450 dagar
Idag gick mina söner sin sista dag i skolan för det här läsåret. Nu återstår bara avlutningen i kyrkan med Den blomstertid, rektorstragg och blockflöjtskonsert. Sedan väntar ett nästan 10 veckor långt sommarlov.
För mig och maken innebär det att varken rygg- eller matsäckar behöver packas på ett bra tag framöver.
Men det bästa av allt: Deras dryga 450 dagars barackvistelse är för alltid över.
Inte helt kompetenta kommunpolitiker har pga kunskapsluckor och dålig framförhållning trängt ihop ca 600 barn i åldrarna 1-16 år på ett område avsett för ungefär 300 barn, i två och ett halvt år istället för ett år som utlovats. Det har bl a inneburit att vissa barn ätit lunch redan 10.15 eftersom matsalen är för liten och skolgården, den är stor som en tennisplan.
Men de är ju bara barn, visserligen landets framtid, men likväl bara barn.
Fast barnen har skött sig bra, inga skador inrapporterade, fram till idag alltså, För de första 449 dagarna flöt på utan blodutgjutelse, men idag trillade ett av barnen på stengärdet och slog armen.
Men nu är det över. Nästa gång de sätter sig i skolbänken är det i en ny fin skola, så nära vårt hem att vi kan se den härifrån.
Den 18 augusti är det invigning, det firar vi med att vara på Sicilien.
Kram
Agneta
För mig och maken innebär det att varken rygg- eller matsäckar behöver packas på ett bra tag framöver.
Men det bästa av allt: Deras dryga 450 dagars barackvistelse är för alltid över.
Inte helt kompetenta kommunpolitiker har pga kunskapsluckor och dålig framförhållning trängt ihop ca 600 barn i åldrarna 1-16 år på ett område avsett för ungefär 300 barn, i två och ett halvt år istället för ett år som utlovats. Det har bl a inneburit att vissa barn ätit lunch redan 10.15 eftersom matsalen är för liten och skolgården, den är stor som en tennisplan.
Men de är ju bara barn, visserligen landets framtid, men likväl bara barn.
Fast barnen har skött sig bra, inga skador inrapporterade, fram till idag alltså, För de första 449 dagarna flöt på utan blodutgjutelse, men idag trillade ett av barnen på stengärdet och slog armen.
Men nu är det över. Nästa gång de sätter sig i skolbänken är det i en ny fin skola, så nära vårt hem att vi kan se den härifrån.
Den 18 augusti är det invigning, det firar vi med att vara på Sicilien.
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: Ekelundskan
Då vill jag härmed lämna in en Tillbudsanmälan: vår 9-åring ramlade ner från någon form av eu-anpassad lekmonkajeng runt dag 246 och bröt armen.
Annars ber vi F-torpar-föräldrar att önska er S-park-föräldrar lycka till i ert nya hem. Och tacka för att våra barn får tennisbanan åter...
Postat av: GreenHeart
Nu så är det slut,
tänk att vi stått ut!
Envishet och jävlar anamma,
bråka inte med arga mamma!
Hoppet lever och framtiden är ljus,
om än inte tillbragd i pråligt dagishus...
Det blev inte bäst men det blev nog ganska bra.
Vi fick ju två utav de tre vi ville ha (?)
Historien får ju utvisa vem som hade rätt
men vi vet vem som hade huvet kallt, och vett.
Man kan inte ta sin morgondag för givet
men vännerna vi fått är kanske för livet?
Kram till alla som kämpar
Trackback
