Tankar i juletid!
Nu tar Glädjebloggen snart jullov. Men först en uppdatering om vad som rör sig i mitt huvud en dag som denna.
Först och främst måste jag meddela att jag går in i julfirandet med största möjliga sinnesfrid.
Utan stress, utan ångset, utan bitterhet, utan några negativa tankar överhuvudtaget. Kanske lite vemod, kanske lite saknad men abslout inte mer.
Det praktiska är också så gott som avklarat. julgranen kläddes redan igår eftersom vi inte skall vara hemma så mycket i jul, så tyckte vi att vi kunde ta in den lite tidigare så att vi hinner njuta av den något i alla fall. Barnen fick härja fritt med påklädningen och det blev riktigt bra. Men allt fick ju inte plats, så dottern fick tillåtelse att klä juckapalmen och benjaminfikusen också. Det stör väl det estetiska sinnet lite, men jag försöker intala mig att det är lekfullhet och inte perfektion som skall prägla vårt hem i juletid. Det känns bättre då.
Egentligen skulle vi ha rullat köttbullar idag, men svärmor hann före. Det var ju lite synd eftersom jag lyckats komma över ett parti billig köttfärs på ICA.
Maken är ansvarig för maten. Han tycker att maten är mycket viktigare än vad jag tycker. Men han är ju skåning. Jag är mer inne på stämningsförhöjande åtgärder och att hålla Lars Norén borta från julfirandet. Jag har nog alltid känt det som min största uppgift i julfirandet, ända sedan barnsben.
Till min stora glädje är den traditionella uppesittarkvällen tillbaka i Sveriges Televisions tablå efter minst ett decceniums bortvaro. Det skall vara rimstuga, gammalmodigt, töntigt och folkligt precis som det var förr. Och så slipper man stå ut med en massa dragningar och miljonhysteri som man har i Bingolottos uppesittarkväll, som hittills varit det enda alternativet den 23 december.
Och i morgon skall jag tvinga barnen att se Kalle Anka. Så många gånger som jag tvingats se Svamp-Bob-fyrkant så är det inte mer än rättvist. Och Lasse Kronér skall ta oss igenom kvällen. det blir säkert bra. Jag har inga synpunkter varken på valet av julvärd eller honom. Det känns som om julvärden i första hand skall vara ett sällskap, en kompis i juletid för de ensamma och om han är rätt eller fel person för det kan inte jag avgöra.
När jag var barn hörde det till allmänbildningen att kunna den svenska kungalängden och ovanför svarta tavlan hade vi en plansch med samtliga kungar och deras regenttid från Gustav Vasa och framåt. Nu i de snabba förändringarnas tid, i mediasamhället hör det väl till allmänbildningen att kunna rabla samtliga julvärdar genom åren. Kanske sitter det en plansch över white-boarden i barnens klassrum där det står: 33f Kr-1994 e Kr Arne Weise, 1995 Lotta Bromé, osv.
Det var allt jag ville förmedla i juletid.
Glädjebloggen stänger nu för helgerna. Skall vi bestämma att vi ses igen den 8 januari 2009? Passar det er? Jag tror det blir bra.
Nu när det är jul så skall ni ändå inte vara uppkopplade och läsa bloggar, ni skall vara avkopplade och blanda groggar. Nej inte det sista. Det tycker jag verkligen att ni kan låta bli, det var bara som jag ville få till ett litet julrim. Jag förespråker en vit jul, verkligen.
Med detta vill jag önska er alla
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
och tack för att ni läst Glädjebloggen under 2008.
Kramar till er från mig!
Agneta
Först och främst måste jag meddela att jag går in i julfirandet med största möjliga sinnesfrid.
Utan stress, utan ångset, utan bitterhet, utan några negativa tankar överhuvudtaget. Kanske lite vemod, kanske lite saknad men abslout inte mer.
Det praktiska är också så gott som avklarat. julgranen kläddes redan igår eftersom vi inte skall vara hemma så mycket i jul, så tyckte vi att vi kunde ta in den lite tidigare så att vi hinner njuta av den något i alla fall. Barnen fick härja fritt med påklädningen och det blev riktigt bra. Men allt fick ju inte plats, så dottern fick tillåtelse att klä juckapalmen och benjaminfikusen också. Det stör väl det estetiska sinnet lite, men jag försöker intala mig att det är lekfullhet och inte perfektion som skall prägla vårt hem i juletid. Det känns bättre då.
Egentligen skulle vi ha rullat köttbullar idag, men svärmor hann före. Det var ju lite synd eftersom jag lyckats komma över ett parti billig köttfärs på ICA.
Maken är ansvarig för maten. Han tycker att maten är mycket viktigare än vad jag tycker. Men han är ju skåning. Jag är mer inne på stämningsförhöjande åtgärder och att hålla Lars Norén borta från julfirandet. Jag har nog alltid känt det som min största uppgift i julfirandet, ända sedan barnsben.
Till min stora glädje är den traditionella uppesittarkvällen tillbaka i Sveriges Televisions tablå efter minst ett decceniums bortvaro. Det skall vara rimstuga, gammalmodigt, töntigt och folkligt precis som det var förr. Och så slipper man stå ut med en massa dragningar och miljonhysteri som man har i Bingolottos uppesittarkväll, som hittills varit det enda alternativet den 23 december.
Och i morgon skall jag tvinga barnen att se Kalle Anka. Så många gånger som jag tvingats se Svamp-Bob-fyrkant så är det inte mer än rättvist. Och Lasse Kronér skall ta oss igenom kvällen. det blir säkert bra. Jag har inga synpunkter varken på valet av julvärd eller honom. Det känns som om julvärden i första hand skall vara ett sällskap, en kompis i juletid för de ensamma och om han är rätt eller fel person för det kan inte jag avgöra.
När jag var barn hörde det till allmänbildningen att kunna den svenska kungalängden och ovanför svarta tavlan hade vi en plansch med samtliga kungar och deras regenttid från Gustav Vasa och framåt. Nu i de snabba förändringarnas tid, i mediasamhället hör det väl till allmänbildningen att kunna rabla samtliga julvärdar genom åren. Kanske sitter det en plansch över white-boarden i barnens klassrum där det står: 33f Kr-1994 e Kr Arne Weise, 1995 Lotta Bromé, osv.
Det var allt jag ville förmedla i juletid.
Glädjebloggen stänger nu för helgerna. Skall vi bestämma att vi ses igen den 8 januari 2009? Passar det er? Jag tror det blir bra.
Nu när det är jul så skall ni ändå inte vara uppkopplade och läsa bloggar, ni skall vara avkopplade och blanda groggar. Nej inte det sista. Det tycker jag verkligen att ni kan låta bli, det var bara som jag ville få till ett litet julrim. Jag förespråker en vit jul, verkligen.
Med detta vill jag önska er alla
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
och tack för att ni läst Glädjebloggen under 2008.
Kramar till er från mig!
Agneta
Rymmad skinka
Jag brukar inte lägga värderingar i folks smak när det gäller kulturkonsumtion. Om man tittar på Cobra, Dansbandskampen, Idol eller Debatt spelar mig ingen roll. Inte heller om man lyssar på Malena Erman, Vincent Pontare eller Ernst Rolf. Det är också OK med mig om du föredrar Stefan & Christer framför Trollflöjten, eller vice versa,
Men en sak kan jag ändå inte riktigt förstå. Och det är mannen som ringde in till ett önskeprogram i Sveriges Radio i veckan. Tänk dig att du äntligen kommer fram till ett önskeprogram i radion, har kanske suttit i telefonkö en halvtimme, vad vet jag, du kan önska precis vilken låt du vill från Sveriges Radios enorma skivarkiv. Och så önksar du dig "Min julskinka har rymt" med Åke Cato.
Är inte det lite skumt?
Kram
Agneta
Men en sak kan jag ändå inte riktigt förstå. Och det är mannen som ringde in till ett önskeprogram i Sveriges Radio i veckan. Tänk dig att du äntligen kommer fram till ett önskeprogram i radion, har kanske suttit i telefonkö en halvtimme, vad vet jag, du kan önska precis vilken låt du vill från Sveriges Radios enorma skivarkiv. Och så önksar du dig "Min julskinka har rymt" med Åke Cato.
Är inte det lite skumt?
Kram
Agneta
Dollys dagar äro räkande
Nu har familjen bestämt vad som skall hända med pepparkakan Dolly Parton. Hon skall avnjutas på julafton. Svärfar skall få den äran. Det passar ju bra eftersom han fyller år på juldagen, 70 närmare bestämt. Så det passar väl bra som uppvärming för firandet?
Det var ju synd att vi inte klonade Dolly, för då hade far och farfar kunnat få varsin. Fast jag tror inte maken behöver någon aptitretare inför juldagen.
Idag bestämde jag att barnen ville gjuta ljus när de kom hem från skolan. Det gick hur bra som helst. Inga fantasifulla kreationer den här gången. Men regnbågsfärgade det blev dem.
Därefter spelade jag bordshockey med dottern. Det gick jättedåligt. Och inte blev det bättre när jag tog ut målvakten i slutet heller. Tvärtom faktiskt.
Kram
Agneta
Det var ju synd att vi inte klonade Dolly, för då hade far och farfar kunnat få varsin. Fast jag tror inte maken behöver någon aptitretare inför juldagen.
Idag bestämde jag att barnen ville gjuta ljus när de kom hem från skolan. Det gick hur bra som helst. Inga fantasifulla kreationer den här gången. Men regnbågsfärgade det blev dem.
Därefter spelade jag bordshockey med dottern. Det gick jättedåligt. Och inte blev det bättre när jag tog ut målvakten i slutet heller. Tvärtom faktiskt.
Kram
Agneta
Är inte det typiskt?
Så tror man att man varit med om något historiskt, genom att man upplevt det största jordskalvet på över 100 år. Vad händer då? Jo, man NERGRADERAR den, från 4,7 till 4,2 på Richterskalan och helt plötsligt så är det inget ovanligt alls. Nej då, det var inte mer än 20 år sedan den var så kraftig jordbävning.
Det var på Anki Baggers tid. Det kanske var hon som stage-divade så att det gjorde utslag på Richter-skalan.
Aldrig får man vara riktigt unik.
Kram
Agneta
Det var på Anki Baggers tid. Det kanske var hon som stage-divade så att det gjorde utslag på Richter-skalan.
Aldrig får man vara riktigt unik.
Kram
Agneta
TV-tips
Ikväll är det ett program med Anki Bagger som säkert inte gör så mycket om ni missar. Men om ni inte vågar ta risken så går det kl.20.00 på TV3. Ingen vet när det blir ett program med henne igen. Det kan ta 20 år till.
