Glädjebloggen

Citat hämtat från www.hassleholm.se/fritid

Äter och sover är således inget man gör på fritiden, vilket bör tolkas som något som skall göra på arbetstid. Inte mig emot, skall bara försöka förankra det i ledningsgruppen.

Kram
Agneta

vet jag inte så mycket om, men när jag bad maken om tips på vad jag skulle blogga om var det det förslaget jag fick. Det är nämligen titeln på en bok han läste under sin studietid i Växjö. Det var sådant han tyckte var roligt innan jag kom in i hans liv och han fick andra krav på nöjen.

Men han har recenserat den för mig och den handlar om vilka motioner och propositioner som kom in under detta decennium och vilka följder det fick för väljarna.
Kanske något att läsa nästa vecka då jag har semester?

Fast då skall jag klippa mig, åka till Malmö och släppa ut hunden.

Och på tisdag skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.

Kram
Agneta

Jag är numera statligt anställd. Som sådan betraktas jag som myndighetsperson. Det innebär att jag får stämpla och skriva under viktiga dokument som skall diarieföras och sparas i typ 1000 år i fall någon skulle fråga efter dem.

Jag vet inte hur jag skall förklara det, men just den titeln känner jag mig lite obekväm med. "Myndighetsperson", det känns så........... myndigt. Det stämmer dåligt överens med min personlighet. Visst, jag är 42 år och har varit myndig i snart 25 år, men epitet är tungt att bära för en sån som jag.

Jag tror att omgivningen inkl kollegorna är benägna att hålla med mig. Mycket kan jag kallas för, men jag tror inte att det är det första man tänker på när man ser mig.

Men jag är ganska bra på att ge service, åtminstone till de som kommer långt ifrån och som vill ha många stämplar på sina dokument. Det hör nämligen ihop, ju längre ifrån, desto fler stämplar.

Kram
Agneta

Kollegan, som läst min blogg från igår, missförstod inlägget om Bush. Hon trodde att jag insuinerade att vi skulle byta jobb han och jag. Men så har aldrig varit min tanke. Det skulle aldrig fungera. Hur skulle han kunna skriva ut betyg och intyg och sådant, han kan ju inte ens svenska.

Hon är för tokig, hon, ASS.

kram
Agneta

händer det att jag är trött på jobbet och räknar dagar tills mitt vikariat går ut. Då går jag runt och tänker "30 november, 30 november, håll ut."

Men så slår det mig att om jag varit George Bush idag hade jag nog gått och tänkt:"4 november, 4 november, håll ut". Så skillnaden mellan oss två kanske inte är så stor ändå.

Undrar vem av oss som är mest stolta över den insikten?

Kram
Agneta

Jaha då var man tillbaka i cyber space igen efter två dagars konfererande i slottsmiljö.

Och vilken miljö sen! Det underbara vädret gjorde naturligtvis sitt till, men det är verkligen vackert på Bäckaskogs slott där det ligger mitt emellan två glittrande sjöar.
Dessutom var maten helt gudomligt god liksom vinet till. Bara att läsa upp menyn för kvällen, innehållande tre rätter och två sorters vin tog nog kyparen fem minuter. Så avancerad var den.

Kvällen avslutades med spökrunda. Rådet från Green Heart att ta med Tena Lady var inte helt obefogat. Nu valde jag att ignorera hennes råd, med allt vad det innebar, men som tur var skulle jag ju hem på natten.

Konferensens innehåll är inte mycket att orda om på denna plats, utan jag nöjer mig med att konstatera att skall man konferera så gör man det med fördel på Bäckaskogs slott.

Kram
Agneta

Idag har barnen haft studiedagfrån skolan. När jag var barn innebar det att man var ledig, fri och lycklig. Nu tolkar man det uppenbarligen mer bokstavligt. Det är en dag avsedd för studier, inte bara för lärarna utan även för eleverna. Hur kan man annars förklara att båda sönerna hade minst tre läxor var till i morgon?

Jag tycker faktiskt inte att det är OK: Låt dem hellre gå en halvtimme längre någon dag i veckan, så att de slipper alla dessa läxor, åtminstone på lediga dagar och under lov.

