Och här slutar Glädjebloggen
Det här blir det absolut sista inlägget någonsin på Glädjebloggen. Den kommer att finnas kver på nätet om det skulle vara så att man är sugen på att gå in och läsa något gammalt inlägg, men det kommer alltså inte att tillkomma några nya inlägg.
Det har det i och för sig inte gjort på länge så på det viset är det ingen större skillnad mot de senaste åren.
Nu kan man ju undra varför jag startar en ny blogg när jag inte har underhållit den jag har ens. Men anledningen till att det inte blivit så mycket skrivet här är att jag haft lite svårt att leva upp till mina egna krav på vad den skall innehålla, lite prestationsångest helt enkelt.
Men en ny blogg kan man inte ha några förväntningar på tänkte jag, så då kan jag ju börja om från början på något vis.
Jag hoppas så klart att du vill följa med mig till VeckoVis, som den nya bloggen heter, och att du fortsätter titta in här då och då för att leta upp ett och annat inlägg från förr.
Tack för den här tiden!
Kram
Agneta
Och julen varade än till påska...
Sist jag skrev var det jul, eller t o m bara advent, och i övermorgon är det skärtorsdag.
Ja så tätt kan det vara mellan högtiderna ibland.
Och att ha en julbön högst upp i påsktider går liksom inte för sig, så nu är det bara att sätta rumpan på stolen och ta sig samman och blogga igen.
Men det blir nog inget om påsken, för vad ska man säga om den som inte redan är sagt?
(Klicka på länken så får du veta vad som redan är sagt)
Däremot kan jag skriva lite om fasta eftersom vi ju faktiskt befinner oss i fastetiden. Det är nämligen så att jag har testat de flesta fastor och dieter man kan.
Viktväktarna, Dukan, GI, LCHF är bara några av dem.
LCHF hade jag stora förhoppningar på då den utlovade stort viktras på kort tid. Nu hade jag inte så bråttom med min viktminskning¨utan tänkte att det räcker med att gå ner halva vikten på dubbla tiden, därför nöjde jag mig med att köra halva dieten, själva HF-delen. Visst kändes det lite konstigt att äta delikatessyoughurt toppad med vispgrädde till frukost varje morgon, men jag skulle absolut kunna vänja mig vid det, det tror jag helt säkert, om det inte vore för att jag inte gick ner ett smack. Det var t o m så att jag gick upp lite grann på de två veckor jag körde den så den tänker jag inte prova fler gånger.
Just nu kör jag 5:2 för det har jag hört att andra gör. Jag kör inte den där Jesus-varianten med 5 fiskar och 2 bröd, eller om det var tvärtom, utan jag skiter helt enkelt i att äta 2 dagar, medan resterande 5 dagar så skiter jag i att jag inte behöver äta så mycket utan gör det i alla fall. Det skall tydligen vara bra mot sjukdomar säger experterna. Det stämmer säkert också för nu är det ganska länge sedan jag hade någon obotlig sjukdom.
Nuförtiden kan man ju faktiskt googla sig till alla möjliga sjukdomar. För egen del lyckades jag googla mig till ett frikort på Region Skåne för en tid sedan. Jag drabbades av en hel del sjukdomar som alla hade det gemensamt att de var svåra att upptäcka och omöjliga att bota. Så småningom så fick jag mig en diagnos. Det var helt enkelt så att själen hade lagt på sig börda på börda och blev till slut för tung för denna relativt lilla kropp att bära runt på och protesterade därför.
Givetvis så finns det absolut inget komiskt över detta och det var inga problem att hålla sig för skratt då, när "det enda sanna var sorgen och en gråt som bara kom" *. Men sakta men säkert, med rätt inatser och kärleksfull omgivning, så vänder det utan att man egentligen inte märker det. Bara det att på andra sidan krisen så har man något att jämföra med som man inte hade innan som gör det goda lite godare, det fina lite finare och det meningslösa ännu mer meningslöst.
