Glädjebloggen

När vi var barn så brukade vi berätta följande historia för alla som kom i vår väg:

En norsk forskare föreläser för sina elever. Han har en dresserad spindel som han befaller "Gå framåt" och spindeln går framåt. "Gå bakåt" och spindeln går bakåt. "Gå åt höger" och spindeln går åt höger. O s v. Norrmannen lyfter upp spindeln och drar av den alla benen. Han lägger tillbaka den på bänken och säger "Gå framåt" men spindeln rör sig inte ur fläcken. "Gå bakåt", spindeln är orörlig.
Han tittar ut mot klassen och säger:"Av detta kan vi dra slutsatsen att spindlar utan ben hör inte"

Jag tänker på den varje gång jag hör någon som har gjort helt korrekta iakttagelser men dragit helt felaktiga slutsatser. T ex häromdagen då det kom larmrapporter om att flip-flop-skor och foppa-tofflor minskar fertiliteten. Man har alltså kunnat konstatera att sedan det blev modernt med Foppa-tofflor har barnafödandet minskat. Det är säkert en helt korrekt i akttagelse, baserad på forskning. När de sedan skulle hitta förklaringen till det har man dragit slutsatsen att dessa fotbeklädnader innehåller spermiedödande kemikalier. Men det är naturligtvis en helt felaktig och alldeles för långsökt slutsats.
Nej förklaringen är betydligt enklare än så. Hittills har jag inte träffat en enda kvinna som tycker det är minsta sexigt med män i flip-flop eller foppa-tofflor, så undra på att det inte blir några barn gjorda. För spindlar utan ben hör visst.

Kram
Agneta

Ikväll fick jag ett sms som löd: "Agneta, har du lust att se Lars Winnerbäck den 20 november?" Hur kunde hon veta att det var precis det jag hade lust till när jag inte ens visste det själv?
Fast jag snart fyller 43 svarade jag så som jag tror att ungdomar gör, nämligen "Jag är på!" Och hon som ändå är 3 månader äldre än mig förstod vad jag menade. Visst är det underbart med vänner som förstår en. Som förstår ens oro, längtan och behov. Utan att man behöver säga något och som aldrig fördömer, bara förstår.

Så om ca 2 månader kommer jag att rocka loss till Winnerbäck.*
Det är något att se fram emot, verkligen.

En annan sak att se fram emot är premiären av "Plötsligt igen", mera känd som "Plötsligt i Vinslöv 2". Extra roligt är att vi då får besök från Gotland vilket ju alltid är trevligt och som ger lite extra glans åt tillställningen. Ingenting kan locka gotlänningar till Vinslöv så som "Plötsligt i Vinslöv". När Holgers nyrenoverade moped skulle överlämnas till honom kom det sju gotlänningar och en hund, enkom för denna tillställning. Den dragningskraften har inte jag. Men jag kan ju åka snålskjuts på filmen eftersom den ändå drar hit folk vars sällskap jag har glädje av.
Lite mindre än två veckor kvar*.
Det skall bli roligt.

Något som alls inte är roligt är detta. Jag vill inte raljera över en tragisk händelse, men tänk ändå vilken chock hon som hittade honom måste ha fått. Tänk att hitta en man i en tvättstuga.

Och så såg vi Idol ikväll. Dottern ville minnas att i fjor var Idol=glass. Det var visserligen i samband med fredagsfinalerna och inte på audition-turnén det bjöds på glass i tegelvillan. Men nytt år, nya artister, nya traditioner. Så varsin strut från Euroshopper fick det bli, för att ge lite premiärkänsla. Det är väldigt svårt annars att få den rätta känslan på en tisdag. Men glass är ändå en lite hjälp på traven.

