Glädjebloggen

Nu är det ett tag sedan sist, men tro för den skull inte att mitt liv varit händelsefattigt de senaste dygnen. Nej då, här har det hänt saker vill jag lova. Bl a så åt jag mitt livs första Ben & Jerry igår och idag har jag varit i Kristianstad.

Där, någonstans på Lilla Torg, kom det fram en lång, trevlig ynglig till mig och sa: "Hej, jag heter Tony och kommer från Green Peace". Jag svarade "Och jag heter Agneta och skall med tåget".
Detta var inte helt sant. Jo, att jag heter Agneta, jag fann ingen anledning att ljuga om en sådan sak, men jag skulle inte med tåget, inte just då i alla fall. Men eftersom mitt samvete inte riktigt tålde en diskussion med Green Peace så drog jag till med det där med tåget eftersom det lät som ett miljövänligt alternativ.

Fast egentligen skulle jag träffa en väldigt trevlig person, trodde jag. Men det blev istället fem trevliga personer! Fatta att FEM stycken tagit sig till stan bara för min skull. Tack för det kära ni som dök upp, det värmde gott i hjärtat.

Lite pinsamt blev det dock när jag flera timmar senare mötte GreenPeacekillen på stationen i Kristianstad. Men han kände nog inte igen att det var jag som åkte med Sten Broman hem. Tåget hette så, och i morse åkte jag med Nils Holgersson. Det var en underbar resa.

Sedan sist har jag också haft lite kontakt med "Piratpojkarna". För att inte riskera att fastna i några sökmoter kommer de hädanefter att kallas "De allvarssamma". En benämning jag hoppas att de uppskattar. Det låter väl vuxet och bra? De har ju, enligt säkra källor, trots allt fyllt 18 år.

Kram
Agneta

Kram

Agneta

Lagom när barnen blir så stora att de inte längre kommer hem med pärlplattor så har väl föräldrarna börjat tillverka sådana istället. För så är det enligt en bekant till mig: livet börjar och slutar med pärlplattor. I alla fall om man är i kommunal omsorg. Man får dock hoppas att de håller sig till grytunderlägg och inte kommer hem med sådana här. på julafton.

Kram
Agneta

... får jag lov att presentera två rikskändisar med lokal anknytning?

Först ut är den guldkalvnominerade och skivaktuelle kristianstadsbon Olle Jönsson i Lasse Stefanz. Så är ser han ut utan hatt och trummor.

(Bild från sr.se/kristianstad)

Och en annan ständigt aktuell vinslövsbo ser ut så här, utan hjälm och moped, när han pratar med sin bror i Australien.



(Bild från svt.se)

Kram
Agneta

Midsommarafton. Igen.
Det var ju bara några veckor sedan sist känns det som. Men det gör i och för sig ingenting eftersom det är en så pass trevlig, om än lite överskattad, högtid.

Men jag har gjort mig lagom midsommarsnygg med klänning, ögonskugga och hårspray. Och lite, lite, färg på läpparna. Fast festen börjar inte förrän om tre timmar, men man vill ju vara ute i god tid.

Vi skall fira med ca 20 st trevliga människor i bekantskapskretsen och i år tänkte vi äta sill, potatis och jordgubbar. Och kanske dricka snaps.
Men däremot tror jag inte vi skall sjunga "Små grodorna" för jag tycker att den har så fjantig text.  För det första så är det väldigt sällan man ser en groda nuförtiden. Och för det andra, om man skulle få syn på en, inte sjutton tycker jag att att de ser så lustiga ut att jag börjar skratta o acka kaka ka bara för att de inte har några öron eller svansar. I så fall är guldfiskar, nycklepigor och bofinkar lustiga av samma skäl. Och dem är det minsann ingen som skrattar åt. Eller skriver sånger om.

Hur som helst så hoppas jag att ni får uppleva den bästa midsommaren någonsin, så ses vi här igen någon gång nästa vecka.

Midsommarkramar från
Agneta

Det är Glenn Strömberg som lagat den. Tirimasun, alltså. Tänk att han tar sig med sånt. Hi´s the Kock!
Kärt!

Kram
Agneta