Glädjebloggen

Så har vi varit i Stockholm i fem dagar och fyra nätter. Men nu ca 60 000 steg senare är vi tillbaka i filmstaden Vinslöv igen.
Det har varit en angenäm resa på alla sätt och vis och vi känner att vi fått uppleva staden med alla våra sinnen. Vi har t ex sett riksdagshuset från utsidan, klappat spindlar på skansenakvariet, hört fotbollshuliganer vråla:HATA GÖTEBORG, ätit chips från 7 eleven och känt stanken av urin i tunnelbanan. Och mycket, mycket mer.

Vi har också gjort barnen bekanta med helt nya företeelser som vi kanske inte har så mycket av i Vinslöv. Som Östermalmskärringar. Och turistattraktioner. Och köer. Eller en kombination av de två sistnämnda. 

I Stockholm finns det dessutom massor av saker att köpa. Som fräcka solglasögon och mössor det står Muhammed på. Sådana går inte att få tag på i Vinslöv. I och för sig går det inte att köpa mössor med namn på i Vinslöv överhuvudtaget. Men OM det funnits så tror jag inte att just Muhammed skulle vara en storsäljare. Nej, så heter inte pojkarna i Vinslöv. De heter Albin eller Elias. Eller Simon, Filip Joel eller Viktor t ex.

Men vissa företeelser var barnen bekanta med redan hemifrån. Som t ex att om man slänger handdukarna på golvet så betyder det att de skall tvättas och bytas ut. Så de hade inga problem med att anpassa sig till att bo på hotell.

Men den stora upplevelsen var inte helt oväntat Gröna Lund. Man kan lugnt säga att vi fick valuta för åkbanden i alla fall. Sönerna åkte, tillsammans med sin modige morbror C (även känd som SvågerRåger), den nya värstingattraktionen "Insane." Som belöning för att man vågade åka den fick man lov att köpa en tröja för 149:- som det stod "I went Insane" på. Och det var de ju tvugna att köpa. Själv letade jag febrilt efter en tröja som det stod "Jag har åkt nyckelpigan. Fy fan vad jag är bra!" eller något ditåt på. Men det fanns inte att få tag på. De var väl slut i min storlek kan man tänka.

Och så såg vi hela kungafamiljen. På teve, från Öland. Och Prins Daniel. Han såg så nöjd ut med sin nya fästmö och njure. Vi passerade faktiskt Solliden den dagen, fast på Skansen. De höll på att repa inför allsången när vi gick förbi. Så vi såg Anna Book. Och Larz Christerz´ orkesterbuss. Sedan åkte vi hem och tittade på dem i direktsändning eftersom man ser bättre på teve än på Skansen. Larz Christerz ger väldigt mycket på scen så jag skulle kunna tänka mig att ge något tillbaka till dem. Vad sägs om en lugnande spruta?

Dagen därpå var det dags att packa för hemfärden. Det är konstigt, fast vi inte köpt något mer än några t-shirtar till sönerna och badkläder till dottern så var plånboken tom och resväskorna knökfulla. Det kändes som om kläderna svällt i värmen eller något , för väskorna gick knappt att få till. Fast det är klart, vi har ju skaffat ny glas till familjen också. Tre stycken, blå, formade som en läskburk och som passar så bra till de rosa och svarta som vi skaffat nyligen. Som det står namnet på en brunaktig dryck på, skrivet i skrivstil. Så nu har vi ett halvdussin av dem också som barnen kan få med sig i hemgift. Tillsammans med tiramisuglasen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det varit en mycket lyckad och stressfri semester som hela familjen var nöjd med. Så om ni någon gång får chansen, åk dit!
Och gör gärna som vi: ta med min syster med familj. De behöver komma ut.

Och apropå "komma ut" så är det Pride-festival där om 10 dagar. Det kanske kan vara något om man är autografjägare
t ex. Jag misstänker att pridefestivalen är ungefär lika kändistät som politikerveckan. En annan likhet är att man inte behöver ha talang för att medverka. Fast klädkoden är roligare på pride. Lite mera färggrann. Ja, regnbågsfärgad.

Allt gott till er!

Kram
Agneta