Naj, naj, naj...
I mellansonens klass hade de sjungit en sång om några snögubbar på musiken. Men eftersom han tyckte att texten var lite töntig så skrev han om den så att sången i stället kom att handla om "två normalstora gotlänningar som säger jo,jo, jo och naj, naj, naj" o.s.v.
Stolt, men tyst, framförde han den för sin bänkkompis som också råkar ha en mamma (och mormor och mostrar) som pratar gotländska. Givetvis insåg han sångens storhet och aktualitet och hängde genast på i refrängen.
Hur skall man tolka det? Att gotlänningar oftast inte är normalstora (stämmer förvisso på mig), att gotlänningar är som snögubbar: exotiska? utrotnigshotade? försvinner när det blir för varnt? har spetsiga näsor och bär hatt?
Eller är det bara så att gotländska kvinnor får ovanligt poetiska barn?
Kram
Agneta
Stolt, men tyst, framförde han den för sin bänkkompis som också råkar ha en mamma (och mormor och mostrar) som pratar gotländska. Givetvis insåg han sångens storhet och aktualitet och hängde genast på i refrängen.
Hur skall man tolka det? Att gotlänningar oftast inte är normalstora (stämmer förvisso på mig), att gotlänningar är som snögubbar: exotiska? utrotnigshotade? försvinner när det blir för varnt? har spetsiga näsor och bär hatt?
Eller är det bara så att gotländska kvinnor får ovanligt poetiska barn?
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: Yvonne
Trevligt att gutamålet har gjort sitt intåg i skånska skolan! Tror att det måste tyda mer på att det är som i din sista mening!
Postat av: Speja
Tror på det sistnämnda, faktiskt. En talang att ta vara på.
Ha det fint!
Trackback
