Som en fisk på land

Jag läser just nu Anna Janssons senaste bok "Inte ens det förflutna". I en episod i början av boken jämförs en djupt stressad person med en fisk som dragits upp på land och som kippar efter andan.

Liknelsen är slående ju mer man tänker på den och det har jag gjort. Tänkt alltså.

En fisk på land har fullt upp med att kippa efter andan och hålla sig vid liv så länge som möjligt. Att i det läget förvänta sig att fisken skall simma är inte bara obarmhärtigt utan rent av korkat. Om man vill att den skall simma och fullgöra sina plikter som fisk måste man först och främst se till att den kommer tillbaka till vattnet, särskilt om man varit med och dragit upp den på land. När den väl kommit i vattnet så lär den sig snart simma igen.

Apropå fiskar hade jag en chef en gång som såg ut som en fisk. Skojar bara. Men han brukade säga:Bara döda fiskar följer med strömmen. Så sant, så sant.

Och apropå Anna Jansson så kommer hennes bok "Främmande fågel" som serie på TV4 nästnästa vecka. Jag har redan läst den så jag vet att det är den kvinnliga prästen som är mördaren.

Kram
Agneta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0