Så om du skall hålla dig frisk så skall du undvika följande tre saker: delikatessyoughurt med grädde, mat två dagar i veckan och google.
GLAD PÅSK!
Kram
Agneta
*Citat från Peter LeMarc, Så gott....
Julen 2013
Under tiden som kåsör på Radio Kristianstad avslutade jag alltid säsongen med att läsa en bön av det lite mer profana slaget kallad "Mors julbön". Senast det begav sig var julen 2011.
Julen 2012 var mina böner av ett helt annat slag, mer förtvivlade, mer desperata och mer privata. Och inte anpassade varken för radio eller att lägga ut på bloggen.
Nu inför julen 2013, har sorgen och smärtan fått ge vika för saknad och lättnad. Vi går mot den första julen utan en älskad men vi går också mot en jul där tacksamheten över dem som finns kvar och det jag har är större än någonsin.
Därför kan jag återigen lyfta blicken en liten bit ovanför tåspetsarna och få ihop en önskelista inför julen 2013. Den är ungefär den samma som tidigare år, bara lite uppdaterad för att stämma överens med 2013 års standard. Den förra kändes som sagt så 2011.
Så här kommer den då,
"Mors julbön Anno 2013"
Om det finns nån gud som har mig kär
Snälla lyssna för min önskelista kommer här.
Jag önskar mig julmust, prinskorv och revbensspjäll
Jag önskar slippa Bingolottos uppesittarkväll
Jag önskar lutfisk, jansson och gröt som är het.
Jag önskar hårda, mjuka, runda, platta paket
Ja det känns som om det mesta duger
Alltifrån badsalt till råsaftscentrifuger
Jag önskar en gran full med kulor, flaggor och glitter
vill ta time out från bloggar, face book och twitter
Bara göra sånt som känns kul och viktigt
Som att träffa vänner så där helt på riktigt
Koppla ur, koppla av, logga ut, pusta ut
Inte göra ett handtag förrän tjugondag Knut
Jag önskar att barnen håller sams med varandra
Uppför sig väl när vi är hos andra
Jag önskar en sån jul som man hade förr
Önskar att Lars Norén inte knackar på vår dörr
Jag önskar mig kärlek, värme och glada skratt
Vill ha en goder afton och en stilla natt
Och när juldagsmorgon glimmar
får jag sova ännu några timmar
Äta upp chokladasken jag fick igår
strunta i att det sätter sig runt midja, skinka och lår
Jag önskar att alla julklappar vore köpta
Golven bonade och ljusen stöpta
Helst av någon annan än jag
För Jag säger ja tack till rut-avdrag
Men mest av allt önskar jag förstås fred på jorden
Och att alla hade mat på borden
Och åt alla barn önskar jag en jul som är vit
Omgivna av vuxna som inte är fulla och dricker sprit
Ett Vinslöv, ett Skåne, ett Sverige full av tolerans
Som ger varenda kotte exakt samma chans
Ett folk som inte drabbas av vrede
över att årets julvärd blev Petera Mede
Så god jul till renar, älgar och rådjurskid
ja god jul till varendate liten individ
God jul till alla snygga, fula, smala och feta
God jul önskar Albin, Elias, Ella, Jörgen och Agneta
Summering
Söndag!
Sommaren snart slut, sista semesterdagen. Sånt suger, som sönerna skulle sagt.
Sammanfattar sommaren.
Stockholm, Springsteen-konsert, sonen som sällskap, satt som smäcken.
Semester, sovmorgon, sommarläsning.
Spaniens sol? Skara sommarland? Stuga? Se Skåne? Sandstrand? Stenkust? Sjö? Skansen? Segla? Surfa? Sällskapsliv? Solo-semester? Sommarkonserter? Sola? Städa? Slappa?
Sånt stressar!!! SUCK.
Snabbfärja, sedan ses släkten. Solnedgång, spela spel, småprata sent - sånt som skett sen sist.
Ser statsministern, statsråd, samhällsförändrare, småpåvar sedvanligt samlas. Snacka skit, skåla, skapa stjärnstatus.
