Varken det ena eller det andra
Idag hade jag egentligen tänkt skriva lite om självironi och eksem, och kanske lite om porslinsfåglar också. Men samtidigt har jag märkt ett avtagande intresse hos allmänheten för just dessa saker, så det blir något helt annat.
T ex om gårdagen som försvann i ett stort ingenting av trötthet och apati. När man var som tröttast efter lördagens festligheter så tänkte jag: Var det verkligen värt att få en hel dag förstörd för att ha kul några timmar kvällen innan? Och ja, det var det. Söndagar kommer och går men minnet av att ha vidrört Dan Hylander består. Och minnet av alla glada människor runt omkring en. Det är oslagbart.
Men nästa helg får vi nog ta tag i det changserade hemmet och de orakade benen. Ingenting är inbokat på hela helgen och det känns underbart. Åtminstone en bit in på lördagskvällen, sen kanske man blir uttråkad när rapport är slut och bara vädret återstår.
Till sist tänkte jag skriva något om vikten av ha någon som förstår en. Inte bara ibland, utan alltid. Ni vet en sån där person som man inte ens behöver förklara för utan som förstår redan innan man sagt något.
En sån är "Ior". Den envisa lilla åsnan som sett alla sidor av mig, vet allt om mig och ändå verkar tycka om mig. Mycket.
Alla borde få ha en sån som "Ior" i sin närhet. Tyvärr bor hon väldigt långt bort den lilla åsnan, men inte längre bort än att det finns telefonförbindelse dit.
Kram
Agneta
T ex om gårdagen som försvann i ett stort ingenting av trötthet och apati. När man var som tröttast efter lördagens festligheter så tänkte jag: Var det verkligen värt att få en hel dag förstörd för att ha kul några timmar kvällen innan? Och ja, det var det. Söndagar kommer och går men minnet av att ha vidrört Dan Hylander består. Och minnet av alla glada människor runt omkring en. Det är oslagbart.
Men nästa helg får vi nog ta tag i det changserade hemmet och de orakade benen. Ingenting är inbokat på hela helgen och det känns underbart. Åtminstone en bit in på lördagskvällen, sen kanske man blir uttråkad när rapport är slut och bara vädret återstår.
Till sist tänkte jag skriva något om vikten av ha någon som förstår en. Inte bara ibland, utan alltid. Ni vet en sån där person som man inte ens behöver förklara för utan som förstår redan innan man sagt något.
En sån är "Ior". Den envisa lilla åsnan som sett alla sidor av mig, vet allt om mig och ändå verkar tycka om mig. Mycket.
Alla borde få ha en sån som "Ior" i sin närhet. Tyvärr bor hon väldigt långt bort den lilla åsnan, men inte längre bort än att det finns telefonförbindelse dit.
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: GreenHeart
Jag som sett fram emot en djupdykning i mina favoritintressen som är just exem och självironi! Du kanske inte känner till att jag är något av en expert inom dessa områden? Exemkarriären inleddes redan på BB och självironin började göra sig påmind på hemresan från nämnda hus. Jag råkade få en skymt av mig själv i bilens backspegel och minns att jag tänkte " Sa dom inte att alla bäbisar är söta?"
Kram
Postat av: Agneta
Det lutar mer åt självironi än eksem på Glädjebloggen. Men ingen vet vad som komma skall
Trackback
