Glädjebloggen

Idag när jag kom hem från jobbet låg det något brunt och hårigt i min säng.
-Nej, det var inte maken som gått ute i bar överkropp i helgen. Det var den skendräktiga tiken Tuva som tydligen fått utökad behörighet på vad hon får och inte. Tidigare har hon bara haft tittbehörighet in i sovrummet och det är minsann inte alla som har.
Men nu så var det tydligen andra regler som gällde när det bara år den yngre generationen hemma på dagarna.

Tänk att den päls som är så vacker och rätt på henne är så fel och nästan obehaglig på underlakanet.

Men nu är det så länge sedan hon rymde så det får väl gå tänkte jag och satte på mig pyjamas.

Jag brukar inte byta om när jag kommer hem utan behålla tjänstemannasviden hela kvällen, men i kväll kände jag mig lite sliten.
Måndagar är dessutom golfkväll för produktchefen, varför det var dubbel arbetsbörda för frun hans.
När maten var uppäten och allt var undanröjt satte sig golfänkan för att titta på nyheterna då någon sa: Var är Tuva?

Efter att ha letat på de mest sannolika ställena, vid matskålen och i min säng konstaterade vi att hon troligtvis begett sig utanför hemmet och att maken hade bilen.

Så ännu en gång fick jag cykla kvarteret runt i pyjamas med ett koppel hängande över axlarna. Skillnaden mot tidigare gånger var dels att hon hade betydligt större försprång än vanligt, dels att det är ganska mycket mer folk ute en tidig kväll i maj än en tidig morgon i februari.
Så längre sträcka, fler möten men samma pyjamas.

Kram
Agneta