Samma snabbfärja, Småland sedan Skåne.
Saknar syster!
Soligaste sommaren sedan sjuttiotalet. Snustorrt!
Snabbkollar spegeln: Snygg, smal, spänstig? Spegeln säger: - Sådär!
Svettig, småfet, såsig? - Snarare så!
Skinnet stramar, solning, snacks, slappande sätter sina spår.
Smalmat, sport, sundhet sparas. - Senare. - September?
Svärmorsdrömmen Selmerlöw (stavfel - skit samma) sjunger så Solidenscenen skakar. Sverige stannar så smått. Snarlikt Stenmarks storhetstid.
Somligt smärtar, stör sommaridyllen. Sorgliga saker som skett. Sänder sympatier. Släktingar som sörjer.
Städa skåp, sortera, slänga, sälja saker. Soptippen. Sommarvärmen sätter stopp!
Sakta sänker sig solen. Svalare. Skönt.
Sov så sött!
Ses snart!
Jag och min mor
I lördags förlorade jag min svärmor, mina barn sin farmor och min man sin mor.
Jag och min mor
Där borta vid linden har jag lagt min mor
En blomsterprydd kista är där hon nu bor.
Den som förstod mig när jag var till besvär
Som gav av sin kärlek och alltid fanns där.
Jag hoppas jag tackade innan hon for
För alla stunder då det var jag och min mor
Hon lärde mig mycket om hur livet kan va
Om praktiska sysslor och vad som är bra.
Men följde mig gärna in i tonårens värld
Hon ställde frågor och jag kände mig lärd
Allt i från hårdrock till jobb på kontor
Stod på agendan då det var jag och min mor
Jag saknar den värme som var ditt sigill
Du som la grunden för att jag finns till
Som präglat min uppväxt ända fram till idag
Som gjort att min son är den samma som jag
Jag får nu följa hans väg att bli stor
På samma sätt som då det var jag och min mor
Där borta vid linden har jag lagt min mor
En blomsterprydd kista är där hon nu bor
Tårarna trillar jag har sagt adjö
Trodde nog aldrig att du kunde dö
Cirkeln skall slutas det är vad jag tror
En dag ska vi enas i himmelen jag och min mor
Cirkeln skall slutas det är vad jag tror
En dag ska vi enas i himmelen jag och min mor
Torsdagstankar
Torsdagkväll!
Tillbakalutad, trött.
Trist tv-tablå.
Tillväxtverket, temafester, tillitsbrist. Tittarna tröttnar.
Toldel-tiken Tuva tittar tillgivet. Trofast! Tänker troligen tankar tikar tänker.
Tidens tand tuggar.
Tänker tacksamt tillbaka.
Treårsdag: trasdocka, trätåg, teddybjörn.
Tredjeklassare: träskor, twist, träslöjd
Tonårstid: tafatt, tafflig, taskig tajming
Tjugosjunågonting: tokkär, trerätters, trolovad
Tegelvilla, taxeringsvärde, takbyte
Trettioårskris!!!
Trebarnsmor, trotsålder, tårar, tonårsmamma. TRÖTT!
Tjänsteman
Tights, tunika, träskosandaler. Tidlöst? TANTVARNING!
Tillfreds!
TACK!
Cyklar och agenter
Min man, produktchefen ni vet, uppmanade mig till att blogga ikväll. Det är ju gulligt av honom att uppmuntra mig till sådant, även om jag tror att det egentligen handlar om att slippa konkurrens om fjärrkontrollen eller att slippa få Sportspegeln ackompanjerad av mina snarkningar.
Problemet är väl att hitta något vettigt att skriva om, eller vettigt och vettigt, men något att skriva om i alla fall. Fast idag var det inga problem för SÄPO gav mig så bra uppslag idag.
Tänk att de som är agenter har tema James Bond. Det är ungefär som om vi kommunanställda skulle ha tema Svinarp, lite som att klä ut sig till sig själv liksom. Och det märkliga är att det blir så dyrt när man bara är sig själv, för en kväll.
