Glädjebloggen

Ja jag vet, jag är urdålig på att uppdatera bloggen. Men här kommer i alla fall ett litet livstecken från mig.

Familjen har nyligen kommit hem från vår första gemensamma skidresa någonsin. Fyra dagar i Gesunda i strålande solsken har gjort gott för kropp och själ. Själv har jag inte åkt skidor på säkert 20 år och maken på nästan lika länge. Skillnaden är dock att han har mod och kunnande som jag saknar. För jag är och förblir den räddaste människan på jorden. Rädd för fart, rädd för höjder, rädd för andra åkare, rädd för allt helt enkelt.

Det innebär att jag, oavsett om jag cyklar nerför eller åker utför så bromsar jag precis hela tiden för att det inte skall gå för snabbt. Jag är förmodligen den enda som någonsin behövt staka mig nerför skidbacken. Men efter några dagar i barnbacken ökar modet och självförtroendet och man vågar släppa efter lite så att man kan känna fartens tjusning under de 15 sekunder det tar att ta sig utför.
Man känner sig nästan som Anja Persson! Fast i själva verket så liknar man snarare Göran Persson. Fast jag vet ju förstås inte hur han är i skidspåret, lika lite som jag vet något om Anja Persson förmåga att leda landet. Men jag var å andra sidan aldrig särskilt imponerad över Göran Perssons sätt att styra landet på. Så det är frågan om vad som skulle vara värst, att Anja styr landet eller att Göran toppar svenska alpina landslaget. Svårt att säga.

Men hur som helst så var det en trevlig resa. Och i helgen skall jag på spa med växjösystrarna. Känns som om det kommer att bli underbart,

Till sist kan jag meddela att femte spaningen gjord och om du är sugen på att lyssna finns den här.
Kram
Agneta