Själv väljer jag "Bonde söker fru" eftersom jag ju har LRF i blodet.
Kram
Agneta
Själv väljer jag "Bonde söker fru" eftersom jag ju har LRF i blodet.
Kram
Agneta
Bör barnförbjudas
I dagens Norra Skåne kunde man läsa en artikel med rubriken "Romantiska komedier förstör kärleken". Det har forskare i Skottland kommit fram till efter en omfattande studie på 100 försökspersoner.
Personer som tittat mycket på filmer som "Notting Hill", "Runaway Bride" och "Medan du sov" misslyckas ofta i kommunikationen med sin partner. Detta beror, enligt forskarna, på att dessa personer helt enkelt har orealistiska förväntningar på kärlek och förhållanden som inte är applicerbara på verkligheten.
Så om du är singel och söker partner gör du klokt i att kolla vilka filmer hon/han brukar titta på. Gillar han/hon filmer som"Terminator" "Seven" eller "Exorcisten" är det bara att slå till direkt. En sådan person har förmodligen inga förväntningar alls och kan därför heller inte bli besviken.
Jag och maken tittar ju mest på "Plötsligt i Vinslöv" (och "The Office") förstås. Så vi har därför realistiska förväntningar på kärleken och varandra.
Vi tar en korv i lugn och ro, spelar lite bingobongo och är tillräckligt uppkäftiga för att gå på utställningar. Och blir det grannare väder, ja då kan vi bada.
Kram
Agneta
Personer som tittat mycket på filmer som "Notting Hill", "Runaway Bride" och "Medan du sov" misslyckas ofta i kommunikationen med sin partner. Detta beror, enligt forskarna, på att dessa personer helt enkelt har orealistiska förväntningar på kärlek och förhållanden som inte är applicerbara på verkligheten.
Så om du är singel och söker partner gör du klokt i att kolla vilka filmer hon/han brukar titta på. Gillar han/hon filmer som"Terminator" "Seven" eller "Exorcisten" är det bara att slå till direkt. En sådan person har förmodligen inga förväntningar alls och kan därför heller inte bli besviken.
Jag och maken tittar ju mest på "Plötsligt i Vinslöv" (och "The Office") förstås. Så vi har därför realistiska förväntningar på kärleken och varandra.
Vi tar en korv i lugn och ro, spelar lite bingobongo och är tillräckligt uppkäftiga för att gå på utställningar. Och blir det grannare väder, ja då kan vi bada.
Kram
Agneta
Som en björk i en barrskog
Visst kan det ibland vara svårt att anpassa sig till världen utanför? Alltså den utanför en själv. Får aldrig ni den känslan att ni är den enda som är normal och att alla andra, eller möjligen bara du och ingen annan, kommer från en annan planet?
Sådant händer i alla fall migofta ibland.
Jag brukar, som jag säkert nämnt tidigare, likna det vid att vara en ensam björk i en barrskog. Hur mycket man än anstränger sig för att anpassa sig till omgivningen så får man inte barr. Man fortsätter att vara björk och försöker hitta gemensamma beröringspunkter med omgivningen. Vi är ju trots allt inte mer än träd någon av oss.
Och ändå så står man där, avklädd och ensam i november.
Men här upphör likheten, ty människor har fötter och inte rötter och då förflyttar man sig. Till en lövskog den här gången. Där är vi alla lika och det kommer att bli så mycket enklare. Och tråkigare. Fy sjutton så hemskt att bara träffa sådana som är som jag. Jag tror inte jag hade stått ut en vecka. Vad skall man prata om?
-Jag tappade mitt första löv igår.
-Det gjorde jag med.
-Jag med.
-Jag med. osv
Och när våren kommer:
-Känner ni hur saven brjar stiga?
-Japp
-Jodå
-Jajamensan osv
Nej, om man finge välja så är nog en blandskog att föredra.
Då skulle man, så här i juletid, kunna säga till grannen granen: "Vad tror du, kommer du att sluta som julgran i år? Jag såg några med yxa nyss. De verkade vara på hugget, om man säger så. Ha, ha, ha"
Fast man skulle också kunna säga snälla saker, som t ex "Du klär så bra i mörkgrönt. Jag förstår att du behåller samma kollektion året runt"
Sådant går jag runt och tänker på ibland. När andan faller på.
Förstår ni nu varför jag ibland misstänker att jag kanske kommer från en annan planet ändå?
Kram
Agneta
Sådant händer i alla fall mig
Jag brukar, som jag säkert nämnt tidigare, likna det vid att vara en ensam björk i en barrskog. Hur mycket man än anstränger sig för att anpassa sig till omgivningen så får man inte barr. Man fortsätter att vara björk och försöker hitta gemensamma beröringspunkter med omgivningen. Vi är ju trots allt inte mer än träd någon av oss.
Och ändå så står man där, avklädd och ensam i november.
Men här upphör likheten, ty människor har fötter och inte rötter och då förflyttar man sig. Till en lövskog den här gången. Där är vi alla lika och det kommer att bli så mycket enklare. Och tråkigare. Fy sjutton så hemskt att bara träffa sådana som är som jag. Jag tror inte jag hade stått ut en vecka. Vad skall man prata om?
-Jag tappade mitt första löv igår.
-Det gjorde jag med.
-Jag med.
-Jag med. osv
Och när våren kommer:
-Känner ni hur saven brjar stiga?
-Japp
-Jodå
-Jajamensan osv
Nej, om man finge välja så är nog en blandskog att föredra.
Då skulle man, så här i juletid, kunna säga till grannen granen: "Vad tror du, kommer du att sluta som julgran i år? Jag såg några med yxa nyss. De verkade vara på hugget, om man säger så. Ha, ha, ha"
Fast man skulle också kunna säga snälla saker, som t ex "Du klär så bra i mörkgrönt. Jag förstår att du behåller samma kollektion året runt"
Sådant går jag runt och tänker på ibland. När andan faller på.
Förstår ni nu varför jag ibland misstänker att jag kanske kommer från en annan planet ändå?
Kram
Agneta
A som i Agnet(h)a
ABBAs storhetstid sammanföll ganska precis med min låg- och mellanstadietid. Jag gick i ettan när de vann i Brighton. Sedan den dagen var ingenting sig likt. Det lektes ABBA på varje rast, i varje skola flera år framöver. I stort sett varje klass hade sin egen Agnetha, Frida, Björn och Benny.
Trots att jag var blond och hette Agneta, talade vår inbördes rangordning mot att jag skulle vara självklar i rollen som Agnetha. Nej, jag var typ sjunde, vice suppleant för Benny. Ett öde jag fann mig i utan vidare protester. Det kunde varit värre, det fanns de som tvingades vara Stickan Andersson. Det var vid de tillfällen då det skulle framföras "ABBA-pjäser" på roliga timmen och det var 5 i arrangörsgruppen.
Skolan var inte stor nog för fler än en ABBA-uppsättning. Vi var bara ca 40 elever på hela skolan, så om redan 10% av det totala elevantalet var sysselsatta med ABBA, så skulle man knappt få ihop till två fotbollslag om man tillät fler ABBA-imitatörer. Eller imitatörer och imitatörer, de var ABBA, helt enkelt.
Vid något enstaka tillfälle försökte sig en liten rebellisk kvartett sig på att bilda en egen ABBA-konstelation. Men den förbjöds genast av det riktiga ABBA. Man måste veta sin plats i hierarkin.
Det var ju synd att det var jusa ABBA som blev så populära. Det hade varit bättre om det varit Village People, då hade åtminstone halva skolan varit sysselsatt på rasterna, medan den andra halvan kunde ägna sig åt idrott och annat trams.
Kram
Agneta
Trots att jag var blond och hette Agneta, talade vår inbördes rangordning mot att jag skulle vara självklar i rollen som Agnetha. Nej, jag var typ sjunde, vice suppleant för Benny. Ett öde jag fann mig i utan vidare protester. Det kunde varit värre, det fanns de som tvingades vara Stickan Andersson. Det var vid de tillfällen då det skulle framföras "ABBA-pjäser" på roliga timmen och det var 5 i arrangörsgruppen.
Skolan var inte stor nog för fler än en ABBA-uppsättning. Vi var bara ca 40 elever på hela skolan, så om redan 10% av det totala elevantalet var sysselsatta med ABBA, så skulle man knappt få ihop till två fotbollslag om man tillät fler ABBA-imitatörer. Eller imitatörer och imitatörer, de var ABBA, helt enkelt.
Vid något enstaka tillfälle försökte sig en liten rebellisk kvartett sig på att bilda en egen ABBA-konstelation. Men den förbjöds genast av det riktiga ABBA. Man måste veta sin plats i hierarkin.
Det var ju synd att det var jusa ABBA som blev så populära. Det hade varit bättre om det varit Village People, då hade åtminstone halva skolan varit sysselsatt på rasterna, medan den andra halvan kunde ägna sig åt idrott och annat trams.
Kram
Agneta
Jag tror det vänder nu
Igår var första gången sedan den 26 november som jag inte en enda gång ältade "gammalt mög" (som vi säger i Skåne) utan jag bara njöt av samvaron med barnen och att få släppa tankarna fria och låta dem landa vart som helst, även på positiva, självgoda saker.
Jag behövde nog skakas om ordentligt och vakna upp.
Och om bara några få dagar är det vintersolståndet och sedan blir det ljusare igen. Men det måste ju bli riktigt mörkt för att man skall kunna se stjärnorna. Och nog har jag sett stjärnor alltid. Tre av dem skall jag äta lunch med imorgon.
Kram
Agneta
Jag behövde nog skakas om ordentligt och vakna upp.
Och om bara några få dagar är det vintersolståndet och sedan blir det ljusare igen. Men det måste ju bli riktigt mörkt för att man skall kunna se stjärnorna. Och nog har jag sett stjärnor alltid. Tre av dem skall jag äta lunch med imorgon.
Kram
Agneta
Oh, What a Night
I går var det Rookie Night på Hässleholms Comedy Klubb (HÄCK). Och vilken kväll det blev!
Totalt var vi 12 stycken som uppträdde, varav fyra var "Local Heros", Mona, Roland, Bertil och så jag. Resterande var ditresta från Malmö och Helsingborg.
Jag var länge osäker på min medverkan eftersom inte formen varit den bästa de senastetjugo åren, tre veckorna och jag dessutom var så hes för några dagar sedan att jag knappt kunde prata.