Men det är lite intressant att spekulera i vilka andra teman som skulle kunna bli aktuella i olika sammanhang. Vårdcentralen skulle såklart kunna ha tema Greys Anatomi och Migrationsverket ha tema Robinson. Ja ni ser själva, det finns många möjligheter att göra parodi på sig själv. Bara fantasin sätter gränsen, i alla fall på SÄPO där varken pengar eller etik utgör något hinder.
Nu till något helt annat. Maken och jag har varit ute och cyklat ikväll. Ni vet sådant som medelålders par gör när de vill prova något nytt tillsammans, som inte är för jobbigt för kroppen. Då lärde han mig att man visst det kan använda samtliga sju växlar på cykeln och inte bara de tre första, tydligen lite beroende på om det är uppför eller nerför man cyklar. Själv har jag varit lite mer inne på att man hittar några favoritväxlar som man sedan håller sig till, vad som än händer, och att de övriga växlarna är lite mer som någon av alla dessa funktioner som finns på mobilen eller datorn men som man aldrig använder.
Så visst kan jag förstå honom när han tycker att jag skall ägna mig åt att blogga och att han sköter fjärrkontrollen.
Kram
Agneta
Unikt likt
På Aftonbladet idag kan man läsa att norsk forskning ( jo det lär finnas sådan) kommit fram till att över 90% av världens befolkning har en dubbelgångare någonstans på Jorden. Och det kanske inte är så konstigt för vi har ju blivit så förfärligt många människor nu att naturen kanske inte kan komma på fler typer utan får använda samma mall flera gånger.
Och tänker man efter så finns det flera exempel på detta i vår omvärld. Personligen har jag lite svårt att se skillnad på Göran Persson och Urban Bäckström, Maria Lundkvist och Viweka Seldahl, Dan Ekborg och Peter Dalle. För att inte tala om Judit och Judit i comhem-reklamen. Kanske är det svårare att hålla isär dem för att de heter likadant, annars hade jag kanske kunnat skilja dem åt om jag velat.
Om jag har en dubbelgångare hoppas jag för det första att det är en hon, för det andra att hon inte hittar på dumheter och för det tredje att hon bor långt från mig, så att jag inte straffas för hennes dumheter. Annars kan det gå som för den äldste sonen då han var på festivaldax i fredags.
För att ta det hela från början så hade jag skjutsat honom till tåget ( eller pendeln om du så vill) som skulle ta honom till Hässleholm. Drygt en timme senare skickar han följande sms: "Har precis blivit tagen av snuten!".
Ett sådant meddelande, mina vänner, gör verkligen en förortsmorsa stolt och jag ringde genast upp för att få lite fler detaljer i dramat. Det visade sig att det kommit fram tre uniformerade poliser till honom och bett honom legitimera sig. Som tur var så hade han körkortet med sig och kunde visa upp.
Han är visserligen bara 15 men mogen för sin ålder och redan skicklig urkundsförfalskare så det var inga problem för honom att fixa körkort.
(Skojade bara, det är mopedkörkort)
Det var tydligen så att polisen sökte efter en person som hade uppenbara likheter med min son. Inte så kul alltså att vara likt någon i närområdet som är eftersökt av polisen. Fast mellansonen var övertygad om att det var Lars Adaktusson de var på jakt efter.
När vi ändå är inne på ämnet dubbelgångare på Festivaldax så trodde sig maken se Gert från Hem till Tyringe sitta ensam vid ett bord och dricka öl. För er som inte vet vilken av karaktärerna i realitysåpan jag menar så är det den kärlestörstande ljudnörden som åker på spa för att vila upp sig från arbetslösheten. Han var det som vi inte såg sitta vid bordet, för det var inte han utan hans dubbelgångare. Det otäcka i sammanhanget var dock att i samma ögonblick som vi konstaterade att det inte var Gert så kom han gående på andra sidan gatan. Men det kanske var planerat. Den riktige Gert hade kanske skickat ut låtsas-Gert lite i förväg som en liten aptitretare.
