Glädjebloggen

I veckan har man kunnat läsa att dagens barn kan komma att bli över 100 år. Med nuvarande pensionsålder innebär det att de kommer att vara pensionärer i över 35 år, efter att i bästa fall jobbat i 40.

Men med tanke på att man går längre och längre i skolan, arbetlösheten stundtals är stor, och man helst skall ha gjort minst en långresa för att vara attraktiv på arbetsmarkanden så kan den yrkesverksamma tiden bli ännu kortare. Lägg därtill föräldraledighet och tider av utbrändhet så blir det inte mycket tid kvar att dra in skatteintäkter på. Att säga att jag befarar en nationalekonomisk katastrof är en kraftig understatement.

Om trenden att allt fler skall genomgå universitets- och högskoleutbildning fortsätter så kommer värdet av den eftergymnasiala utbildningen urholkas och den får samma roll som gymnasieutbildningen har idag. D v s nästintill obligatorisk. Så därför måste man för att vara konkurrenskraftig hitta på något ytterligare. Så snart kommer det väl att införas en "efterakademisk utbildning".

Så när man skall ge sig ut i yrkeslivet, 35 år gammal, så gör man det med skulder på miljonbelopp till CSN, utan att äga varken hus eller bil. Och utan kreditvärdighet att ta ytteligare skulder.

En annan hemsk tanke som slog mig är att med tanke på hur mycket läsk dagens barn dricker jämfört med tidigare generationer riskerar de dessutom att genomleva de sista 50 åren av sina liv tandlösa.

Så får mig återstår ett tufft lobbyinguppdrag, nämligen att försöka få upp "pensionsförsäkring" och "tandvårdskonto" högre upp på önskelistan. Före Playstation 3, Wii Sport resort och iPhone 3GS.

Kram
Agneta