Men jag är glad att jag var med. Det var såååå kul, det blir bara roligare och roligare. Inte bara själva uppträdandet utan allt runt omkring. Man träffar så många nya människor med stark personlighet som bjuder på sig själva och som samtidigt är generösa mot andra. Det är ett privilegium att få vistas i den atmosfären.
Annars har jag mest förhållit mig till mitt stå-uppande som till snooze-knappen på väckarklockan. "Bara en gång till, sedan är det definitivt sista gången" Sedan kommer på sig själv att trycka på Snooze-knappen en gång till och tänka "OK, men det här är definitivt sista gången"
Men vi får se hur det blir framöver. Jag tar det med ro och tar det som det kommer. Men för säkerhets skull får man kanske skriva lite nytt manus i fall det ringer. Då kan jag ju trycka på snooxe-knappen igen.
Kram
Agneta
Totalt var vi 12 stycken som uppträdde, varav fyra var "Local Heros", Mona, Roland, Bertil och så jag. Resterande var ditresta från Malmö och Helsingborg.
Jag var länge osäker på min medverkan eftersom inte formen varit den bästa de senaste
Men jag är glad att jag var med. Det var såååå kul, det blir bara roligare och roligare. Inte bara själva uppträdandet utan allt runt omkring. Man träffar så många nya människor med stark personlighet som bjuder på sig själva och som samtidigt är generösa mot andra. Det är ett privilegium att få vistas i den atmosfären.
Annars har jag mest förhållit mig till mitt stå-uppande som till snooze-knappen på väckarklockan. "Bara en gång till, sedan är det definitivt sista gången" Sedan kommer på sig själv att trycka på Snooze-knappen en gång till och tänka "OK, men det här är definitivt sista gången"
Men vi får se hur det blir framöver. Jag tar det med ro och tar det som det kommer. Men för säkerhets skull får man kanske skriva lite nytt manus i fall det ringer. Då kan jag ju trycka på snooxe-knappen igen.
Kram
Agneta
Skön ovana
Varje gång jag får sömnen störd av jordbävning brukar jag ta igen det genom att sova middag. Det var hundra år sedan sist, så jag behövde verkligen sova.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Och nu blir det reklam
2008-12-11 10:08 STAND UP
Efter vårens och höstens stora framgångar med stand up på Statt i Hässleholm en kväll i månaden blir det nu en extra omgång tisdagen den 16 december. Något av en årsfinal.
Då kommer 12 olika personer att underhålla under ett par timmar.
Det blir en så kallad rookienight på Statt. De medverkande är talanger i olika åldrar och kommer från Hässleholm, Malmö och Helsingborg.
–Intresset för sådan här underhållning bara ökar. Därför "kör" vi för fullt även på tisdag kväll, säger Elin Nordén, som jobbar med arrangemangen.
Folke Ackema, Hässleholm, har varit med om dra igång HÄCK (Hässleholms comedy klubb):
– Det är ganska fantastiskt, att just Hässleholms blivit ett så stort centrum för ståuppare. Nu är det ungefär ett par årtionden sedan det hela började här i stan, då på Gamla T4-området med Hans Knutagård på Bågen som arrangör.
Entréavgiften är sänkt till 30 kronor den 16 december, då arrangemanget börjar klockan 20.
Bertil Nilssn
(Hämtat från Norra Skånes nätupplaga den 11 december 2008)
Här kommer svaret
Följande kommentar fick jag alldeles nyss angående ett tidigare inlägg om lila tåg. Läs och förstå.
jag kan svaret om Här kommer det ett lila tåg:
jag kan svaret om Här kommer det ett lila tåg:
så här är det: Dessa tåg som det står "här kommer ett lila tåg" är ersättningståg för pågatågen, som är lila. När ersättningstågen kom våga ingen gå på för de trodde inte det var rätt tåg, ganska stor skillnad på utseendet på pågatåg och ersättningstågen. och tittar man på tåget så är det faktiskt blått. därför har dom satt upp att "här kommer ett lila tåg" samt "vikarierande pågatåg" för att göra det lättare för alla resenärerna :)
TACK för klargörandet.
Kram
Agneta
En klass för sig
När jag studerade språkvetenskap vid Högskolan i Växjö för ca 20 år sedan fick vi veta att vissa ordklasser är slutna, dvs inga nya ord tillkommer i dessa klasser. Exempel på slutna ordklasser är prepositioner och konjunktioner, alla sådana där småord som är av sådant slag att de i sig saknar betydelse men ändå är väldigt betydelsefulla.
Substantiv, adjektiv, verb m fl är däremot väldigt öppna till sin natur. De tar gladeligen emot ord som ipod, tokroligt och vabba.
Men prepositionerna är som sagt slutna och vill inte bli fler. Däremot så har det skett en förskjutning i användandet. När jag var barn läste man saker i Aftonbladet, nu läser man det på Aftonbladet (.se). Fast det första är förstås inte riktigt sant, för när jag var barn läste man inte Aftonbladet överhuvudtaget, den fanns inte att köpa inom 2 mils radie. Om någon mot förmodan ville ha den så fick den förbeställas hos lanthadlaren och då visste alla vem som skulle ha den, utan att han behövde säga något. Ja de var lätträknade de som läste Aftonbladet i min hembygd på det annrs så röda 70-talet.
Men det var inte det detta inlägg skulle handla om, utan prepositioner och det får mig att tänka på följande episod
från den tid då jag fortfarande frvärvsarbetade. Jag ringde till en person av utländsk härkomst. Han svarade inte, men ringde tillbaka en kort stund senare. Han ursäktade sig med att säga att han inte kunde svara eftersom "han varit i toaletten" när jag ringde.
Så spara på de stora orden: man kan ha kul även med de små, betydelselösa orden också.
Kram
Agneta
Substantiv, adjektiv, verb m fl är däremot väldigt öppna till sin natur. De tar gladeligen emot ord som ipod, tokroligt och vabba.
Men prepositionerna är som sagt slutna och vill inte bli fler. Däremot så har det skett en förskjutning i användandet. När jag var barn läste man saker i Aftonbladet, nu läser man det på Aftonbladet (.se). Fast det första är förstås inte riktigt sant, för när jag var barn läste man inte Aftonbladet överhuvudtaget, den fanns inte att köpa inom 2 mils radie. Om någon mot förmodan ville ha den så fick den förbeställas hos lanthadlaren och då visste alla vem som skulle ha den, utan att han behövde säga något. Ja de var lätträknade de som läste Aftonbladet i min hembygd på det annrs så röda 70-talet.
Men det var inte det detta inlägg skulle handla om, utan prepositioner och det får mig att tänka på följande episod
från den tid då jag fortfarande frvärvsarbetade. Jag ringde till en person av utländsk härkomst. Han svarade inte, men ringde tillbaka en kort stund senare. Han ursäktade sig med att säga att han inte kunde svara eftersom "han varit i toaletten" när jag ringde.
Så spara på de stora orden: man kan ha kul även med de små, betydelselösa orden också.
Kram
Agneta
Tid
Jag har köpt en ny almanacka. En liten en, i fickformat. Jag tycker nämligen inte att man skall göra sig större planer än vad som ryms i en fickalmanacka. Om det inte får plats i almanackan så får det heller inte plats i ditt liv. Och det hälper inte att köpa två, du får inte dubbelt så mycket tid för det.
Det var bara det jag ville säga.
Kram
Agneta
Det var bara det jag ville säga.
Kram
Agneta
Vem skall jag tro på?
Vid söndagsmiddagen frågade sonen om religioner och skillnaden mellan dem mm. Vi förklarade att t ex Judendomen och kristendomen är ganska lika och att Jesus var jude, att Judendomen bara har den del av Biblen som innehåller gamla testamentet eftersom judarna inte har samma syn på Jesus som kristendomen m.m.
-Så Jesus trodde inte på sig själv då, undrade sonen.
Givetvis fanns det mycket man kunde svara på den frågan men istället väckte den tankar hos modern. Om inte Jesus tror på sig själv, är det då så konstigt om inte jag heller alltid tror. På mig själv. Eller Jesus? Vi kanske skulle göra en deal, Jesus och jag "om du tror på mig, så tror jag på dig"?
När vi klarat av Islam och Hinduismen och jag precis skulle gå in på Nirvana kom nästa fråga: Hur stöper man ljus?
Tvära kast kan man väl säga. Och det passar ju bra eftersom vi var i Indien.
Dottern förkunnade i alla fall att hon inte trodde på Gud, men på Jesus. Och jultomten, tilla hon för säkerhets skull.
Kram
Agneta
-Så Jesus trodde inte på sig själv då, undrade sonen.
Givetvis fanns det mycket man kunde svara på den frågan men istället väckte den tankar hos modern. Om inte Jesus tror på sig själv, är det då så konstigt om inte jag heller alltid tror. På mig själv. Eller Jesus? Vi kanske skulle göra en deal, Jesus och jag "om du tror på mig, så tror jag på dig"?
När vi klarat av Islam och Hinduismen och jag precis skulle gå in på Nirvana kom nästa fråga: Hur stöper man ljus?
Tvära kast kan man väl säga. Och det passar ju bra eftersom vi var i Indien.
Dottern förkunnade i alla fall att hon inte trodde på Gud, men på Jesus. Och jultomten, tilla hon för säkerhets skull.
Kram
Agneta
Benskägg
Denna produkt köpte jag häromdagen för att få bukt med benskägget. Behandligen är oskönt smärtsam och jag undrar ibland varför jag utsätter mig själv för denna oömma hantering av min kropp.
Och varför är det OK att ha hår på armarna men inte under dem, och inte heller på benen och strax norr därom?
Jag läste om en kvinna, jag tror det var i Amelia, som vågat gå mot strömmen och vägrade raka sig. Jag blev naturligtvis väldigt provocerad av artikeln och tänkte att "hon är förmodligen lesbisk, eller kommunist". Men i faktarutan stod det att hon hade man och två barn, bodde i villa och jobbade som kommunal tjänsteman. Då blev jag ännu mer irriterad på henne och tänkte: "ja, ja, då försöker hon bara kompensera sitt vanliga, trista svensson-liv genom att sticka ut på detta vis."
Fast innerst inne kände jag ett visst mått av beundran. Tyckte hon var modig. Och hårig.
Kram
Agneta
Kak- och baknytt
Mot alla odds har årets hembakta pepparkakor blivit en succé i det henrikssonska hemmet. Drygt en tredjedel har gått åt på mindre än en vecka. Detta utan att hunden hjälpt till i någon nämnvärd utsträckning. Jag skyller framgången på mammans hemmagjorda deg.
