När inget annat hjälper
Jag är nere i en självförtroendesvacka just nu. Denna svacka är helt och hållet arbetsrelaterad.
Mitt vikariat går ut nästa vecka. Kanske får jag fortsätta, kanske inte. Och så har jag sökt Jobbet med stort J. Ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha och tror att jag skulle klara galant. Inte sådär medelmåttligt hyfsat lagom bra, som annars, utan riktigt bra. Men tyvärr så har jag inte hört något, vilket jag borde ha gjort vid det här laget. Och marknadsföring är som bekant inte min bästa gren. Särskilt inte när det gäller arbete.
Jag har ganska bra självförtroende på det privata planet, men så fort det kommer till arbete så rasar det som en Volvo-aktie i kristid.
Men när det känns så här så finns det bara en sak att göra. Klä på sig pyjamasen, gona ner sig under täcket med maken och sätta på David Brent och sträckse så många avsnitt av "The Office" som man hinner innan man somnar. Om inte det hjälper mot en annalkande depression gör ingen psykofarmaca i världen det heller.
"OOOOOOOOggy, Oggy, oink, oink, oink!"
Garret
Kram
Agneta
Mitt vikariat går ut nästa vecka. Kanske får jag fortsätta, kanske inte. Och så har jag sökt Jobbet med stort J. Ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha och tror att jag skulle klara galant. Inte sådär medelmåttligt hyfsat lagom bra, som annars, utan riktigt bra. Men tyvärr så har jag inte hört något, vilket jag borde ha gjort vid det här laget. Och marknadsföring är som bekant inte min bästa gren. Särskilt inte när det gäller arbete.
Jag har ganska bra självförtroende på det privata planet, men så fort det kommer till arbete så rasar det som en Volvo-aktie i kristid.
Men när det känns så här så finns det bara en sak att göra. Klä på sig pyjamasen, gona ner sig under täcket med maken och sätta på David Brent och sträckse så många avsnitt av "The Office" som man hinner innan man somnar. Om inte det hjälper mot en annalkande depression gör ingen psykofarmaca i världen det heller.
"OOOOOOOOggy, Oggy, oink, oink, oink!"
Garret
Kram
Agneta
Kommentarer
Postat av: Ekelundskan
Men snälla du!
Jag lider med dig, ska du veta.
Funderar på allvar om ifall jag skulle ta och strunta i den där intervjun på fredag, men tänker i nästa sekund att jag kan ju gå dit och träffa dig och se intervjun som någon liten "spärr" man måste gå igenom för att få tillträde...
Men har du ring dit? Till det där jobbet du vill ha? Ett telefonsamtal från dig tror jag gör susen.
Hoppas vi träffas imorgon - jag kommer vara dödligt sugen på kaffe...
Kram //A
Trackback
