Glädjebloggen

När jag var barn fanns det en bonde i trakten som kallades "Kanadensar´n". Folk utifrån, typ fastlänningar och ufo:n, trodde att han kallades så för att han kom från Kanada. Men så var inte fallet, han var urgute sedan Tjelvars tid, men han hade varit i Kanada en gång i sina unga år, varför smeknamnet ansågs lämpligt.

Enligt denna princip kan jag nu bli kallad "Italienskan", eller varför inte Spanjorskan, Fransyskan (hmm), Tyskan, Brittskan, Kroatiskan, Danskan, Norskan eller Finskan? Det sista är kanske lite olämpligt eftersom jag då lätt kan förväxlas med grannen som faktiskt är från Finland.

Jag tror tyvärr att dylika namngivningsprinciper försvunnit i takt med att resandet ökat. Men jag minns faktiskt en från min studietid i Växjö som kallade "Nya Guinea" fast han var smålänning, men som varit just i Nya Guinea. Kanske kan man fortfarande få geografiska smeknamn om man besökt tillräckligt ovanliga destinationer? Undrar vart man måste åka för att få ett sådant smeknamn idag? Östtimor?

Men jag misstänker att om jag blir kallad något av geografisk karaktär så lär det vara "Gotländskan" och det är ju inte så tokigt med tanke på att det är det jag är. Men om jag flyttade tillbaka till Gotland skulle jag nog inte få behålla det smeknamnet, eftersom jag lätt skulle kunna förväxlas med ca 30 000 andra som passade in på den beskrivningen. Men jag kanske skulle bli kallad "Skånskan". Eller "Idiot". Fast det är förstås inte geografiskt. Men Binge däremot. På Gotland är det synonymt med idiot, samtidigt som det har ortsnamnsanknytning.

Kram
Agneta