Som jag tidigare berättat är ju pepparkakorna väldigt personliga och man får nästan en relation med dem. Därför väljs varje pepparkaka med största omsorg. Igår slank t ex, under högtidliga former, Barac Obama ner i strupen på ena sonen, medan Dolly Parton fortfarande finns ibland oss. Det är som sagt lite mer mat på henne så hon får väl sparas tills man blir hungrig. Vi har ganska många Linda Rosing som oftast ges till hunden. Vi andra vill helst ha pepparkakor med huvud.
igår bakades det dessutom saffransbullar här hemma. Eftersom det tog lite längre tid än vad jag räknade med, trots eller pga, att vi var fyra stycken bagare (och ingen smet), så hann degen jäsa upp rejält innan degen blivit bullar. Så bullarna kan vi väl kalla Mao Tse Tung. De är svulstiga, gula, fula och inte särskilt goda. Men ändå, vi hade kul.
Är det något mina barn fått lära sig (den hårda vägen) så är det att julen kan bli god och fröjdefull, även om pepparkakorna inte är lövtunna, är lite vidbrända (och har bröst), eller om lussekatterna mer ser ut som lusseoxar. Det blir jul även om granen är gles mellan grenarna, julpyntet inte matchar den nya tapeten eller om man glömt röka ål.
Huvudsaken man är tillsammans och tomten är nykter.
Så min vädjan till dig kära läsare är:sänk kraven. Om du inte orkar, hinner eller vill rulla köttbullar så låt mamma Scan eller pappa Felix hjälpa till, låt barnen klä julgranen på sitt sätt och framförallt, håll Lars Norén borta från julen.
Kram
Agneta
Som jag tidigare berättat är ju pepparkakorna väldigt personliga och man får nästan en relation med dem. Därför väljs varje pepparkaka med största omsorg. Igår slank t ex, under högtidliga former, Barac Obama ner i strupen på ena sonen, medan Dolly Parton fortfarande finns ibland oss. Det är som sagt lite mer mat på henne så hon får väl sparas tills man blir hungrig. Vi har ganska många Linda Rosing som oftast ges till hunden. Vi andra vill helst ha pepparkakor med huvud.
igår bakades det dessutom saffransbullar här hemma. Eftersom det tog lite längre tid än vad jag räknade med, trots eller pga, att vi var fyra stycken bagare (och ingen smet), så hann degen jäsa upp rejält innan degen blivit bullar. Så bullarna kan vi väl kalla Mao Tse Tung. De är svulstiga, gula, fula och inte särskilt goda. Men ändå, vi hade kul.
Är det något mina barn fått lära sig (den hårda vägen) så är det att julen kan bli god och fröjdefull, även om pepparkakorna inte är lövtunna, är lite vidbrända (och har bröst), eller om lussekatterna mer ser ut som lusseoxar. Det blir jul även om granen är gles mellan grenarna, julpyntet inte matchar den nya tapeten eller om man glömt röka ål.
Huvudsaken man är tillsammans och tomten är nykter.
Så min vädjan till dig kära läsare är:sänk kraven. Om du inte orkar, hinner eller vill rulla köttbullar så låt mamma Scan eller pappa Felix hjälpa till, låt barnen klä julgranen på sitt sätt och framförallt, håll Lars Norén borta från julen.
Kram
Agneta
Jag mötte Sigge
Sonen beklagade sig över livets orättvisor igår, ur en nio-årings perspektiv må tilläggas. "Jag tycker att det är orättvist att du och pappa sett eller träffat så många kändisar. Själv har jag bara sett Per Gessle, på en scen i Visby"
"Hm" sa jag "Lyckliga du som sett Per Gessle. När jag var nio hade jag bara sett Sigge Furst."
Dagens ungdomar vet inte hur bra de har det.
Kram
Agneta
"Hm" sa jag "Lyckliga du som sett Per Gessle. När jag var nio hade jag bara sett Sigge Furst."
Dagens ungdomar vet inte hur bra de har det.
Kram
Agneta
Högre lön
Jag tycker att riksdagmän och kvinnor skall tjäna så mycket pengar att de inte skall behöva på med en massa extraknäck på sin trots allt begränsade fritid. Särskilt illa tycker jag att det är när de förekommer i reklaminslag. Inte skall väl t ex centerriksdagsmannen Fredrik Federley behöva knäcka extra som Boxer-mannen Robert?
Om han inte kan leva på sin riksdagslön får han kanske fundera på att byta boende. Han behver kanske inte bo i Hammarby sjöstad utan kan bo på landet. Det får ju alla andra andra centerpartister göra.
Om han inte kan leva på sin riksdagslön får han kanske fundera på att byta boende. Han behver kanske inte bo i Hammarby sjöstad utan kan bo på landet. Det får ju alla andra andra centerpartister göra.
Mina hjältar
Till sist kom den i alla fall på tv, Svenska-hjältar-galan som jag aviserat så många gånger men som inte varit annat en ett förspel till den riktiga galan.
Jag var inte riktigt lika tagen i år som i fjor, men visst blev ögonen tårfyllda mer än en gång under kvällen. Som när Tomas Fogdö, märkbart berörd, aviserade den unge killen som hamnat under ett tåg och förlorat båda benen och en arm och sedan, två år senare kommer fyra i simning i Paralympics i Peking. Och där satt jag och surade för att kaffet var slut.
Det är häftigt när man uppmärksammar vanliga människor som gjort ovanliga saker. Hellre det än program med kändisar utan talang. Nu är väl varken Aftonbladet eller TV3 några godhetsapostlar, utan de sprider ganska mycket dynga över landet, men alla ansatser i motsatt riktning uppskattas. Men å andra sidan tror jag att den begynnande snällhetstrenden, med snällhetsprofeten Stefan Einhorn i spetsen, kommer att växa sig allt starkare och är här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas.
Själv har jag träffat på många små och stora hjältar under hela min färd genom livet. Under uppväxten, i ungdomen, studenttiden, som nyinflyttad, som förälder, i arbetslivet och under de senaste veckornas märkliga händelser. Människor i ens närhet som hjälper en genom livet helt enkelt. Som gör gott när andra gjort ont, som öppnar famnen när andra vänt ryggen till, som pysslar om en när man har salmonella, håller i hinken och baddar pannan när man behöver spy eller som sms:ar:Jag kan lära dig knyta scarfsen som prinsessan Madeleine. Och mycket, mycket mer.
Nog är jag lyckligt lottad som har ett sådant socialt kapital att ta till när lågkonjunkturen tar det ekonomikska kapitalet.
Kram på er alla.
Agneta
Jag var inte riktigt lika tagen i år som i fjor, men visst blev ögonen tårfyllda mer än en gång under kvällen. Som när Tomas Fogdö, märkbart berörd, aviserade den unge killen som hamnat under ett tåg och förlorat båda benen och en arm och sedan, två år senare kommer fyra i simning i Paralympics i Peking. Och där satt jag och surade för att kaffet var slut.
Det är häftigt när man uppmärksammar vanliga människor som gjort ovanliga saker. Hellre det än program med kändisar utan talang. Nu är väl varken Aftonbladet eller TV3 några godhetsapostlar, utan de sprider ganska mycket dynga över landet, men alla ansatser i motsatt riktning uppskattas. Men å andra sidan tror jag att den begynnande snällhetstrenden, med snällhetsprofeten Stefan Einhorn i spetsen, kommer att växa sig allt starkare och är här för att stanna. Hoppas, hoppas, hoppas.
Själv har jag träffat på många små och stora hjältar under hela min färd genom livet. Under uppväxten, i ungdomen, studenttiden, som nyinflyttad, som förälder, i arbetslivet och under de senaste veckornas märkliga händelser. Människor i ens närhet som hjälper en genom livet helt enkelt. Som gör gott när andra gjort ont, som öppnar famnen när andra vänt ryggen till, som pysslar om en när man har salmonella, håller i hinken och baddar pannan när man behöver spy eller som sms:ar:Jag kan lära dig knyta scarfsen som prinsessan Madeleine. Och mycket, mycket mer.
Nog är jag lyckligt lottad som har ett sådant socialt kapital att ta till när lågkonjunkturen tar det ekonomikska kapitalet.
Kram på er alla.
Agneta
Omskakande
Det är inte varje morgon man vaknar av att hela huset skakar och hunden vrålskäller. Men i morse hände det.
Både jag och mannen for upp ur sängen som skjutna ur en kanon. Sedan sprang vi runt som yra höns med en orolig hund runt benen.
Medan han kollade pannan så sprang jag, endast iförd morgonrock, ut på gatan för att se om det kom utifrån. Där mötte jag grannen, lika trendriktigt klädd som jag. De har två små pojkar och båda hade vaknat och vrålskrikit när huset börjat vibrera.
Kunde det varit någon vid kalkbrottet i Ignaberga som tagit för mycket krut i degen, eller rasade järnvägstunneln nu igen?
Jag gick in igen och träffade på mannen som var i full färd med att ratta in Radio Kristianstad, medan jag drog igång datorn, satte på både tv-apparaterna, en med svt, en med TV4 samtidigt som jag hade Norra Skåne i handen.
Det är inte klokt vad informationsbehovet är stort när något ovanligt sker. Jag känner igen det från Palme-mordet, Estonia, Tsunamin, Gudrun och 11:e september m fl. Det är som om man inte kan få nog med information.
Radion var snabbast, även om de inte hade komplett information om vad som hänt så visste man i alla fall att något hänt som inte bara drabbat en själv.
Vi bor ju ganska långt från skalvets epicntrum, men jag kände inte att jag behövde vara närmare än så. Jag är inte en sådan som måste vara på plats när och där allting händer. Jag behöver inte mer spänning i mitt liv än vad jag akn få mig till livs via tv-serier och deckarromaner.
Men en positiv sak med detta är förmodligen att man kommer att uppskatta att vakna till väckarklockan hädanefter.
Kram
Agneta
Både jag och mannen for upp ur sängen som skjutna ur en kanon. Sedan sprang vi runt som yra höns med en orolig hund runt benen.
Medan han kollade pannan så sprang jag, endast iförd morgonrock, ut på gatan för att se om det kom utifrån. Där mötte jag grannen, lika trendriktigt klädd som jag. De har två små pojkar och båda hade vaknat och vrålskrikit när huset börjat vibrera.
Kunde det varit någon vid kalkbrottet i Ignaberga som tagit för mycket krut i degen, eller rasade järnvägstunneln nu igen?
Jag gick in igen och träffade på mannen som var i full färd med att ratta in Radio Kristianstad, medan jag drog igång datorn, satte på både tv-apparaterna, en med svt, en med TV4 samtidigt som jag hade Norra Skåne i handen.
