Glädjebloggen

Det värsta med att vara arbetslös är inte, som många kanske tror, bristen på sysselsättning, ekonomin eller kontakten med arbetsförmedlingen. Nej, ingen av dessa har vållat mig några problem. Jag hävdar bestämt att arbetsförmedlingen har oförtjänt dåligt rykte.

Nej det svåraste är att hålla humöret uppe, att inte tappa självförtroendet och bristen på intellektuell stimulans.

Men å andra sidan så har jag mycket tid med mina barn och alla deras kompisar. Och det är inte det sämsta, för det är ju faktiskt Sveriges framtid jag umgås med. De som kommer att ha makten över min ålderdom. Så om jag sköter mina kort rätt och styr in dem på rätt spår, så kanske jag kan förvänta mig god och kärleksfull omvårdnad i livets slutskede.

Och idag gjorde jag ett undantag och tittade på en film på tv, fast det var ljust ute. Nu var det inte någon vanlig Åsa-Nisse-film, det handlade om, utan "Mors Elling" som är en uppföljare till "Elling" men som utspelar sig före den första filmen. Som i stjärnornas krig, typ. Precis som vanligt var inte uppföljaren lika bra som den första filmen, men den var bra nog. Dråplig, tragisk och kul.
Elling är inte som andra 40-åringar. Han tycker mer om människor än om djur. Han vill helst ha en katt men får inte för bostadsrättsföreningen, så han får gosa med sina fiskar istället. För att inte hans mamma skall märka något lägger han tillbaka de döda fiskarna i akvariet. En typisk Elling replik kan vara: "Mot min vilja kände jag mig väldigt upprymd"
En annan replik från filmvärlden som jag snappade upp i veckan är hämtad från "Titta vi flyger" och lyder: "Jag valde definitivt fel vecka för att sluta sniffa lim"
Det är bättre än Jack Killians "Good Night America, where ever you are"

Kram
Agneta