Glädjebloggen

Klockan är halv tre på eftermiddagen, överallt i Sverige firas skärtorsdagen med att storhandla inför påsken. Så även i Hässleholm, där samtliga kommunens invånare samlats på MAXI för att handla ägg, sill och godis. Alla utom jag. Jag är där för att ta ut pengar i Bankomaten utanför. Eftersom jag befann mig i närheten och ville slippa att åka in till stan så tedde sig MAXI-bankomaten som ett bra alternativ.
Problemet var bara det att det fanns inte en enda ledig parkeringsplats på hela stället. Efter ca 40 varv bestämde jag mig för att ställa bilen lite vid sidan om parkeringen på en plats där jag absolut inte stod i vägen för någon och där det bara var ca 10 steg till Bankomaten. Eftersom jag beräknade tidsåtgången till ca 90 sekunder så bedömde jag att min lagöverträdelse skulle passera osört för den breda allmänheten.

Men ack så fel jag hade! Genast kom det fram en man av äldre årgång och hyttade med näven mot mig och sa:
"Jag skall bara tala om för lillla fröken att den som stod här nyss blev tagen av polisen och det är inte mer än rätt"
Jag försökte artigt och vänligt förklara att jag inte hade för avsikt att veckohandla, särskilt som min dotter satt kvar i bilen, utan enbart ta ut lite pengar. Men han lyfte bara handen och väste "Ja, ja, ja, det spelar ingen roll"

Jag som i min barndom frivilligt lät mig uppkallas efter en get borde rimligtvis känna någon form av samhörighet med en som har skägg och luktar illa, men nej, det var helt omöjligt. Istället blev jag mycket förnärmad. Jag har inte varit fröken på 13 år och varför gav han sig på mig och inte på dem som hade alla "SUV:ar" som stod parkerade lite hur som helst och gärna tog två parkeringsplatser i anspråk, bara för att man har lust?
Näst oprovocerat våld är oprovocerade påhopp bland det värsta jag vet. Det var väl inte mitt fel att han, som man, tvingats utstå lite trängsel i matbutiken i samband med stundande storhelg?

Men jag har sagt det förut, jag säger det igen, jag hoppas att det trots allt finns någon som kan tänka sig pyssla om honom när han inte längre klarar sig själv. Någon som inte gömmer hans löständer när det bjuds på kolakaka till kaffet eller lägger dem i räkspad över natten.
Därvid slutar mina omsorger om honom.

Men till er andra vill jag bara be er fortsätta vilja väl, göra gott och sprida glädje. Även om parkeringen är full och plånboken tom.

Kram
Agneta