Det är inte klokt vad informationsbehovet är stort när något ovanligt sker. Jag känner igen det från Palme-mordet, Estonia, Tsunamin, Gudrun och 11:e september m fl. Det är som om man inte kan få nog med information.
Radion var snabbast, även om de inte hade komplett information om vad som hänt så visste man i alla fall att något hänt som inte bara drabbat en själv.
Vi bor ju ganska långt från skalvets epicntrum, men jag kände inte att jag behövde vara närmare än så. Jag är inte en sådan som måste vara på plats när och där allting händer. Jag behöver inte mer spänning i mitt liv än vad jag akn få mig till livs via tv-serier och deckarromaner.
Men en positiv sak med detta är förmodligen att man kommer att uppskatta att vakna till väckarklockan hädanefter.
Kram
Agneta
Lusselelle
Idag är det luciadagen och det påminner mig om en episod för snart 25 år sedan. Jag jobbade som lärarvikarie i en skola på mellersta Gotland.
På morgonen hade vi haft traditionsenligt luciafirande varefter de sedvanliga lektionerna tog vid. I den klass jag skulle ha så skulle vi gå igenom subtraktion med uppställningar. Eftersom jag ville verka pedagogisk, min unga ålder till trots, så skulle jag ta ett exempel ur deras omedlebara vardag. Jag antog att alla barnen längtade väldigt mycket till julafton som barn brukar så här års. Därför kom jag på att de skulle få räkna ut hur många dagar det var kvar till julafton.
Så jag gjorde följande uppställning:
24
-13
Jag bad barnen skriva upp talet i sina räknehäften och räcka upp handen när de räknat ut svaret. Blixtsanbbt räckte en av de svagaste eleverna upp handen och sa: 11.
"Bra Patrik" (jo, skolbarnen hette så på den tiden) "Berätta för din kamrater hur du gjorde när du räknade ut det"
"-Jo, jag tänkte på den där sången vi sjöng i luciatåget i morse, Lusselelle, lusselelle, elva nätter kvar till jul..."
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Ha nu en underbar Luciadag allihopa. För egen del blir det julbord med bowling tillsammans med den närmaste släkten.
Kram
Agneta
På morgonen hade vi haft traditionsenligt luciafirande varefter de sedvanliga lektionerna tog vid. I den klass jag skulle ha så skulle vi gå igenom subtraktion med uppställningar. Eftersom jag ville verka pedagogisk, min unga ålder till trots, så skulle jag ta ett exempel ur deras omedlebara vardag. Jag antog att alla barnen längtade väldigt mycket till julafton som barn brukar så här års. Därför kom jag på att de skulle få räkna ut hur många dagar det var kvar till julafton.
Så jag gjorde följande uppställning:
24
-13
Jag bad barnen skriva upp talet i sina räknehäften och räcka upp handen när de räknat ut svaret. Blixtsanbbt räckte en av de svagaste eleverna upp handen och sa: 11.
"Bra Patrik" (jo, skolbarnen hette så på den tiden) "Berätta för din kamrater hur du gjorde när du räknade ut det"
"-Jo, jag tänkte på den där sången vi sjöng i luciatåget i morse, Lusselelle, lusselelle, elva nätter kvar till jul..."
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Ha nu en underbar Luciadag allihopa. För egen del blir det julbord med bowling tillsammans med den närmaste släkten.
Kram
Agneta
Dagens bikt
Jag har köpt Peter Jöbacks julskiva. För egna pengar.
Men jag lovar på heder och samvete att aldrig någonsin köpa Charlotte Perellis julskiva, eller någon annan skiva med Charlotte Perelli överhuvudtaget. Det har ni mitt ord på.
Jodå, någon princip får man ha, nu när man låter barnen äta godis mitt i veckan och somna på soffan till sena rapport i stället för att lägga sig i sina sängar efter Lilla Sprtspegeln.
Kram
Agneta
Men jag lovar på heder och samvete att aldrig någonsin köpa Charlotte Perellis julskiva, eller någon annan skiva med Charlotte Perelli överhuvudtaget. Det har ni mitt ord på.
Jodå, någon princip får man ha, nu när man låter barnen äta godis mitt i veckan och somna på soffan till sena rapport i stället för att lägga sig i sina sängar efter Lilla Sprtspegeln.
Kram
Agneta
Spaning
Tänk att precis ALLT som sänts på teve finns att köpa som dvd numera. Som t ex samtliga avsnitt av "Klass 9A" eller en samlingsbox med alla säsonger av "Vem vill bli miljonär?" Den förstnämnda kan jag tänka mig få finnas att låna på Läromedelcentralen att användas vid studiedagar m.m. Men som köpfilm?! Och finns det en enda människa i detta avlånga land som går och grämer sig över att ha missat något avsnitt av "Vem vill bli miljonär?" ? I så fall:Snälla, hör av dig till mig, vi måste prata.
Vad kommer härnäst? Om jag får våga mig på en gissning så chansar jag på en samlings-dvd med alla femdygnsprognoser från Rapports halvåttasändningar för 2008.
Glöm inte var ni läste det först!
Kram
Agneta
Vad kommer härnäst? Om jag får våga mig på en gissning så chansar jag på en samlings-dvd med alla femdygnsprognoser från Rapports halvåttasändningar för 2008.
Glöm inte var ni läste det först!
Kram
Agneta
Julklappsbestyr
Igår var jag och kompisen och handlade julklappar till oss själva våra respektive familjer. För 3000:- hittade jag inte en enda julklapp, men vi gjorde åtminstone en nationalekonomisk insats.
Svårast är det att hitta något till maken för han har slutathoppas skriva önskelistor. Inte för att han inte längtar till julen, för det har han sagt. Han längtar t o m lite extra mycket i år har jag fått veta.
Jag tror inte att han vill ha en hajpyjamas, för då borde han väl ha talat om det för mig? Tycker ni inte? Kanske en CD-skiva med Ofra Haza? Nej, det blir nog ingen hit. Men lite blandade byxor för 1000:- skulle passa bra? Men om blandningen skall bestå av mer än ett par så får jag nog handla på Dressman och där går jag inte gärna in. Jag är rädd att det skall komma ut ett antal identiskt lika män iförda likadana kostymer med kavajen över ena axeln och höra "Grattis Hässleholm... bla, bla, bla". Det ger mig liksom en förnimmelse av ett kommunfullmäktigemöte på något vis.
Fast helst av allt vill han nog bara ha en glad fru, fast jag tycker nog att vi kan fortsätta vara gifta ett tag till.
Kram
Agneta
Svårast är det att hitta något till maken för han har slutat
Jag tror inte att han vill ha en hajpyjamas, för då borde han väl ha talat om det för mig? Tycker ni inte? Kanske en CD-skiva med Ofra Haza? Nej, det blir nog ingen hit. Men lite blandade byxor för 1000:- skulle passa bra? Men om blandningen skall bestå av mer än ett par så får jag nog handla på Dressman och där går jag inte gärna in. Jag är rädd att det skall komma ut ett antal identiskt lika män iförda likadana kostymer med kavajen över ena axeln och höra "Grattis Hässleholm... bla, bla, bla". Det ger mig liksom en förnimmelse av ett kommunfullmäktigemöte på något vis.
Fast helst av allt vill han nog bara ha en glad fru, fast jag tycker nog att vi kan fortsätta vara gifta ett tag till.
Kram
Agneta
Pepparkaksbak
I förrgår var det pepparkaksbak för hela slanten i tegelvillan. Ett överskattat nöje som hör juletiden till. För en gångs skull hade jag bojkottat den osmakliga köpedegen och gjort min egen deg dagen innan.
Man kan väl säga att pepparkaksgubbarna och gummorna inte alls var lika könsneutrala som de brukar vara. Gubbarna kan ju lika gärna vara en kvinna i långbyxor medan gummorna kan vara en präst i mässhake. Men inte hemma hos oss, där råder det ingen som helst tvekan vilken sort det är, om man säger så.
Barnen har extarutrustat dem med kroppsdelar som skall guida ätaren i sin könsbestämning av pepparkakorna. (Även grisarna har fått lite extra smakportioner hemma hos oss.)
Det man kan säga om mina barn är att de har mycket fantasi men inget sinne för proportioner, eller också har de helt andra förebilder, manliga och kvinnliga, än vad jag vågar tänka på.
Vem som skall äta upp alla pepparkakor har vi inte riktigt klurat ut. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i pepparkakor, barnen vill helst ha köpekakor och maken föredrar snus om han skall ta något från en rund burk och stoppa i munnen. Och bjuda främmande på dem känns inte heller riktigt aktuellt.
Hunden kan nog i och för sig tänka sig att ställa upp som volontär i sammanhanget. En två- trehundra pepparkakor om dagen kan nog vara en lagom ranson.
Men det blir väl som vanligt så att man slänger alla kakorna i befintligt skick lagom till påsk, ty julen varar än till påska.
Kram
Agneta
Man kan väl säga att pepparkaksgubbarna och gummorna inte alls var lika könsneutrala som de brukar vara. Gubbarna kan ju lika gärna vara en kvinna i långbyxor medan gummorna kan vara en präst i mässhake. Men inte hemma hos oss, där råder det ingen som helst tvekan vilken sort det är, om man säger så.
Barnen har extarutrustat dem med kroppsdelar som skall guida ätaren i sin könsbestämning av pepparkakorna. (Även grisarna har fått lite extra smakportioner hemma hos oss.)
Det man kan säga om mina barn är att de har mycket fantasi men inget sinne för proportioner, eller också har de helt andra förebilder, manliga och kvinnliga, än vad jag vågar tänka på.
Vem som skall äta upp alla pepparkakor har vi inte riktigt klurat ut. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i pepparkakor, barnen vill helst ha köpekakor och maken föredrar snus om han skall ta något från en rund burk och stoppa i munnen. Och bjuda främmande på dem känns inte heller riktigt aktuellt.
Hunden kan nog i och för sig tänka sig att ställa upp som volontär i sammanhanget. En två- trehundra pepparkakor om dagen kan nog vara en lagom ranson.
Men det blir väl som vanligt så att man slänger alla kakorna i befintligt skick lagom till påsk, ty julen varar än till påska.
Kram
Agneta
Nå´t nytt?
Jag är sugen på att lära mig något nytt. Något som verkar svårt. Som t ex att tapetsera eller knyta scarfen så där snyggt som prinsessan Madeleine gör.