Kram
Agneta
* Med reservation för ev svininfluensa

Just nu pågår det Bo-dagar i denna del av världen. Då får folk visa upp sina hem och/eller trädgårdar.
Vår trädgård är inte med i år. Heller.
Det är lite synd, för det hade kanske varit bra att visa upp för allmänheten att "Så här kan man också ha det". Och denna trädgård tillhör fullt fungerande samhällsmedborgare som betalar sin skatt, går på föräldramöten och tittar på "På spåret" på fredagkvällarna. Och barnen sköter sin skolgång, har kompisar och använder cyklehjälm (när någon vuxen är i närheten).

Det är bara det att det inte blivit av att sätta gladioluslökar, arrangera stenpartier och tukta bonsaiträd. Dessutom har vi massor av äppelträd som i år bär mer frukt än vad vi har möjlighet att ta vara på. Och eftersom herrn i huset får allergiska besvär och frun gaser så går det inte åt många äpplen alls.

Jag förstår uppriktigt sagt inte hur folk hinner ha perfekta trädgårdar, hem och frisyrer, samtidigt som de jobbar heltid, tränar aerobics och bakar bröd till julbasarerna och dessutom har ett fungerande socialt liv, nytvättad bil och fin kontakt med sina barn, föräldrar och grannar.
Men de är väl av en annan sort. Eller är det bara vi, i vår lilla familj, som inte grejar allt det där, och som därför prioriterat bort både det ena och det andra?

Kram

Agneta

Om svenske Ragnar skall få amma som en kvinna tycker jag att han skall få sänkt lön som en kvinna. För amning och hög lön hör som bekant inte ihop.
Och så vill jag vara med i en "kissa-högst-på-garageväggen-tävling" eftgersom det har ett väldigt tydligt samband med löneökning.

Det var bara det jag vill säga.

Kram
Agneta

Nej förresten, en sak till. Kommer ni ihåg jubileums-volvon från 1977? Det gör jag.

Efter några timmars sömn var det dags för årets stora begivenhet i Vinslöv. Klockan 09.00 var det upptällning och minuterna innan var det som ett grönt lämmeltåg som drog  genom Vinslöv på väg ner till idrottsplatsen Sparbanksarenan.
Det är nämligen så att den sista helgen i augusti är alla Vinslövsbor grönklädda, eftersom det från idrottsföreningen utgått ett påbud att hela byn skall inskriva sig till den årliga loppisen och då är klädkoden grön, med inslag av vitt och kanske lite svart.

Varför VIF:s färger är just grön, vit och svart vet jag inte. Men frågar man någon så antar jag att svaret blir de gröna åkrarna, den svarta bördiga jorden samt den vita oskuldsfulla färgen på våra själar. Grönt är också ansiktsfärgen på alla "utsocknes" som är avundsjuka på oss som bor där.

Som vanligt gick jag direkt till min postering vid leksaksståndet och i vanlig ordning väntade mina trogna vapendragare N & S där. Och efter vissa kompletteringar så var vårt "dream team" komplett.

Sedan tillbringade vi ett antal timmar tillsammans med gosedjur, coronnspel, damm och köpsugna sydsvenskar. Och sedan, när det mesta är sålt, folket lämnat oss, pengarna är räknade och man bara vill hem, för att man är trött, eller inte står ut med sin egen kroppslukt, det är då som det stora vemodet rullar in. Det rullar in i form av stora traktorer, hjullastare och grävmaskiner som bara väntar på att bli lastade med överblivet skräp och ytterligare några timmars hårt arbete återstår.

Varför utsätter man sig då för detta varje år, fast man blir trött, skitig och oavlönad? Ja kanske för att man innerst inne tycker att det är ganska kul. Och så träffar man folk. På riktigt. Inte i cyber space. Människor som man kan se i ögonen och som förhoppningvis inte smittar.
Det var för övrigt väldigt mycket folk där, så man såg inte alla. Så om ni var där och såg mig, men jag inte såg tillbaka så får ni inte ta det personligt, utan det beror på att jag var fullt upptagen med mitt mycket ansvarfulla uppdrag. Med ansvar kommer allvar och som chef över leksaksståndet kan man inte gå runt och tramsa sig, utan man måste inge förtroende. Folk skall kunna titta på mig och tänka "Av henne skulle jag kunna tänka mig att handla en begagnad (leksaks-) bil.

