Mess-miss
När jag väl fått frågan om favoritdvärgen så ville jag gärna ventilera frågan med andra föräldrar i samma situation för att få höra deras åsikt i frågan. Jag tycker det är viktigt att vi föräldrar pratar oss samman i vissa frågor för att bilda en enad front mot våra barn och på så vis kunna bemöta deras argumentation med enighet och styrka.
Därför tog jag upp frågan med några (två) mammor i dotterns gympagrupp igårkväll. Hittills hade ingen av dem konfronterats med frågan men jag tror att de uppskattade att jag tog upp den så att de är väl förberedda den dag den kommer. (De sa inte det rent ut, men det var så de tänkte, det är jag helt övertygad om.)
Vi började att räkna upp namnen på dem så att det skulle bli lättare att välja. Men hur vi än höll på så kunde vi inte komma på fler än 6. Vi funderade och funderade men kunde ändå inte hitta namnet på den sjunde. Inte förrän i bilen hem, då kom jag på det: Blyger!
Det är ju ganska symptomatiskt att det var just Blyger vi glömde. Sådana som inte gör något väsen av sig blir lätt bortglömda, så är det i allla grupper.
Men jag, jag kom minsann ihåg honom, även om det tog lite tid.
Jag skickade ett sms till dotterns bästis mamma där jag skrev "Blyger!" Eftersom jag antog att hon hade mitt nummer i telefonboken och att hon var lika engagerad i frågan som jag (jag blir lätt sådan, tror att det som engagerar mig också är supervikitigt för andra) så tyckte jag att det var tillräckligt information.
Men i morse fick jag svar från henne där det stod: "blyger???!
Då förstod jag att hon inte alls förstått vad jag menade eller ens att sms:et var från mig. Fantasin satte fart, vad tänker man om man får ett anonymt sms där det bara står "Blyger!" ?
Jag skyndade mig att svara och berätta vem jag var och vad jag menade. Genast fick jag ett svar med besviken underton som löd:"Jag trodde att jag fått en hemlig beundrare"
Men jag svarade att hon åtminstone fick uppleva några timmar av intensiv spänning vilket man minsann får vara tacksam för i hennes ålder. Så det så!
Kram
Agneta
Därför tog jag upp frågan med några (två) mammor i dotterns gympagrupp igårkväll. Hittills hade ingen av dem konfronterats med frågan men jag tror att de uppskattade att jag tog upp den så att de är väl förberedda den dag den kommer. (De sa inte det rent ut, men det var så de tänkte, det är jag helt övertygad om.)
Vi började att räkna upp namnen på dem så att det skulle bli lättare att välja. Men hur vi än höll på så kunde vi inte komma på fler än 6. Vi funderade och funderade men kunde ändå inte hitta namnet på den sjunde. Inte förrän i bilen hem, då kom jag på det: Blyger!
Det är ju ganska symptomatiskt att det var just Blyger vi glömde. Sådana som inte gör något väsen av sig blir lätt bortglömda, så är det i allla grupper.
Men jag, jag kom minsann ihåg honom, även om det tog lite tid.
Jag skickade ett sms till dotterns bästis mamma där jag skrev "Blyger!" Eftersom jag antog att hon hade mitt nummer i telefonboken och att hon var lika engagerad i frågan som jag (jag blir lätt sådan, tror att det som engagerar mig också är supervikitigt för andra) så tyckte jag att det var tillräckligt information.
Men i morse fick jag svar från henne där det stod: "blyger???!
Då förstod jag att hon inte alls förstått vad jag menade eller ens att sms:et var från mig. Fantasin satte fart, vad tänker man om man får ett anonymt sms där det bara står "Blyger!" ?
Jag skyndade mig att svara och berätta vem jag var och vad jag menade. Genast fick jag ett svar med besviken underton som löd:"Jag trodde att jag fått en hemlig beundrare"
Men jag svarade att hon åtminstone fick uppleva några timmar av intensiv spänning vilket man minsann får vara tacksam för i hennes ålder. Så det så!
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: Yvonne
Jag fick ett SMS från en Roger som tyckte jag skulle höra av mig så att vi kunde prata om vår kärleksaffär. Tyvärr så fanns det inget mobilnummer, det hade kunnat blivit en intressant diskussion eftersom jag inte vet vem han är! Kanske en hemlig beundrare, man kan ju alltid hoppas.
Postat av: Agneta
Yvonne:Det var verkligen ogenomtänkt av Roger att först be dig höra av dig och sedan inte lämna något nummer.
Postat av: Yvonne
Hoppas nu att han läser din blogg och ser att jag väntar på hans telefonnummer.
Postat av: Agneta
Yvonne:Det är klart att han läser min blogg, vad skulle han annars göra på lediga stunder?
Trackback