Eller skall jag istället fördjupa mig i något som jag redan kan och då bli riktigt jäkla bra på det istället? Som att laga köttfärspaj och starta uppror. Fast då får man förstås hitta något att uppröras över. Det är i och för sig inta så jättesvårt, det svåra blir att få en bred folklig förankring i frågan.
En fråga som sysslesätter mig just nu är: Varför tappar svenska folket all smak och besinning vid juletid? I går åkte jag bil ganska många mil genom Götaland. Längs med vägarna kunde men beskåda den ena julutsmyckningen värre än den andra. Blinkande lampor i grenar och granar. Kulörta lyktor i varenda buske och lysande trädgårdstomtar i hårdplast.
När jag var barn så gällde följande regel:En gran-en slinga. Ett hem-en stake och en slinga-en lampfärg.
Nog var det lite bättre förr ändå, ibland?
Kram
Agneta
Eller skall jag istället fördjupa mig i något som jag redan kan och då bli riktigt jäkla bra på det istället? Som att laga köttfärspaj och starta uppror. Fast då får man förstås hitta något att uppröras över. Det är i och för sig inta så jättesvårt, det svåra blir att få en bred folklig förankring i frågan.
En fråga som sysslesätter mig just nu är: Varför tappar svenska folket all smak och besinning vid juletid? I går åkte jag bil ganska många mil genom Götaland. Längs med vägarna kunde men beskåda den ena julutsmyckningen värre än den andra. Blinkande lampor i grenar och granar. Kulörta lyktor i varenda buske och lysande trädgårdstomtar i hårdplast.
När jag var barn så gällde följande regel:En gran-en slinga. Ett hem-en stake och en slinga-en lampfärg.
Nog var det lite bättre förr ändå, ibland?
Kram
Agneta
Lilla flickan
För er som förstår, undrar och bryr er så kan jag berätta att "Lilla flickan" sedan drygt en månad tillbaka är ombonad och påklädd för att klara den skånska vinterns härjningar. Så räkna med att när vårsolens allra första strålar når Moder Jord så står hon där igen, lika oskuldsfull och opåverkad av tidens tand som så många gånger förr. Och då vet man, att snart är det påsk.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Dagens visa
Jag är absolut ingen musical-stjärna. Men om jag vore så skulle jag inte sjunga "oh det är så gott o må gott igen" just idag. Nej för tillfället skulle jag välja en annan Peter LeMarc-låt:
Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här
Men i morgon kanske jag byter tillbaka, eller en annan dag, eller annandagen. Fast inte Anna-dagen, för den var ju igår.
Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här
Men i morgon kanske jag byter tillbaka, eller en annan dag, eller annandagen. Fast inte Anna-dagen, för den var ju igår.
Den ljuva giftkokerskan
Av någon outgrundlig anledning damp en bok med ovanstående titel ner i min brevlåda igår. Beställd av en nyvunnen men inte desto mindre betydelsefull vän.
Hon tyckte nog att jag behövde den efter vissa händelser i vår gemensamma historia och jag är benägen att hålla med. Att läsa om hemskheter andra gör mot andra är inte samma sak som att man kommer att utföra samma illdåd själv, även om man har lust. Utan det kan tvärtemot vara ett bra surrogat för ens egna illgärningar. Tro inget annat.
Men OM jag skulle få för mig, så tror jag inte att gift biter på kylskåp och negativt laddade batterier. Det är väl snarare så att läckande kylskåp och batterier sprider ut gift och skapar dålig miljö för sin omgivning?
Till dig som skänkt mig boken vill jag bara utfärda mitt allra varmaste tack, inte bara för boken, utan för ALLT du bistått mig med. Love U!
Kram
Agneta
Hon tyckte nog att jag behövde den efter vissa händelser i vår gemensamma historia och jag är benägen att hålla med. Att läsa om hemskheter andra gör mot andra är inte samma sak som att man kommer att utföra samma illdåd själv, även om man har lust. Utan det kan tvärtemot vara ett bra surrogat för ens egna illgärningar. Tro inget annat.
Men OM jag skulle få för mig, så tror jag inte att gift biter på kylskåp och negativt laddade batterier. Det är väl snarare så att läckande kylskåp och batterier sprider ut gift och skapar dålig miljö för sin omgivning?
Till dig som skänkt mig boken vill jag bara utfärda mitt allra varmaste tack, inte bara för boken, utan för ALLT du bistått mig med. Love U!
Kram
Agneta
En vardaghjälte
I dagens Norra Skåne stod det om hässleholmskrögaren Emin Sen som, för vilken gång i ordningen vet jag inte, ordnar julfirande med gratis julmat, julklappar och musikunderhållning för de ensamma. En jul i gemenskap helt enkelt.
Varför gör han på detta viset? Jo, för han vet hur det är, då han som nyanländ till Sverige stod utanför och tittade på när alla andra träffades i gemensakp, glädje och kostsamt firande.
Visst skulle Sverige vara ett fattigare och tristare land utan sådana som Emin?
Jag avslutar med en favorit i repris:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Kram
Agneta
Varför gör han på detta viset? Jo, för han vet hur det är, då han som nyanländ till Sverige stod utanför och tittade på när alla andra träffades i gemensakp, glädje och kostsamt firande.
Visst skulle Sverige vara ett fattigare och tristare land utan sådana som Emin?
Jag avslutar med en favorit i repris:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
Kram
Agneta
Omorientering
är ordet för dagen, i fall ni undrar.
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Skit också
Jag glömde lägga lutfisken i blöt igår.
Ännu en sak som är kört för i år, precis som att väga 60 kg innan årsskiftet, lära sig spela fagott eller att få tvättstugan färdig.
Och vad skall jag göra med all lutfisken? Det blir väl till att slänga förstås. För om jag lägger den i blöt idag så blir den inte klar förrän juldagen och då har jag annat för mig.
Kram
Agneta
Ännu en sak som är kört för i år, precis som att väga 60 kg innan årsskiftet, lära sig spela fagott eller att få tvättstugan färdig.
Och vad skall jag göra med all lutfisken? Det blir väl till att slänga förstås. För om jag lägger den i blöt idag så blir den inte klar förrän juldagen och då har jag annat för mig.
Kram
Agneta
TV-nytt
Var kommer alla märkliga programideér på tv ifrån?
Läste just att MTV skall börja sända en amerikansk dokusåpa med två bisexuella tvillingsystrar vid namn Rikki och Vikki, där de dejtar såväl män som kvinnor och allt däremellan antar jag.
Jag fattar ingenting.
Hur går det till på MTV:s planeringsmöten? Och hur många bisexuella tvillingsystrar kan det finnas i världen? Och när de väl hittar ett par så heter de Rikki och Vikki!
Den castingen kan inte ha tagit lång tid.
Med risk för att låta lillgammal säger jag ändå som så: Tacka vet jag "Livet i Fagervik"
Kram
Agneta
Läste just att MTV skall börja sända en amerikansk dokusåpa med två bisexuella tvillingsystrar vid namn Rikki och Vikki, där de dejtar såväl män som kvinnor och allt däremellan antar jag.
Jag fattar ingenting.
Hur går det till på MTV:s planeringsmöten? Och hur många bisexuella tvillingsystrar kan det finnas i världen? Och när de väl hittar ett par så heter de Rikki och Vikki!
Den castingen kan inte ha tagit lång tid.
Med risk för att låta lillgammal säger jag ändå som så: Tacka vet jag "Livet i Fagervik"
Kram
Agneta
Tack Laura!
Jag fick precis reda på att jag vunnit 500 000 euro på min mailadress! Fatta hur mycket pengar det är. För det kan jag ju prenumera på alla veckotidningar som finns i 3 år minst.
Det var en kvinna vid namn Laura Jones som mailade mig att jag vunnit dessa pengar. Tydligen finns pengarna på en bank i Madrid, så det enda jag behöver göra är att maila Laura mitt kontokortnummer och pinkod så sätter hon in pengarna på mitt betalkort. Är det inte fantastiskt?
Eftersom det är min man som betalar de flesta räkningarna tänkte jag överraska honom genom att uppge hans kontokortnummer och kod istället, utan att berätta det för honom.
Tänk så överraskad han skall bli när han kollar sitt saldo om några dagar.
Kram
Agneta
Det var en kvinna vid namn Laura Jones som mailade mig att jag vunnit dessa pengar. Tydligen finns pengarna på en bank i Madrid, så det enda jag behöver göra är att maila Laura mitt kontokortnummer och pinkod så sätter hon in pengarna på mitt betalkort. Är det inte fantastiskt?
Eftersom det är min man som betalar de flesta räkningarna tänkte jag överraska honom genom att uppge hans kontokortnummer och kod istället, utan att berätta det för honom.
Tänk så överraskad han skall bli när han kollar sitt saldo om några dagar.
Kram
Agneta
Valfrihet
Jag är nu inne på min andra vecka som arbetsbefriad. Det innebär att jag kan sova hur länge jag har lust och gå upp när jag vill. Av familjeskäl är det dock bäst att jag vill gå upp klockan 06.30.
När sedan barnen lämnats till kommunal förvaring och maken dragit iväg till sin stimulansplats på borstfabriken så kan jag själv välja om jag vill se "Sköna Susanna och gubbarna" på teve eller ej. Den fick en geting, vilket är bra för att vara en sentida Åse-Nisse-film. Jag valde bort den.
Istället valde jag att åka till arbetsförmedlingen kl.09.00 igår. Alttså jag valde inte att åka till af, det är man så illa tvungen till, men jag valde själv att åka dit klockan 09.00 istället för 10.15. Nej minsann, här skall ingen tvinga mig till saker, inte.
Det visade sig vara ett bra val att åka dit då. Jag hade nämligen turen att träffa på en riktig Anod. En myndighetsperson som i kraft av sitt ämbete var mycket professionell men ändå så peronligt engagerad och positiv som bara få människor klarar av.
Hon sa att det var OK för mig att njuta av den lediga tillvaron, för hon trodde inte att den skulle vara långvarig.
När jag kom hem var jag på strålande humör och då valde jag att tvätta fast inte tvättkorgen var full. När barnen kom hem kunde jag krama dem så länge som de bara stod ut. I ena fallet rörde det sig om en tiondels sekund, i det andra fallet fick vi bryta för kvällsmat och läxläsning.
Idag skall vi nog baka pepparkakor. Fast de finns förstås att köpa också, det brukar bli både billigare och godare. Och ikväll skall jag lyssna på Anna-Lena Brundin (och Biggan) på HÄCK i Hässleholm.
Kram
Agneta
När sedan barnen lämnats till kommunal förvaring och maken dragit iväg till sin stimulansplats på borstfabriken så kan jag själv välja om jag vill se "Sköna Susanna och gubbarna" på teve eller ej. Den fick en geting, vilket är bra för att vara en sentida Åse-Nisse-film. Jag valde bort den.