Men den största upplevelsen var ändå att få åka balvagn genom Vinslöv. Det har jag aldrig gjort förut. Balvagn har jag ju åkt tusentals gånger, men inte genom Vinslöv. Tänk att jag, efter nästan 15 år i Vinslöv fortfarande kan uppleva nya saker där. Det tycker jag verkar bra för framtiden. Lite mer att leva för helt enkelt.
Det fanns t o m de som trodde att vi var årets luciakandidater och försökte rösta på oss. Och skillnaden är inte så stor. De åker visserligen häst och droska, inte traktor och vagn, är vita, inte gröna, är fler än tre personer och marginellt yngre än oss. Och så syns de bara några veckor i december och vi en helg i augusti. Men annars...

Det var nog allt för denna gång.

Puss & Kram från er egen
Gullspira

Den frågan ställer vi flera gånger om dagen på jobbet numera. Frågan kan tyckas ofullständig och svårbegriplig för en utomstående. Men alla vet att det inte handlar om antal simborgarmärken, barn eller fruar, utan man förstår direkt att det är antal steg man undrar över.
Mitt svar är i skrivande stund 8908. Och mycket mer lär det inte bli idag, för jag skall snart gå och lägga mig fast klockan bara är lite över nio, för det är mörkt och jag är trött och det är tisdag.

Vi konstaterade idag att tisdagen är veckans motsvarighet till februari. En tråkig dag som ingen har som favorit. Måndagen är mer som januari, man har precis varit ledig och inte riktigt kommit igång, medan man på tisdagen förväntas fullborda det som inte blev gjort på måndagen.
Onsdagen däremot, är lite som vårdagjämningen. Det ljusnar lite mer för varje dag fram till söndagen då det blir lite mer augusti. Och sedan är det måndagmorgon igen och vintersolstånd. Mörkare än så blir det inte.

Kram
Agneta

P.S. Exakt just nu ser jag att Sven Otto Littorin skaffat skägg. Bra, då kanske jag äntligen kan skilja honom från Jan Björklund. D.S

I dagens analoga version av Metro kan man läsa om hur många minuter man behöver jobba i olika städer i världen för att få ihop till en BigMac. I Jakarta krävs det 136 minuters arbete innan man kan köpa sig en BigMac, medan det i Tokyo räcker med12. I Stockholm så behöver man 20 minuter på sig.
Det innebär att jag idag jobbat ihop till 24 BigMac. Det tror jag faktiskt inte att jag orkar äta upp.

I en annan artikel står det att sjukfrånvaron fortsätter att minska. I juli uppgick antalet sjukfrånvarodagar till 34,1. Jag som bara trodde det fanns 31 dagar i juli.
Fast jag håller med om att det gärna hade fått vara några till. Fast inte som man är sjuk på förstås.

Med hjälp av tv-tablån kan sedan planera helgen. Men en fråga slår mig som ni kanske kan svara på: Exakt hur många avsnitt finns det av Stefan & Christers "Bröllop och jävlelskap" eller vad de nu heter? I vilket fall har 4 köpt upp alla dem och fått för sig att det är precis vad svenska folket vill ha fredag, efter fredag, efter fredag, efter fredag, o s v ända in i evigheten. Jag tänkte fråga 4:an om jag kan få köpa hela deras lager av dem och sedan bränna dem. Och på så vis göra en kulturgärning.
Tro nu inte att jag vill göra mig till en kultursnobb som bara vill se tjeckiska stumfilmer om döden på fredagkvällarna, för riktigt så illa är det inte. Men att uppta 2 timmar VARJE j-a fredag under hela sommaren med buskis känns lite väl ensidigt.
Jo, jo, jag vet. Det går att byta kanal eller rent av stänga av tv:n. Det är väl det jag får göra. Ha den avstängd och sedan inte knäppa på den förrän "Skavlan" kommer tillbaka. För det gör han väl? Kommer tillbaka, Skavlan?