Om jag hade en dubbelgångare som bodde i min närhet utan att vara kriminell och jag fick disponera henne fritt under veckan så hade jag nog inte gjort som Gert, d v s låtit henne agera förband. Nej jag hade hellre låtit henne göra saker i mitt ställe, som att åka till jobbet på måndagar, veckohandla på tisdagar, skjutsa till träningen på onsdagar, äta
soppa på torsdagar och ha huvudvärk på fredagar.
Kram
Agneta
Utlandsresan 2012
Hej alla trogna läsare!
Jodå ni finns där fast jag inte skrivit på länge. Det tackar jag särskilt för.
Innan jag kommer till poängen med detta inlägg ( om jag nu någonsin gör det) sÅ vill jag bara varna känsliga läsare för att jag bloggar via mobilen och då kan vad som helst hända. Dels är knapparna ju väldigt små så risken för feltryck är stor, dels är det autokorriering på telefonen så då hittar telefonen själv på vad jag menar. Så skulle det förekomma ett och annat könsord, okvädesord eller andra olämpligheter så är det rent oavsiktligt vill jag poängtera.
Som sagt så har jag inte skrivit så mycket på bloggen i år utan jag har i stället vigt mitt liv åt Facebook. Det är där jag sprider mitt budskap, umgås med vänner och obekanta och träffar barnen. Men nu har jag varit utomlands och då vill jag ju gärna skryta lite och samtidigt delge er mina möten med andra kulturer.
Nu har jag iofs inte varit i väg så länge eller ens särskilt långt borta, men det är inte längd och avstånd som avgör utan den erfarenhet och upplevelse man tar med sig hem från resan.
Den här gången styrde vi kosan mot Tivoli i Köpenhamn där vi tillbringade större delen av gårdagen.
Jag är egentligen hopplöst tråkigt sällskap på nöjesfält eftersom jag knappt åker karuseller, men familjen ville ändå ha mig med eftersom jag var den som hade pengar på kortet.
Jag får oftast nära-döden-upplevelser när jag åker karuseller som går mer än 20 km/h så därför avstår jag hellre. Men igår konfronterade jag min rädsla och åkte både Odin-expresSen och Drakbåtarna.
Men fast jag inte åker så många attraktioner så älskar jag nöjesfält, alltså riktiga sådana, inte så mycket sådana där skamliga festivalvarianter tillfälligt uppställda på en parkeringsplats som körs av berusade, tatuerade män.
Men som sagt riktiga nöjesfält är riktigt härliga och miljön på Tivoli är nästan bäst i klassen. Detta underbara frosseri i förlystelser, kalorier och dobbel. Där allvaret och dieterna lämnas hemma och man får vara sig själv under en dag. Och skriken, dessa högljudda bevis på en kittlande blandning av total dödsångest och ohämmad livsglädje. I'm lovin' it!
Så medan de andra ängnar sig åt läskigheter så passar jag på att göra saker som man inte kan göra i Vinslöv, som att titta på folk, inandas cigarrök och dricka öl till frokost. Och så brukar jag försöka gissa vilka som är svenskar och vilka som är danskar. Det kan jag iofs göra hemma också men det är faktiskt ännu fler danskar på Tivoli än i norra Skåne så det är ganska knepigt. Alltsom oftast gissar jag fel för det är mycket lättare att höra vad någon kommer ifrån än att se det. Och för att höra måste man komma folk mycket närmare och det är jag inte van vid som bara umgås via Facebook.
Apropå ovanstående resonemang så råkar jag ganska ofta ut för att någon helt obekant person som t ex jobbar i en affär eller något säger, lite lätt förvånat: "Är du från Gotland?" "Ja" måste jag ju svara då. "Jag hörde det på dialekten" brukar de med stolthet i rösten säga då. "Jaha, jag trodde du kände det på lukten" brukar jag inte svara då, även om jag har stor lust till det. Jag brukar försöka tänka att de menar väl även om jag ibland är outhärdligt trött på det.