I morgon går de i skolan som vanligt igen och kommer att sätta sig vid datorn när de kommer hem. Men så förvånade de kommer att bli när de upptäcker att internetkablen är försvunnen.

Kram
Agneta

kommer inte gå till historien som den bästa i karriären. Men en sak är säker att om jag någon gång byter jobb igen så vill jag ha med mig ASS, BAS,NOVE, NICE, SJF, Moster Eijla, JIE, Fru G o co.

Så det så!

Kram
Agneta

Häromdagen satt familjen klistrade framför datorn för att beställa skattefria produkter * med alkoholhaltigt innehåll i samband med flygresan till utlandet. Maken bestämde sig snabbt för fyra nyanser av whiskey medan jag struntade i det drickbara och hellre ville lägga pengar på mirakelprodukter som kunde göra mig yngre och vackrare. Fast maken bedyrade att efter fyra flaskor whiskey upplevde han mig säkert som både yngre och vackrare, under förutsättning att det var han som drack dem och inte jag.

Jag hade emellertid väldigt svårt att hitta något som levde upp till mina krav. Visst fanns det vätskor och krämer som rätt använt säkert skulle kunna göra underverk på mig och mitt yttersta skikt, men jag vet ju aldrig vad det skall användas till och hur. Jag är och förblir kusinen från landet och kommer aldrig att kunna vara uppdaterad med storstadens flärd, treder och lyx.
Fast jag försöker, det gör jag. T ex så hade jag förstått att man inte kunde gå in i ett parfymeri och fråga efter brunkräm, nej färgad dagkräm måste man säga för att bli förstådd. Det är bara det att dylika produkter är väldigt dryga och det går därför ganska lång tid mellan inköpen. Så gången därpå när jag självsäkert och målmedvetet frågade efter färgad dagkräm förstod hon inte alls vad jag menade. Nej något sådant hade de verkligen inte i den butiken. Men möjligen om jag behövde en foundation så kunde hon hjälpa mig.
Nu börjar den dryga foundationen ta slut och jag bävar verkligen infr nästa inköp. Vad skall jag fråga efte då? Kan någon hjälpa mig?

Som om det inte räckte så har jag efter att ha sagt Peking i hela mitt liv, de senaste åren börjat säga Bejing. Och vad händer då? Jo de som ligger i framkanten har börjat säga Peking igen.
Kan noga varna mig i god tid innan EU blir EG igen? (Då menar jag inte det lokala byggföretaget)

På tal om Peking/Bejing så såg jag invigningen i torsdags. Undrar om de skall göra likadant i Vinslöv bär de inviger SÖderparkskolan nästnästa vecka? Fast det gör sig inte så bra i dagsljus. Dessutom tror jag att det blir svårt att få tag på lokalpolitiker som både klär i trikåer och orkar springa 800 meter i luften.

Själva nöjer vi (upprorsmakarna) oss med att hissa flaggan och överlämna en gåva till skolan. Men kanske kommer våra tre representanter bära trikåer, vad vet jag?

Kram
Agneta

* Till råga på allt fanns det ingen tax-free försäljning till Sicilien eftersom det var ett Italiensk flygbolag som trafikerade den linjen. Ingen whiskey, inga mirakel m a o.

Nu har den kommit på besök igen, lika ovälkommen som alltid och som vanligt totalt olämpligt. Jag talar förstås om stressen. Varför kommer den just nu, när jag inte har tid? När vi har asmycket på jobbet och massor att fixa inför Italien-resan!
Det värsta är att man alltid väljer bort roliga saker för att hinna med de tråkiga. T ex försvinner 40-årsfester till förmån för tvättning, städning, arbete och fötroendeuppdrag.
Jag hatar när det blir så och har ju lovat mig själv att inte hamna där igen. Men det kanske beror på att det är söndagkväll och ännu en helg passerat alldeles för snabbt som det känns så här.

Apropå söndagsångest: Undrar hur Putin känner inför att gå till jobbet imorgon?

