Glädjebloggen

Äntligen helg. Fast det är något visst med torsdagkvällar också tycker jag. Det är så nära helg att det blir nästan som en egen liten högtid. Hemma hos oss är det definitivt lill-fredag. Sedan tidigare kallas ju onsdagen, åtminstone i forna militärstäder som Visby, Växjö och Hässleholm, för lill-lördag.
Det skulle innebära att tisdagen borde heta lill-söndag. Och det kanske inte är helt fel, lite lätt ångestfylld och vansinnigt långt till närmaste fredag. Det är i så fall bara måndagen som bara är sig själv. Som inte liknar någon annan dag och inte heller har någon dag som vill likna den. Och det är ju inte så himla konstigt. Det är nog inte många som skulle välja måndagen som sin favoritdag i veckan.

Några som däremot liknar varandra är Göran Persson och Urban Bäckström, den gamle riksbankschefen ni vet. Jag har aldrig riktigt kunnat skilja dem åt. Så i onsdags såg jag en bild i Metro på Urban Bäckström, trodde jag, eftersom han var så lik Göran Persson. Men det var inte Urban Bäckström, och inte Göran Persson heller, utan Nils Landgren. Men det framgick inte av bilden att det var han, för han hade inte sin röda trumbon på sig, så jag fick läsa mig till vem han var.
Men är det inte lite konstigt att man vill likna Göran Persson? Eller det var kanske inte meningen, utan det bara blev så. SOm den gången jag kom hem med samma frisyr som Maud Olofsson, det var heller inte meningen utan min frissa som missförstod mig.

Tur ändå att hon inte missförsod så pass att jag fick Göran Perssons frisyr och blev lika Nils Landgren.

Kram
Agneta