Glädjebloggen

Idag var jag och dottern på bio. Vi skulle se filmen som alla talar om och som alla säger är så fantastiskt bra. En film för hela familjen säger reklamen.
Men jag måste säga att jag är besviken. Jag tyckte inte alls att den var så bra som alla sagt. Och framförallt kan jag inte förstå varför sound tracket går så bra.

Bäst var dock inte huvudrollsinnehavaren utan hennes kompis. Jag kommer inte ihåg nu vad hon hette. Hon med de korta benen som är så cool. Hon sjöng dock inte så jättebra.

Men slutscenen var maffig när de virvlade runt till maffig musik, alla medverkande.

Men som sagt, jag ger den bara två cosmetics bags av fem möjliga, medan dottern drar till med lika många som hon är år, d v s fem. Full pott med andra ord.

Nu kom jag på vad hon hette, kompisen. Kråkan, var det.

Men sound tracket köper jag inte. För jag tycker inte att ledmotivet är bra:
Vi har fått en konstig ko, med konstiga små horn
När hon tror att ingen glor, svarar hon i telefon:
Hallå: Mamma Mu, är det du?

Kram
Agneta