Glädjebloggen

När jag studerade språkvetenskap vid Högskolan i Växjö för ca 20 år sedan fick vi veta att vissa ordklasser är slutna, dvs inga nya ord tillkommer i dessa klasser. Exempel på slutna ordklasser är prepositioner och konjunktioner, alla sådana där småord som är av sådant slag att de i sig saknar betydelse men ändå är väldigt betydelsefulla.
Substantiv, adjektiv, verb m fl är däremot väldigt öppna till sin natur. De tar gladeligen emot ord som ipod, tokroligt och vabba.

Men prepositionerna är som sagt slutna och vill inte bli fler. Däremot så har det skett en förskjutning i användandet. När jag var barn läste man saker i Aftonbladet, nu läser man det på Aftonbladet (.se). Fast det första är förstås inte riktigt sant, för när jag var barn läste man inte Aftonbladet överhuvudtaget, den fanns inte att köpa inom 2 mils radie. Om någon mot förmodan ville ha den så fick den förbeställas hos lanthadlaren och då visste alla vem som skulle ha den, utan att han behövde säga något. Ja de var lätträknade de som läste Aftonbladet i min hembygd på det annrs så röda 70-talet.

Men det var inte det detta inlägg skulle handla om, utan prepositioner och det får mig att tänka på följande episod
från den tid då jag fortfarande frvärvsarbetade. Jag ringde till en person av utländsk härkomst. Han svarade inte, men ringde tillbaka en kort stund senare. Han ursäktade sig med att säga att han inte kunde svara eftersom "han varit i toaletten" när jag ringde.

Så spara på de stora orden: man kan ha kul även med de små, betydelselösa orden också.

Kram
Agneta