Glädjebloggen

Vet inte riktigt i vilken ända jag skall börja, nu när jag inte skrivit på nästan två veckor. Det finns många lösa trådar, men ingen röd.
Men jag skulle kunna berätta om att jag varit på spa med mina två växjösystrar. Det är en liten tradition sedan ett år tillbaka att tredje helgen i mars åka till Ronneby Brunn och rekreera oss, äta hotellfrukost och prata utan att bli avbrutna (förutom av varandra). Härligt, härligt men absolut inte farligt.

Och så har yngste sonen fyllt år, 11 för att vara exakt. Eftersom han önskat sig en iPod så fick han så klart en och därmed har också hemmet ånyo förökats med ännu en elektrisk apparat. Nästa år hoppas jag han önskar sig en mangel, för det är nog det enda eldriva hjälpmedel vi inte har i hushållet.

I går och idag har jag varit hemma för vård av barn och maken kom som vanligt hem på lunchen. Då lärde han mig vad "dongen" är för något. Det var inte vad jag trott måste jag medge. Men ny iPhone ger nya insikter. Nu var det förvisso maken som fått en ny iPhone och därmed en "dong" och inte jag. Men bara för att jag inte har någon iPhone behöver det inte betyda att jag är okunnig om "dongar".
Så nu har familjen två lap top, en iPhone, två iPods och en dong, vilket innebär att vi inte bara kan, utan förmodligen också kommer att, sitta intill varandra i soffan och chatta. Med varandra, medan skabben den frodas och "dongen" är på. 

Kram
Agneta

* Ur "Lyckans minut" av Erik Lindorm