Jodå, så atte....
Jaha, då har man ännu ett förtroendeuppdrag att lägga till sin personliga meritlista. Jag blev idag nämligen utsedd till matchursansvarig för Röke IBK Vinslöv P11 hemmamatcher i Nya hallen. En annan mamma har samma uppdrag fast i Gamla hallen. Det är ju ingen som helst tvekan om vilket uppdrag som smäller högst, nya eller gammla, det hörs ju direkt.
Hur bär man sig då åt för att få sådana ärofyllda uppdrag? Jo, man är först på plats av föräldrarna, dvs 15 minuter EFTER utsatt tid.
Premiärmatchen gick bra. Givetvis kräver uppdraget noggrannhet, snabbhet och teknisk begåvning. Därför hade jag en personlig assistent i form av en 13-årig storebror till en av lagmedlemmarna.
Vid periodvilan ljuder en signal, liknande ett katastorlarm, som indikerar att perioden är slut. Det är bara det att vid första periodens slut fortsatte signalen att tjuta ända in i olidligheten.
Tränaren kom till undsättning och stängde av hela maskineriet, med den påföljden att räkneverket nollställdes, vilket ju var bra med tanke på att vi låg under med 5-1, eller var det möjligen 6-1?
Inför nästa periodvila ställde sig en annan 13-årig storebror i beredskap för att assistera i fall samma sak skulle inträffa igen, vilket det gjorde. Det löste han genom en enkel knapptryckning på stoppknappen. Då tystnade signalen medan räkneverket förblev oförändrat. Klurig kille!
Nästa gång jag skall ta mig an uppdraget är den 10 januari 2009. Börjar redan bli lite stressad, får kanske gå ner på halvtid för att hinna med.
Men det är i alla fall tur att det inte är på tisdag, för då skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Hur bär man sig då åt för att få sådana ärofyllda uppdrag? Jo, man är först på plats av föräldrarna, dvs 15 minuter EFTER utsatt tid.
Premiärmatchen gick bra. Givetvis kräver uppdraget noggrannhet, snabbhet och teknisk begåvning. Därför hade jag en personlig assistent i form av en 13-årig storebror till en av lagmedlemmarna.
Vid periodvilan ljuder en signal, liknande ett katastorlarm, som indikerar att perioden är slut. Det är bara det att vid första periodens slut fortsatte signalen att tjuta ända in i olidligheten.
Tränaren kom till undsättning och stängde av hela maskineriet, med den påföljden att räkneverket nollställdes, vilket ju var bra med tanke på att vi låg under med 5-1, eller var det möjligen 6-1?
Inför nästa periodvila ställde sig en annan 13-årig storebror i beredskap för att assistera i fall samma sak skulle inträffa igen, vilket det gjorde. Det löste han genom en enkel knapptryckning på stoppknappen. Då tystnade signalen medan räkneverket förblev oförändrat. Klurig kille!
Nästa gång jag skall ta mig an uppdraget är den 10 januari 2009. Börjar redan bli lite stressad, får kanske gå ner på halvtid för att hinna med.
Men det är i alla fall tur att det inte är på tisdag, för då skall jag lyssna på Johan Glans i Hässleholm.
Kram
Agneta
Kommentarer
Trackback
