Glädjebloggen

Idag är det den första augusti och någon gång i denna månad firar jag och maken 15 år som sambos. Det var nämligen i augusti 1994 som hans necessär fick sällskap i min etta på Norregårdsgatan av hans vinterjacka, byrå och cd-spelare. Själv hade jag ingen cd-spelare, men dock en cd-skiva med Fleetwood Mac. Det fanns nog de som trodde att jag tog honom för cd-spelarens skull. Själv minns jag inte riktigt hur det var med den saken, det är ju som sagt ett tag sedan nu.

Tre barn och några bolån senare håller vi fortfarande ihop, så det måste ha varit en bra cd-spelare.

Sonen bekymrar sig lite för vuxenlivet då han tror att det kan bli lite ensamt med bara en hund och en ko som sällskap. Jag ville gärna trösta honom men samtidigt inte verka fördomsfull så jag kunde inte gärna säga typ "Du hittar säkert någon söt tjej som du gifter dig med". Han kanske inte vill gifta sig, eller ens bli sambo. Han kanske väljer någon helt annan, ännu inte uppfunnen, samlevnadsform som passar honom och hans tillkommande bättre. Och för min del spelar det ingen större roll vad eller vem och hur och när; bara han inte känner sig ensam. Så jag sa: "Du hittar säkert någon som du vill leva under äktenskapliga former med."
Han höll med, men tilla för säkerhetsskull att vi kanske kan bo grannar i alla fall, när han blir vuxen. Och det lovade jag att tänka på.

Kram
Agneta