Glädjebloggen

I dag var jag hos ögonkliniken för att testa om det fanns någon liten minimal möjlighet att på opertiv väg göra något åt mitt vänsteröga. Inte helt oväntat var domen hård, inget fanns att göra då hjärnan för länge sedan slutat att kommunicera med det ögat.
Konsekvensen av mitt hadikapp är att jag inte har något parallellseende som behövs när man t ex tittar på 3D-film med rödgröna glasögon samt att jag har svårt att avståndsbedöma när jag skall fickparkera. Eller som en opitiker sa till mig för ett antal år sedan:"Det spelar ingen roll, för ni kvinnor kan ändå inte fickparkera" Och vips hade han en kund mindre.

En liten tröst i det hela var dock att OM något skulle hända med det högra ögat så fanns en stor chans att hjärnan skulle återuppta samarbetet med det vänstra igen. Jodå, då duger det minsann!
Lite mindre kul var att han spådde en ganska dyster framtid som helhet då översyntheten på högran kommer att öka markant inom loppet av bara några år. Tack för den! Men de hade urtjusiga lokaler och vacker utsikt över Kristianstad och i väntrummet läste jag en tänkvärd artikel av Jonas Gardell.

Kram
Agneta