Det största ögonblicket under dagen på Tivoli var nog ändå när ett av barnen lyckades med konststycket att fånga upp ett gosedjur med en griptång. Det har ingen annan i släkten, förutom barnens far och tillika min man lyckats med förut. Den glädje och stolthet som gavs utlopp för var värd hela reskassan.
Så när dagen var slut så kunde vi nöjda i och trötta sätta oss på direkttåget till Vinslöv. Med oss hem hade vi erfarenheter, upplevelser och en apa med hatt.
Kram Agneta
Folkdräktstrender
Jag har sedan urminnes tider haft ett vykort med kungafamiljen på vår gästtoalett. (Undrar varför det kallas gästtoalett, vi använder den mycket oftare än våra gäster).
Men problemet är att kortet nu suttit uppe så länge att det blivit lika skamfilat som kungens rykte, så jag måste nog ta ner det snart. Dessutom är inte kortet komplett eftersom varken prins Daniel eller prinsessan Estelle är med på bilden. Får nog skaffa ett nytt där alla är samlade, fast det kan bli svårt eftersom Madelene aldrig är hemma. Dessutom finns nog inte sverige-dräkten som sparkdräkt så då får kanske inte Estelle vara med eftersom de gärna vill vara enhetligt klädda, alla av kvinnligt kön i kungafamiljen.
Som ni ser är några av bilderna inklippta, som t ex den på kungen. Men jag försäkrar att bilden inte är manipulerad och att det är drottningen och inte Camilla Henemark på bilden.
Jag skulle verkligen inte vilja vara i Victorias kläder, de är ju asfula!
Har iofs inget emot folkdräkter även om de nog är lite opraktiska, men sverigedräkten är inte snygg, dessutom är den ju en sentida konstruktion och inte alls lika genuin som de provinsiella dräkterna.
Precis som onepiecen, den är inte alls lika genuin som t ex den klassiska gröna lantmannaoverallen eller den blåa Gotlandsmaskin diton. Dessutom ingick alltid en huvudbonad i samma stil, gärna med genomskinlig grön skärm. Det har man totalt missat med onepiecen.
Kram Agneta
Den som saade kan vaade.
Jag trodde absolut inte att jag skulle vara den första som insett likheten mellan Asange och Tolgfors. Men när jag efter att jag skrivit förra inlägget roade mig med att googla på de båda herrarna så fick jag typ en miljard träffar på artiklar där bådas namn förekom.
Och alla hade de det gemensamt att det i dem påtalades den slående likheten mellan dem. Några påstod t o m att de var tvillingar som skilts åt på BB.
Nu har det ju inte gått så bra för tvillingarna på sistone och det är medias fel om man får tro dem själva. Ingen av dem tänker tanken att det skulle kunna vara så att de gjort bort sig å det grövsta och att det är därför media jagar dem. Precis som Juholt.
Däremot vet jag inte om Loraine och Svenne gjort bort sig och därför jagats av media men kanske av autografjägare.
En som däremot jagas av autografjägare och som gjort bort sig mot dem är Eric Saade. Han har som bekant beslutat sig för att ta 1500:- för varje autograf och idolbild fansen vill ha.
Vilket innebär en hel årsinkomst för hans minderåriga fans.
Det som den gode Saade tydligen missat är att ingen stjärna är stjärna av egen kraft utan det är fansen som gör dem till stjärnor. De är helt beroende av sina fans för sin försörjning och av arrangörer som anlitar dem. Och man biter inte den hand som föder en.
Jag har genom arbete och hobby anlitat åtskilliga kulturarbetare de senaste 12 åren och 99 % av dem är väldigt trevliga. De som inte är det går liksom bort och får aldrig mer komma tillbaka. För oavsett om de är musiker, komiker eller något annat är de inte ensamma i sina branscher, det finns alltid någon annan att anlita.
