Glädjebloggen

Idag hände det något roligt i mitt annars lite torftiga liv. Och jag är så 
otroligt glad. Jag tror det är svårt att vara gladare utan att bli larvig. 
Vad som gör mig så glad kan jag tyvärr inte berätta just nu, men om 
alla drömmar, böner, förhoppningar och önskningar slår in så blir det 
en middag med A. Och då kommer ni att få veta. 
Om det inte slår in så återgår jag till att dyrka min gyllene sko som jag 
fick av klubben i torsdags och låtsas som om ingenting hänt. 

När jag var ute på lunchen och rekade inför morgondagen så hörde jag 
Peter LeMarcs softa stämma strömma ur radion.

"Ååååhhh, det e så gott å må gott igen 

Ja sörjer inget jag saknar e glad för det ja har 
E bara lycklig att jag lever att ja finns kvar"






Det är en underbart livsbejakande "på-andra-sidan-krisen-låt". 
Och det märks att han menar det han sjunger, att han ju 
faktiskt gått igenom en djup, långvarig livskris, men kommit 
levande ur den. Lite tilltufsad, lite äldre, men säkert mycket 
tacksammare.

Jag har alltid varit en LeMarc-fan. Hans texter kryper in under skinnet 
på mig och ändå ut i artärerna. 
Jag såg honom live i Visby en gång i början av 90-talet. Hela 
framträdandet var en enda ilning genom kroppen. Sen
kom Ronny och Ragge. Deras texter är ju också........... speciella.

Tänk på mig när du äter i morgon.

Kram
Agneta