Istället valde jag att åka till arbetsförmedlingen kl.09.00 igår. Alttså jag valde inte att åka till af, det är man så illa tvungen till, men jag valde själv att åka dit klockan 09.00 istället för 10.15. Nej minsann, här skall ingen tvinga mig till saker, inte.
Det visade sig vara ett bra val att åka dit då. Jag hade nämligen turen att träffa på en riktig Anod. En myndighetsperson som i kraft av sitt ämbete var mycket professionell men ändå så peronligt engagerad och positiv som bara få människor klarar av.
Hon sa att det var OK för mig att njuta av den lediga tillvaron, för hon trodde inte att den skulle vara långvarig.
När jag kom hem var jag på strålande humör och då valde jag att tvätta fast inte tvättkorgen var full. När barnen kom hem kunde jag krama dem så länge som de bara stod ut. I ena fallet rörde det sig om en tiondels sekund, i det andra fallet fick vi bryta för kvällsmat och läxläsning.
Idag skall vi nog baka pepparkakor. Fast de finns förstås att köpa också, det brukar bli både billigare och godare. Och ikväll skall jag lyssna på Anna-Lena Brundin (och Biggan) på HÄCK i Hässleholm.
Kram
Agneta
Slow Food
Igår bestod middagstipset från Nyhetsmorgon och Krakas krog, av lammstek med gotländsk tryffel.
Den gotländksa tryffeln växer ett antal centimeter under jord och bara på Gotland. Till skillnad från t ex den franska som enbart växer i Frankrike.
Om man skall komma över lite gotländsk tryffel måste du först åka båt i nästan 3 timmar. Om du inte råkar bo i Oskarshamn eller Nynäshamn får du lägga på ett antal timmars körning också. Väl där måste du ha en tryffelhund eller annat bökigt djur. En tryffelhund tar ca 2 år att lära upp.
Men för dig som inte har bråttom kan det naturligtvis vara ett utmärkt middagstips. Vänta dock lite med att sätta på potatisen.
Kram
Agneta
Den gotländksa tryffeln växer ett antal centimeter under jord och bara på Gotland. Till skillnad från t ex den franska som enbart växer i Frankrike.
Om man skall komma över lite gotländsk tryffel måste du först åka båt i nästan 3 timmar. Om du inte råkar bo i Oskarshamn eller Nynäshamn får du lägga på ett antal timmars körning också. Väl där måste du ha en tryffelhund eller annat bökigt djur. En tryffelhund tar ca 2 år att lära upp.
Men för dig som inte har bråttom kan det naturligtvis vara ett utmärkt middagstips. Vänta dock lite med att sätta på potatisen.
Kram
Agneta
Det glömda teet
5-åringen är väldigt intresserad av bokstäver och ord och tycker om att läsa och skriva utifrån sitt kunnande. Just nu tränar hon på alfabetet.
"A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S U V X Y Z Å Ä Ö"
När hon är klar, vad tror ni jag hör mig själv säga? Just precis: "Du glömde T!"
Inte: "Du hade 27 rätt, bravo"
Apropå bristande pedagogisk kompetens så kanske någon kan svara på denna, uppriktigt svåra fråga: Hur gör man sina barn miljömedvetna utan att skrämma skiten ur dem?
Kram
Agneta
"A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S U V X Y Z Å Ä Ö"
När hon är klar, vad tror ni jag hör mig själv säga? Just precis: "Du glömde T!"
Inte: "Du hade 27 rätt, bravo"
Apropå bristande pedagogisk kompetens så kanske någon kan svara på denna, uppriktigt svåra fråga: Hur gör man sina barn miljömedvetna utan att skrämma skiten ur dem?
Kram
Agneta
SIM-salabim vad bra det hörs.
Igår fick sonen ny mobil. En röd och silverfärgad av känt märke.
Dottern fick överta hans gamla med avaktiverat SIM-kort som gör att hon kan spela spel och lyssna på musik med den, vilket är fullt tillräckligt för hennes behov och önskemål.
I morse när hon skulle på dagis beklagade hon sig och sa: "Det är för dåligt att man inte får ha med sig mobilen till dagis".
Som föräldrarepresentant kände jag direkt att "Äntligen har vi en fråga att ta upp på samrådsmötena". Annars är förordningen sådan att man bara får ta med sig ett (1) gosedjur per barn och dag, men hon tyckte att man kunde få välja själv mellan gosedjur och mobil. Så länge antalet stämde.
Nu undrar du förstås varför inte jag övertog sonens mobil, då jag ju inte kunde höra något i min. Nu råkade det bli så att denne händige karl som jag var klok nog att gifta mig med, lagade min telefon på lunchen igår.
Han nämnde något om volymknappen. Och så pratar vi inte mer om det.
Kram
Agneta
Dottern fick överta hans gamla med avaktiverat SIM-kort som gör att hon kan spela spel och lyssna på musik med den, vilket är fullt tillräckligt för hennes behov och önskemål.
I morse när hon skulle på dagis beklagade hon sig och sa: "Det är för dåligt att man inte får ha med sig mobilen till dagis".
Som föräldrarepresentant kände jag direkt att "Äntligen har vi en fråga att ta upp på samrådsmötena". Annars är förordningen sådan att man bara får ta med sig ett (1) gosedjur per barn och dag, men hon tyckte att man kunde få välja själv mellan gosedjur och mobil. Så länge antalet stämde.
Nu undrar du förstås varför inte jag övertog sonens mobil, då jag ju inte kunde höra något i min. Nu råkade det bli så att denne händige karl som jag var klok nog att gifta mig med, lagade min telefon på lunchen igår.
Han nämnde något om volymknappen. Och så pratar vi inte mer om det.
Kram
Agneta
Torsdagskul
En gång för ganska länge sedan lanserade jag en familjeangelägenhet som döptes till "torsdagskul", just för att den skulle vara kul och infalla på torsdagar. Kravet var att det skulle vara en gemensam aktivitet för hela familjen som alla med nöje kunde delta i. Exempel på (de enda) aktiviteter som hittills genomförts är bl a badhusbad och bowling. Ett annat krav var att den skulle föregås av onsdagstråk onsdagsstädning som hela famlijen skulle delta i.
Och det var just den lilla detaljen som var det stora problemet i projektet, som gjorde att det strandade efter bara två torsdagar.
I kväll påminde något av barnen om att det var länge sedan vi hade torsdagskul. Jag kontrade med att säga att det var ännu längre sedan vi hade onsdagstråk och eftersom vi inte hade det igår heller var givetvis inte heller torsdagskulet aktuellt. Särskilt inte med tanke på att jag redan satt på mig pyjamas och det av tradition anses som en icke-ändamålsenlig klädsel vid sociala aktiviteter utanför hemmet.
Men snäll som jag är lät jag ändå familjen föreslå aktiviteter som vi hade kunnat göra om det hade varit så att vi skulle ha haft torsdagskul.
Dottern ville göra julpyssel, sönerna åka skridskor och maken leka juldag. Jag och toldeltiken Tuva tyckte annars att det skulle vara skönt att sova framför teven, precis som vilken vardagskväll som helst.
Ingen av oss fick väl precis som vi ville, men ingen var heller direkt missnöjd. Torsdagar är ju trots allt bara en vanlig kväll, fast lite närmare fredag än alla andra.
Och i morgon är det ju fredag och då kommer mina gotländska släktingar på besök. Med sig har de sina gotländska släktingar och lite kläder till barnen.
Så i morgon skall jag städa, det som inte blev gjort i onsdags. Måste låsa in alla värdeföremål och plocka av alla giftiga bär från buskarna innan de kommer. Men i övrigt är gotlänningar som vilka som helst, jobbar, deklarerar, tittar på idol och äter i stort sett samma mat som alla andra. Är möjligen lite mer benägna på lammkött än riksgenomsnittet.
Men kul skall det bli. Då får jag nog sminka mig och ta på rena jeans så att jag inte ser så där arbetslös ut, som jag egentligen är.
Kram
Agneta
Och det var just den lilla detaljen som var det stora problemet i projektet, som gjorde att det strandade efter bara två torsdagar.
I kväll påminde något av barnen om att det var länge sedan vi hade torsdagskul. Jag kontrade med att säga att det var ännu längre sedan vi hade onsdagstråk och eftersom vi inte hade det igår heller var givetvis inte heller torsdagskulet aktuellt. Särskilt inte med tanke på att jag redan satt på mig pyjamas och det av tradition anses som en icke-ändamålsenlig klädsel vid sociala aktiviteter utanför hemmet.
Men snäll som jag är lät jag ändå familjen föreslå aktiviteter som vi hade kunnat göra om det hade varit så att vi skulle ha haft torsdagskul.
Dottern ville göra julpyssel, sönerna åka skridskor och maken leka juldag. Jag och toldeltiken Tuva tyckte annars att det skulle vara skönt att sova framför teven, precis som vilken vardagskväll som helst.
Ingen av oss fick väl precis som vi ville, men ingen var heller direkt missnöjd. Torsdagar är ju trots allt bara en vanlig kväll, fast lite närmare fredag än alla andra.
Och i morgon är det ju fredag och då kommer mina gotländska släktingar på besök. Med sig har de sina gotländska släktingar och lite kläder till barnen.
Så i morgon skall jag städa, det som inte blev gjort i onsdags. Måste låsa in alla värdeföremål och plocka av alla giftiga bär från buskarna innan de kommer. Men i övrigt är gotlänningar som vilka som helst, jobbar, deklarerar, tittar på idol och äter i stort sett samma mat som alla andra. Är möjligen lite mer benägna på lammkött än riksgenomsnittet.
Men kul skall det bli. Då får jag nog sminka mig och ta på rena jeans så att jag inte ser så där arbetslös ut, som jag egentligen är.
Kram
Agneta
Arvegods
Jag har ärvt min mobil av min son, som i sin tur ärvt den av sin far. Jag tycker att den duger till mig då jag egentligen bara kräver att man kan ringa och sms:a till och från den.
MMS var det länge sedan den kunde hantera (kan vara ett handhavande fel också i och för sig).
Men nu har även högtalaren i den lagt av så jag hör nästan ingenting av vad samtalspartnern säger. Men eftersom jag hellre pratar själv än att lyssna så har jag heller inte upplevt det som något problem. Visst kan man gå miste om värdefull information, men det viktigaste är väl ändå att det hörs vad JAG säger? Det är ändå mest barnen jag pratar med i mobilen och då brukar "dialogen" ske i imperativform. "Köp mjölk! Kom hem!" osv.
