Glädjebloggen

Idag har jag dansat ut julen. Men eftersom jag var ensam fick jag dansa själv. Det var nästan som förr i världen, när man var ute och dansade. Enda skillnaden var att det då var folk runt omkring en som också dansade, fast med varandra.

Arr slänga ut julen är något så fruktansvärt tråkigt (och ensamt) att jag övervägde att låta julen vara fram till påska. Men det är ju så äckligt att få barr i gulan. Men nu är varenda tomte, ängel och stjärna borta och pepparkakorna uppätna. Varenda en, t o m de krossade stjärnorna och de brustna hjärtanen.

Nu återstår bara att äta upp alla chokladaskarna och dricka upp julmusten innan etiketten hunnit bli gul och fått kycklingar.

När jag var barn så kunde det i sällsynta fall vara så att det fanns Gotlandsdricka kvar i hemmet och om den inte var utdrucken innan tjugondedag Knut så började det bli bråttom innan den var överjäst och flaskorna sprängdes nere i källaren.
Min mor bryggde dricka på den tiden. Det ankom mig och min ena syster att gå runt bland grannarna och dela ut en flaska eller två. Kanske som tack för att de inte blivit arga när våra lamm gick in och betade i deras rabatter. Man kan säga att vi var nordvästra Kräklingbos egna små S:t Bernhardshundar. För det fick vi kakor och kronor av grannarna och när vi kom hem var julklapparna inslagna.

Nuförtiden brygger inte mor, men istället brukar svågern ha med sig världsmästardricka från sin moster på julafton. Jodå, det anordnas VM i Gotlandsdricka.

För er som undrar så ser den ut ungefär som diskvatten till färgen och smakar något bättre. Man kan inte säga att den är söt, men den är säregen och har karaktär, varför man inte kan låta bli att tycka om den. Som Nanne Grönwall ungefär.

Kram

Agneta