Ingen, utom Kungen, är ensam i sin bransch och honom anlitar man varken som musiker eller komiker. Däremot har han gjort bort sig och jagats av media, men han skriver inga autografer. Inte ens för 1500:- stycket.
Kram
Agbeta
Lika som bär...
tycker jag att ...
Julian Asange och Sten Tolgfors är.
Riktigt lika är även...
Loreen och Svenne Hedlund.
Jag ville bara säga det, fast det har ni kanske upptäckt för länge sedan.
Kram
Agneta
Så det kan bli...
Jag brukar inte skriva om mitt jobb, varken på Facebook el Glädjebloggen men eftersom varenda tidning i hela landet skrivit om min arbetsplats denna vecka så kan ju jag med göra det.
Fast jag tänkte inte skriva något om det som stått utan bara visa en film från en "vanlig dag på jobbet".
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article14560936.ab?partner=wwwredirect
Kram
Agneta
Jämnårig
Om några dagar fyller jag tonårsmamma för andra gången. Det är i sig inget jag har svårt att vänja mig vid att sönerna blir tonåringar. De har tränat länge på det så jag är ganska förberedd.
Det som är betydligt svårare att ta in är att jag själv faktiskt fyller 46 i år, även om det är lääänge till.
Inte så att jag har någon svår åldersnoja eller så, utan jag trivs bra med tillvaron just nu. Det är bara det att huvudet inte hänger med i svängarna.
T ex när jag läser i Gotlandstidningen om att "en yngling i 25-årsåldern" varit inblandad i något, kan jag mycket väl tänka: "Tänk om det är en gammal klasskompis". Men om det däremot står något i samma tidning om att "en man i 50- årsåldern" gjort sig skyldig till något har jag inte en tanke på att det skulle kunna vara någon bekant. Möjligen att det skulle kunna vara en pappa till någon i min parallellklass.
Kram Agneta
Den kyska lilla suggan
De senaste dygnen så har man i vart och vartannat statusfält kunnat läsa: "Vad betyder ditt namn?" och så står det typ "Den gudomliga" eller "den avundsvärda" eller något.
Själv vågade jag först inte kolla vad mitt namn betyder av rädsla att det skulle betyda något jag inte gillar.
Ni som följt Glädjebloggen genom åren vet ju att systrarna är döpta efter farmor och mormor och jag efter grisen. Detta har ni hört till leda. Men pga familjens namngivningsprinciper oroar jag mig för att mitt namn skall betyda t ex "Den lilla suggan " och har därför inte vågat kolla.
Men nu råkar jag veta att mitt namn betyder "den kyska " och det passar ju bättre.
Fast bäst hade det kanske passat med "hon som har ny tapet".
Jodå, nu har målaren varit här och fixar lite i köket. Det enda han inte gjort är att måla. Däremot har han vävt, men det gör honom inte till en vävare och han är heller ingen tapetserare för de gör helt andra saker än att tapetsera. Visst är det konstigt. Men å andra sidan så binder en borstbindare inte borstar. Nejdå, han röker.
Oavsett vad det kallas så har målaren gjort ett mycket gott jobb och hans fru kan vara stolt över honom. Och min man kan vara stolt över sin fru som valt en sådan snygg tapet och en så grann
( vit) färg intill.
När det gäller färger så har de olika färgfabrikanterna helt olika principer när de ger namn till sina nyanser. Medan Alcro ger sina kulörer beskrivande namn som "havsbris, månsand och tjärn" så ger Becker sina färger en mänsklig touch genom att kalla dem t ex Josefin, Roger eller Ellen.
Häromdagen, när vi var i färgaffären hörde jag dottern förtjust ropa "Mamma! Jag har hittat en färg som heter Agneta". Jag skyndade dit i tron att få se en färg vit och oskuldsfull, passande till det kyska namnet.
Men ack vad jag bedrog mig, när jag kom fram och kunde konstatera att den inte var vit utan grisrosa!
Kram
Agneta