Men nu börjar omgivningen reagera på mitt mobilpratande också. Eftersom jag inte hör vad den andre säger så skriker jag när jag pratar mobilt. När jag åker tåg, som jag gjorde på den tiden då jag arbetade, så kan det komma folk ut från den tysta vagnen, två tågset bort och säga "Sssssssschy"
Så nu är jag och äldste sonen överens om att han behöver en ny telefon.
Kram
Agneta
MMS var det länge sedan den kunde hantera (kan vara ett handhavande fel också i och för sig).
Men nu har även högtalaren i den lagt av så jag hör nästan ingenting av vad samtalspartnern säger. Men eftersom jag hellre pratar själv än att lyssna så har jag heller inte upplevt det som något problem. Visst kan man gå miste om värdefull information, men det viktigaste är väl ändå att det hörs vad JAG säger? Det är ändå mest barnen jag pratar med i mobilen och då brukar "dialogen" ske i imperativform. "Köp mjölk! Kom hem!" osv.
Men nu börjar omgivningen reagera på mitt mobilpratande också. Eftersom jag inte hör vad den andre säger så skriker jag när jag pratar mobilt. När jag åker tåg, som jag gjorde på den tiden då jag arbetade, så kan det komma folk ut från den tysta vagnen, två tågset bort och säga "Sssssssschy"
Så nu är jag och äldste sonen överens om att han behöver en ny telefon.
Kram
Agneta
Idétorka
Nu när jag har all tid i världen att skriva på nytt manus så står det helt still.
Nästa framträdande krockar med musikskolans årliga julkonsert, men eftersom den brukar vara typ 8 timmar lång, (med låsta dörrar och bastuvärme) så hinner jag nog hem innan den är slut. Fast jag blir kanske inte insläppt, för om någon låser upp dörren för att släppa in mig så kanske någon annan smiter ut.
Så kanske de gör när jag uppträder också, så det där med låsta dörrar kanske inte är så dumt ändå. Får kolla med Elin om det är OK att låsa in publiken.
Kram
Agneta
Nästa framträdande krockar med musikskolans årliga julkonsert, men eftersom den brukar vara typ 8 timmar lång, (med låsta dörrar och bastuvärme) så hinner jag nog hem innan den är slut. Fast jag blir kanske inte insläppt, för om någon låser upp dörren för att släppa in mig så kanske någon annan smiter ut.
Så kanske de gör när jag uppträder också, så det där med låsta dörrar kanske inte är så dumt ändå. Får kolla med Elin om det är OK att låsa in publiken.
Kram
Agneta
Blogg.se
Under den senaste veckan har jag haft stora problem med redigeringsverktyget på Blogg.se. Sidan låser sig och det går inte att logga in. Värst är det på eftermiddagen och kvällen. Är det fler bloggare som har samma problem eller är det lokalt för Villagatan?
Kram
Agneta
Kram
Agneta
Framtidshistoria
Museér med gamla bruksföremål är väldigt populära, framförallt utanför tätorterna. Många är de idealister som ägnar all sin lediga tid till att samla ihop maskiner och redskap från förr för att kunna bevara till eftervärlden. Ofta är föremålen försedda med en informationsskylt där det står t ex "Massey Ferguson 135, tillv.1972. Denna modell tillverkades under perioden 1969-1982, mm, mm,"*
Vi är säkert många som släpats runt av våra pappor och mor- och farfäder som med hängivenhet delgett oss sina bästa traktor- och lieminnen. "En sådan här köpte min far när jag började småskolan och den fick jag sedan ta över när jag fyllde 30."
Framtidens museér kommer av förklarliga skäl att se annorlunda ut, då bruksföremålen uteslutande består av allehanda tekniska attiraljer. På skyltarna kommer det att stå t ex: SonyEricsson WZC30i tillv, maj 2008. Denna modell tillverkades under perioden 21-28 maj 2008".
Och våra barn kommer att berätta för våra barnbarn: "Titta en sådan fick jag i julklapp när jag var nio och den hade jag ända till sportlovet. Tänk vad saker höll länge förr"
Kram
Agneta
Vi är säkert många som släpats runt av våra pappor och mor- och farfäder som med hängivenhet delgett oss sina bästa traktor- och lieminnen. "En sådan här köpte min far när jag började småskolan och den fick jag sedan ta över när jag fyllde 30."
Framtidens museér kommer av förklarliga skäl att se annorlunda ut, då bruksföremålen uteslutande består av allehanda tekniska attiraljer. På skyltarna kommer det att stå t ex: SonyEricsson WZC30i tillv, maj 2008. Denna modell tillverkades under perioden 21-28 maj 2008".
Och våra barn kommer att berätta för våra barnbarn: "Titta en sådan fick jag i julklapp när jag var nio och den hade jag ända till sportlovet. Tänk vad saker höll länge förr"
Kram
Agneta
Pricktestet visar
att jag är överkänslig mot, och därför inte bör exponeras för följande tingest:
- julpottporier ( ni vet sådana där som börjar med "Tomten jag vill ha en riktig jul" som snabbt övergår till "Jag såg mamma kyssa tomten" och raskt avslutas med "Jingle Bell Rock", och däremellan kommer "TippTapp")
- sjuarmade elljusstakar i ljusblått (från Rusta)
- dubbade amerikanska serier på Disney Channel
och en del annat som jag bara kan utsättas för i ytterst små mängder för att det inte skall bli hälsovådligt.
Kram
Agneta
- julpottporier ( ni vet sådana där som börjar med "Tomten jag vill ha en riktig jul" som snabbt övergår till "Jag såg mamma kyssa tomten" och raskt avslutas med "Jingle Bell Rock", och däremellan kommer "TippTapp")
- sjuarmade elljusstakar i ljusblått (från Rusta)
- dubbade amerikanska serier på Disney Channel
och en del annat som jag bara kan utsättas för i ytterst små mängder för att det inte skall bli hälsovådligt.
Kram
Agneta
Dag 1
För er som inte hade möjlighet att ta semester för att titta på Nyhetsmorgon kan jag berätta att det borde ni ha gjort. Inte så mycket för inslagets skull utan mest för att det var så otroligt skönt att sitta i pyjamas en måndagmorgon, med en kopp kaffe i handen och titta på kyrkan man döptes och giftes i i direktsändning och inte behöva tänka på mycket mer än att släppa ut hunden och hämta barnen.
En dag eller två kan man väl få känna så, utan att betraktas som arbetsovillig och samhällsfarlig? Jag har ju inte valt situationen själv, varför man får försöka göra det bästa av situationen.
Någon hattprovning blev det dock inte. Inte för att jag inte hade lust, för det hade jag verkligen. Jag hade nog tyckt det var kul. Men problemet är att det är så väldigt ont om hattaffärer nu för tiden.
Fram till för något år sedan fanns det faktiskt en hattaffär i Vinslöv. I den sålde man underkläder.
Den hette "Nya hattaffären". Det som skilde den från den gamla hattaffären var troligtvis att den gamla lades ner när den nya öppnades. Men nu är även den nya nerlagd och det går inte längre att skilja dem åt på det viset. Dessvärre har inte "Nya hattaffären" blivit ersatt med "Den ännu nyare hattaffären". Det är synd, för där hade jag annars kunnat tillbringa några timmar idag.
Men vi har en slakteributik i Vinslöv, och ett café. Inredningsmässigt går det nästan inte att skilja dem åt. Jag tror att de anlitat samma inredare. Som modell lär han ha haft en charkbutik i Polen på 1960-talet. Den stilen är väldigt gångbar och ändamålsenlig än idag. I slakteributiker. Funkar dock inte lika bra i cafémiljö, om jag får säga mitt.
Och så var jag på arbetsförmedlingen och träffade en myndighetsperson, en sådan som jag var fram till i fredags. Vi hade säkert en hel del gemensamt, myndighetspersonen och jag, förutom att jag hade något mindre skäggväxt. Men arbetsförmedligen är ungefär lika uppiggande som Fonus. Kunderna pratar inte, forslas hit och dit utan egen vilja och förväntar sig ingenting av framtiden.
I morgon skall jag nog förnya mig lite. Kanske titta på Nyhetsmorgon på lilla teven istället. Och så skall jag nog läsa del två av Norra Skåne före del ett. Och när barnen kommer hem kan vi spela det klassiska sällskapsspelet "Ålar och rulltrappor". Det kommer attbli en underbar dag, det känner jag på mig.
Kram
Agneta
En dag eller två kan man väl få känna så, utan att betraktas som arbetsovillig och samhällsfarlig? Jag har ju inte valt situationen själv, varför man får försöka göra det bästa av situationen.
Någon hattprovning blev det dock inte. Inte för att jag inte hade lust, för det hade jag verkligen. Jag hade nog tyckt det var kul. Men problemet är att det är så väldigt ont om hattaffärer nu för tiden.
Fram till för något år sedan fanns det faktiskt en hattaffär i Vinslöv. I den sålde man underkläder.
Den hette "Nya hattaffären". Det som skilde den från den gamla hattaffären var troligtvis att den gamla lades ner när den nya öppnades. Men nu är även den nya nerlagd och det går inte längre att skilja dem åt på det viset. Dessvärre har inte "Nya hattaffären" blivit ersatt med "Den ännu nyare hattaffären". Det är synd, för där hade jag annars kunnat tillbringa några timmar idag.
Men vi har en slakteributik i Vinslöv, och ett café. Inredningsmässigt går det nästan inte att skilja dem åt. Jag tror att de anlitat samma inredare. Som modell lär han ha haft en charkbutik i Polen på 1960-talet. Den stilen är väldigt gångbar och ändamålsenlig än idag. I slakteributiker. Funkar dock inte lika bra i cafémiljö, om jag får säga mitt.
Och så var jag på arbetsförmedlingen och träffade en myndighetsperson, en sådan som jag var fram till i fredags. Vi hade säkert en hel del gemensamt, myndighetspersonen och jag, förutom att jag hade något mindre skäggväxt. Men arbetsförmedligen är ungefär lika uppiggande som Fonus. Kunderna pratar inte, forslas hit och dit utan egen vilja och förväntar sig ingenting av framtiden.
I morgon skall jag nog förnya mig lite. Kanske titta på Nyhetsmorgon på lilla teven istället. Och så skall jag nog läsa del två av Norra Skåne före del ett. Och när barnen kommer hem kan vi spela det klassiska sällskapsspelet "Ålar och rulltrappor". Det kommer attbli en underbar dag, det känner jag på mig.
Kram
Agneta
