Ett år med Glädjebloggen III
På måndag är det exakt ett år sedan hennes kropp återfanns. Och vi minns med fasa hur det kändes då, den 13 april 2008 på kvällen när vi nåddes av beskedet om att allt hopp om att hitta henne vid liv var ute.
Det känns fortfarande, när man börjar tänka på det.
Kram
Agneta
va skönt att de fångade mördaren, man kommer inte glömma jakten i första taget. för många år sedan blev min väns dotter mördad och hon hittades inte heller på flera dagar, sånt sätter sina spår. den gången var det grannen. vissa människor är grymma. du får ha en trevlig påsk. kramisar
Det var hemska dagar, tänkte på Engla hela tiden, vilken tur att han blev fotograferad av en slump. Annars hade han väl fortfarande varit fri.
Glömmer inte när Susanne i grannsocknen var försvunnen, känslan att åka där ute och inte veta var hon fanns var otäck! Hon hittades ju till slut i en vedhög - mördad av sin f.d. sambo.
Är det bara ett år sedan? Känns som längre, på tal om långsamhet/snabbhet i tiden som fredagstemat verkar handla om. Det som hände Engla kröp under skinnet, och gjorde att jag faktiskt tappade lite tro på människan... Under allt lågt! Skickar varma tankar till hennes familj, och andra som drabbats av ondskan. Du skrev så rörande när det hände, jag gick tillbaka och läste det häromdagen. Kram...till Vinslöv från Röke
