Glädjebloggen

Nu har jag hållit mig borta från bloggandet ända sedan jag fck nys om de små, vattniga varelserna som var "sent opp i rymdn."
Jag har av säkerhetsskäl hållit mig inomhus så att jag sluppit riskera få dem i huvudet. Varför har jag då inte bloggat kanske ni undrar (fast egentligen skiter ni nog i vilket)? Men saken är den att jag haft fullt upp att läsa mail, artiklar och hemsidor som alla handlat om de små vattenbjörnarna. Det har spridit sig som en löpeld över min ganska stora arbetsplats om gotländskan som blev uppringd av norsk teve för att uttala sig om björndjuren i rymden och brjade gapskratta. Därför har jag den senaste veckan överösts med information om detta forskningsprojekt. Lite i senaste laget tycker jag nog.

Visst är det kul med uppmärksamhet, men hellre faktiskt för att man gjort något bra än att man gjort bort sig. Fast jag får väl tänka lite mer som Robinson-Robban och tycka att all uppmärksamhet är bra. Så imorgon kanske jag skall måla mig blå i ansiktet och spotta ut pappersbollar på golvet som han gjorde i teve.

När vi ändå är inne på teve så undrar jag om ni såg "Främmande fågel" igår? Vackra gotlandsvyer blandade med avskurna pulsådrar och brinnande husvagnar. Var det bara jag som reflekterade över att de med lite statusyrken som läkare, poliser och obducenter talade rikssvenska medan taxichaufförer, bönder och vårdbiträdande pratade gotländska? På nätupplagan av gotlandstidningarna stod det idag en lista på ca 200 gotlänningar som medverkade i serien. Enligt statistansvarige så hade hon förskt hitta statister som hade de yrken som de skulle spela. Så det är kanske inte så konstigt att det är lätt att få tag på både bönder och vårdbiträden. Men hur får man tag på en gotländsk taxichaffis på sommaren, då serien utspelas? Det har i alla fall inte jag lyckats med. Förhoppningsvis resonerade man annorlunda när man skulle hitta någon som skulle spela mördaren.

För övrigt kan jag meddela att stanken från avloppet som spridit sig i huset nu börjar försvinna, om det inte är så att vi bara vant oss vid den. Men hur som helst så börjar den ge med sig sedan maken huggit sönder golvet och frilagt rören så att mokaren kunde fixa felet. Det har det goda med sig att vi måste göra om tvättstugan helt så att jag får det nytt och fint. när jag sitter där och krusar band på örngotten. Nackdelen är att vi inte kan använda tvättmaskinen inom en överskådlig framtid. Katastrofvarning utfärdas. Hur klarar man sig utan en tvättmaskin? Kan ingen forska på sådant istället för att skicka upp amöbor i rymden? Eller om någon kan ge en vetenskaplig förklaring  till varför alla föräldramöten måste infalla samma vecka och vara så tråkiga?

Fast själv fundrerar jag på om det är någon av er läsare som minns "predden", som var en slags pulver som man använde i stället för grädde i kaffet under 70-talet och som dessutom gick utmärkt att tvätta kläder i, då det visade sig innehålla samma kemikalier som dåtidens VIA? Miljöaktivisten Björn Gillberg var mannen som uppmärksammade svenska folket på att man faktiskt kunde kombinera dessa två användingsområdena. Två överraskningar i en, typ, Kinderägg. Fast han såg det inte rikitigt på det sättet.
Och nu 30 år senare säljer svenska Arla bröstmjölkersättning med gift i till kinesiska mödrar. Inget nytt under solen alltså.
Och Kent Finell har samma glasgon som han hade på preddens tid, men nu har han pojkvän. Det har Staffan Westerberg också, men det hade han redan  då, när han skrämde oss som mest. På preddens tid.

Kram
Agneta