Kram
Agneta

Den här veckan har varit betydligt roligare än förra på jobbet.
E är tillbaka och jag har sällskap och någon att dela uppgifterna med. Eftersom hon till skillnad från mig är väldigt språkbegåvad har vi delat in arbetsuppgifterna på ett som jag tycker väldigt bra sätt. Hon tar hand om alla som talar främmande språk, typ engelska, franska, spanska, kinesiska medan jag tar hand om alla som pratar gutamål. De svensktalande som trots allt är i majoritet, delar vi på.

Men nu är det hon som är ensam i två dagar. Hoppas att det inte ringer för många gotlänningar så hon blir helt utarbetad.

Kram
Agneta

Alexander Bard skall bli politiker, skriver Svenska Dagbladet. Han ligger i förhandlingar med två riksdagspartier och kommer att ansluta sig till ett av dem i höst. Är det så det går till  nuförtiden, att man frhandlar om sin röst?
Han vill inte säga vilka parti det handlar om men uppger att det varken är v eller m.

Själv tror han att han kommer att bli uppskattad som politiker eftersom han enligt egen utsago är "jättefolklig". Men hallå, har karln ingen självinsikt alls? Eller har jag missat något? Har det blivit folkligt med vuxna män i hängselshorts och stärkelsekrage som förhärligar knark?

Jag tror att han missförstått det där med förhandlingar. Jag tror snarare att det är s och fp eller c som förhandlar med varandra där s säger: Ni får faktiskt ta honom, vi fick ju ta Jan Emanuel!

Kram
Agneta

Som jag tidigare antytt är nya jobbet megastressigt. Det tycker t o m de som är mindre arbetsskygga än jag. MEN som jag gillar mina kollegor! Det är verkligen ett superteam, jag har så kul och skrattar flera gånger i timmen.

I höst kommer det att ordnas after-work. på puben Det ser jag fram emot. Det hade man aldrig när jag jobbade på nykterhetsrörelsen. Fast jag får skylla mig själv. Jag hade snabbt och lätt kunnat fixa det eftersom jag var ensam anställd på det kontoret.
Och jodå:Man kan vara omoralisk utan sprit.

Kram
Agneta

I morse när jag gick till tåget så jag E-Type gå tvärs över torget. Undrar vad han gjorde i Vinslöv så tidigt en torsdagsorgon.
Han såg ut att höra ihop med gänget som håller på med skolbygget, men jag tycker det verkar olämpligt. Tänk om han börjar testa pyroteknik i det nybyggda dagiset?

Eller finns det fler som ser ut som honom?

Kram
Agneta

Idag har jag haft hysteriskt mycket att göra på jobbet. Det påminner nästan om arbetet på GTS en sommar för 22 år sedan. En väsentlig skillnad är dock att här varken chefen kommer från helvetet,är ihop med Håkan Hagegård eller föder barn på kontoret. Dessutom har jag jättetrevliga, goa arbetskompisar. Vi är ca 20 st i arbetslaget och inte en enda jag retar mig på. Det är unikt!

Idag hade jag gjort ett dåligt val av tröja, visade det sig. En sådan där som bara stinker svett. Jag har bara använt den vid ett tillfälle innan och redan då kände jag det men trodde att det gick över i tvätten. Men ack, redan efter en halvtimme på jobbet insåg jag misstaget. Det är inte roligt. Man sitter i ett litet rum, väntar många besökare och har 8 timmar kvar att jobba. Tack gode gud för att min rumskollega är på semester.

Nu känner jag att jag nästan varit lite för privat, men det kändes viktigt att få komma ut.

I morgonkväll väntar Malmö, då skall jag nog ta med extratröja och deo.

Kram
Agneta

i ditt förhållande till arbete och tid?

Jag brukar (försöka) tänka så här: Istället för att tänka på hur mycket arbetsuppgifter jag har och försöka räkna ut hur många timmar extra jag behöver för att hinna med dessa, så brukar jag vända på det och tänka: Så här mycket tid har jag till mitt förfogande, hur många, och framförallt vilka, arbetsuppgifter kan jag hinna med på den tiden.

