Glädjebloggen

Nu är aset februari' slut för i år, saknad av ingen. Det är tur att den är kortare än alla andra månader, för den är inte rolig. Och ändå, vart fjärde år, förlänger man den med en hel jävla dag. Varför då? Finns det en enda människa som bett om att skottdagen skulle förläggas till februari utav alla månader? Skulle inte tro det. De flesta hade nog önskat en förlängning av juni eller juli istället, varje år.

Inte ens dottern, som fyller år i februari tror jag önskar en förlängning. Hennes födelsedagsfirande var rekordlångt i år. Hon fyllde år för en vecka sedan och sista kalaset hölls igår. Barnkalaset var en liten prövning, 7 st flickor i 5-6 årsåldern kan låta väldigt högt, men kul hade dem och storebröderna bidrog med disco-feeling och ballongblås.

Det är tur att det inte är så ofta. Tänk hos Familjen Annorlunda, hos dem har man i genomsnitt ett kalas i månaden. Nej, då föredrar jag nog att vara Familjen Någorlunda. Fast jag kan inte låta bli att gilla 10-barnspappan i Älvdalen. Hans sätt att lösa transporten till fjällen var just annorlunda, så det är ju passande att de heter så i efternamn.

Kram

Agneta

*Uttrycket ”aset februari” är myntat av Norra Skånes eminenta kolumnist Carl-Johan Bauler, men eftersom det är ett så passande uttryck, snodde jag det rätt av.