TACK
alla för alla gratulationer jag fick ta emot igår via sms, telefon, brev, personligen och blogg, (både min egen och andras).
Jag vaknade till tonerna av "Ja, må hon leva...." kärleksfullt framfört av min älskade fyrklöver,mina lyckobringare och världsallt. J, A, E och E.
Jag fick givetvis massor av presenter. Sönerna hade köpt min älsklingschoklad och dottern hade, med hjälp av sin goa farmor, gjort riktigt vackra smycken. Så nu har vi likadana halsband och armband hon och jag. Hon är fortfarande i den åldern då hon inget hellre vill än att vara likt sin mamma. Undrar om jag någonsin varit i den åldern?
På jobbet bjöd jag på kakor från Kvantum. Jag hade egentligen sagt att jag skulle baka något och bjuda på, men det var givetvis bara som jag ville skrämmas så här i halloween-tider. Men vi firade i alla fall att 41-åringen inte finns mer, som kollegan uttryckte det.
Hela kvällen gick åt till att prata i telefonen. Det var därför, Totte, som jag inte hann att blogga igår. Men det var snällt att du väntade. Men som ordspråket säger: Den som väntar på någon Gottberg väntar aldrig för länge. Så resonerade i alla fall maken en gång i tiden.
Jag hann dock med att se hela SOS Gute och kunde följa hur min gamle klasskompis sprang Visby maraton och hur en bil stod i brand på kundparkeringen vid svågerns ICA-affär.
Sedan ringde största systern och tipsade om ett klipp på You Tube som heter Arg gotlänning. Så vill du ha sex........minuter av lite småfniss så kan du alltid leta upp den.
Till sist kan jag meddela att från och med den 1 januari 2009 kommer Glädjebloggen att finnas även i analog form, eftersom jag i present av mellansystern fick en bok som heter Glädje, dår man skall skriva in sina största glädjeämnen varje dag, hela året.
Det var nog allt för denna gång.
Kram
42-åringen
Jag vaknade till tonerna av "Ja, må hon leva...." kärleksfullt framfört av min älskade fyrklöver,mina lyckobringare och världsallt. J, A, E och E.
Jag fick givetvis massor av presenter. Sönerna hade köpt min älsklingschoklad och dottern hade, med hjälp av sin goa farmor, gjort riktigt vackra smycken. Så nu har vi likadana halsband och armband hon och jag. Hon är fortfarande i den åldern då hon inget hellre vill än att vara likt sin mamma. Undrar om jag någonsin varit i den åldern?
På jobbet bjöd jag på kakor från Kvantum. Jag hade egentligen sagt att jag skulle baka något och bjuda på, men det var givetvis bara som jag ville skrämmas så här i halloween-tider. Men vi firade i alla fall att 41-åringen inte finns mer, som kollegan uttryckte det.
Hela kvällen gick åt till att prata i telefonen. Det var därför, Totte, som jag inte hann att blogga igår. Men det var snällt att du väntade. Men som ordspråket säger: Den som väntar på någon Gottberg väntar aldrig för länge. Så resonerade i alla fall maken en gång i tiden.
Jag hann dock med att se hela SOS Gute och kunde följa hur min gamle klasskompis sprang Visby maraton och hur en bil stod i brand på kundparkeringen vid svågerns ICA-affär.
Sedan ringde största systern och tipsade om ett klipp på You Tube som heter Arg gotlänning. Så vill du ha sex........minuter av lite småfniss så kan du alltid leta upp den.
Till sist kan jag meddela att från och med den 1 januari 2009 kommer Glädjebloggen att finnas även i analog form, eftersom jag i present av mellansystern fick en bok som heter Glädje, dår man skall skriva in sina största glädjeämnen varje dag, hela året.
Det var nog allt för denna gång.
Kram
42-åringen
Kommentarer
Postat av: Anette
Fattar du nu att du är en väldigt omtyckt människa?
Postat av: Guesswho IP
Tack för kakan! Och jag tror faktiskt jag vågar utsätta mig för hembakat också! Men nu stack jag ut hakan känner jag.... Vi får väl se vem som hinner först av dig och mig.
Trackback