Annars är risken stor att man går in i väggen, eftersom arbetsuppgifter har en tendens att aldrig ta slut. På de flesta jobb skulle man nog kunna jobba dygnet runt och ändå upptäcka att man inte hinner. Så varför ens försöka.

Med risk för att verka arbetsskygg och ambitionslös så nöjer jag mig med att göra mitt allra yttersta för att det skall bli så bra som möjligt de 8 timmar jag är på jobbet varje dag. Räcker inte det får man väl byta ut mig.
Som yrkesmänniska är jag nämligen utbytbar, men inte som medmänniska, mamma, hustru, syster och vän.

Kram
Agneta

Jag måste sälla mig till den stora skaran bloggare som dissar FRA-lagen.
Men framförallt så dissar jag det politiska spelet vars regler jag aldrig lär mig förstå.

Först tog förra regeringen fram ett lagförslag som röstades ner av dåvarande oppositionen. Sedan tog nuvarande regering upp den igen och drev den, varpå nuvarande oppositionen röstade nej till förslaget.
Är det bara jag som tycker att det är konstigt?

Pinsamt också att vuxna människor med egen vilja låter sig tuktas av partipiskan. Heder dock åt Camilla Lindberg (fp) som vågade rösta emot. Dock är jag besviken på Birgitta Olsson (fp) som nöjde sig med att lägga ner sin röst.
Mesigt Birgitta, det trodde jag inte om dig.

Tydligen skulle FRA använda sig av sökord som de sedan kunde leta upp misstänkta terrorister på. Jag har aldrig jobbat som terrorist så jag vet inte hur de lägger upp sin arbetsdag. Men det kanske är så att de typ sms:ar till varandra "Vi ses i gate 14 till flight SK 590. Glöm inte att ta med sprängmedel och huva. Kram Usama"

Kan någon med större yrkeserfarenhet på området än jag skriva och berätta hur det går till?

Kram
Agneta

Idag sa de på radion att Lars Danielsson äntligen fått jobb. Han har sökt 23 olika jobb men inte fått något.
- Jag vet hur det känns, Lasse.
Det har varit lite synd om honom. Carl Bildt har mobbat honom och det var faktiskt inte han som utlöste tsunamin (det var Laila Freivalds)
Men nu har han som sagt fått jobb, som generalkonsul i Hong Kong.
Jag såg att det låg ute på www.ams.se men eftersom jag precis fått ett jobb jag stortrivs med så brydde jag mig inte om att söka.

Kram
Agneta

Nytt jobb, nya människor. Många nya människor t o m, varje dag. Några är stora, några är små, somliga hörs inte men finns ändå. Men en sak har de gemensamt, alla ställer de samma fråga till mig.

Lite tröttsamt, fast de menar väl.

Kram
Agneta

Idag gick mina söner sin sista dag i skolan för det här läsåret. Nu återstår bara avlutningen i kyrkan med Den blomstertid, rektorstragg och blockflöjtskonsert. Sedan väntar ett nästan 10 veckor långt sommarlov.
För mig och maken innebär det att varken rygg- eller matsäckar behöver packas på ett bra tag framöver.

Men det bästa av allt: Deras dryga 450 dagars barackvistelse är för alltid över.
Inte helt kompetenta kommunpolitiker har pga kunskapsluckor och dålig framförhållning trängt ihop ca 600 barn i åldrarna 1-16 år på ett område avsett för ungefär 300 barn, i två och ett halvt år istället för ett år som utlovats. Det har bl a inneburit att vissa barn ätit lunch redan 10.15 eftersom matsalen är för liten och skolgården, den är stor som en tennisplan.

 
Men de är ju bara barn, visserligen landets framtid, men likväl bara barn.

Fast barnen har skött sig bra, inga skador inrapporterade, fram till idag alltså, För de första 449 dagarna flöt på utan blodutgjutelse, men idag trillade ett av barnen på stengärdet och slog armen.

Men nu är det över. Nästa gång de sätter sig i skolbänken är det i en ny fin skola, så nära vårt hem att vi kan se den härifrån.
Den 18 augusti är det invigning, det firar vi med att vara på Sicilien.

Kram
Agneta