Under tiden får jag passa på att läsa ut "Berlinerpopplarna". Det blir ju lite norskt i alla fall.

Kram
Agneta

Jag har varit ganska uttråkad på sistone och burit på en känsla av tomhet, saknat spänning i livet helt enkelt. Men jag antar att jag får skylla mig själv, jag har helt enkelt varit för dålig på att skapa spänningsmoment runt omkring mig. Jag hade ju t ex kunnat cykla så fort jag kunde ner för "Surabacken" utan att titta, som killgänget jag passerade på vägen hem i gårkväll gjorde. Fast riktigt så mycket spänning behöver jag inte. Det räcker egentligen med det som en medelgod deckare kan erbjuda. Som "Skumtimmen" av Johan Theorin t ex. Fast den är mer än medelgod, den är riktigt bra, bättre än Vinslövsdeckarna av Kjell E Genberg. De är så dåliga att om man skall sälja den på loppis måste man betala för att de skall ta emot dem.

Loppis ja. Som högste ansvarig för leksaksståndet på den årliga loppisen om 2 veckor har jag skaffat mig en viss position i byn, Förmodligen så hög position som jag kan förväntas uppnå, i alla fall för en som bara vistas i den profana världen.
Och veckan därpå är det Vinslövsdagen och då kommer  inte Dan Hylander till Vinslöv, men väl Eminent Q.
Jag har aldrgi hört talas om dem men de är säkert helt fantastiskt bra, eller åtminstone duger de helt säkert för att få min något övergödda kropp att röra sig till musik. Då har ju stegräkningstävlingen på jobbet börjat också, så det bör ju ge utslag. Så om jag inte får roligt så jan jag ändå glädja mig att jag ökat mitt lags chanser att vinna tävlingen.

En som jag däremot hört talas om som också kommer är Göran Eberhart. Han har jag inte bara hört talas om utan också hört vid ett par tillfällen. Han är en fantastiskt duktig stå-upp-komiker som har en svada man inte tror är möjlig.Så det är klart att det blir roligt. Annars får jag väl cykla blundande ner för Surabacken på vägen hem, så blir det åtminstone en spännande kväll.

Och i kväll har vi hyrt Frillan till sonens klass. Det skall bli trevligt och vädret kan inte bli bättre, ca 20 grader vid 20-tiden enligt SMHI.

Och den 19 september är det världspremiär för Plötsligt i Vinslöv 2. I Vinslöv så klart. Hur skall man hinna med allt?

Kram
Agneta

I veckan kunde man läsa att ungdomarna ratar Facebook eftersom det är så många "gamlingar" där. De vill inte få någon vänförfrågan från sin farsa. Men är det inte via nätet man kommunicerar med varandra inom familjen? Prata med varandra? Det gjorde man på 90-talet!

Nu är det dessutom vetenskapligt bevisat, Facebook gör oss mer svartsjuka. Ju mer tid man tillbringar på Facebook, desto mer svartsjuka är/blir vi. Man går in och kollar partnerns status och drar egna slutsatser över hans/hennes förehavanden. Min man finns inte på Facebook utan bara i verkligheten så jag behöver inte koppla in mig på nätet för att få reda på hans status. Det räcker att vrida på huvudet så ser jag att han just nu ligger på soffan och tittar på "Hunter". Och jag finner ingen som helst anledning att vara svartsjuk. Känner mig inte ens hotad.

På Facebook kan man som bekanta genomföra en rad olika tester som talar om vem eller vad man är. och en hel massa annat.  Den senaste i raden av tester är en som lyder: "Vilken spritsort bör du dricka?" Det testet tänker jag inte göra, jag vet redan svaret. Ingen alls, är det korrekta svaret i mitt fall.

Kram
Agneta