Som i en (rit)saga...
När man tänker efter så är det precis så livet ser ut när man skådat det i backspegeln. De diken man faller ner i, inte bara en gång utan flera gånger blir sedan de ben som man (katten) tar sig framåt med. Hade livet enbart bestått av en enda raksträcka hade det ju inte blivit någon katt och inte mycket till liv heller.
Kram
Agneta



Nu blev du djup...
Så du menar - rent hypotetiskt - att du nu är uppe vid ryggen, medan jag fortfarande är på ben nummer två?
Jag hade hellre varit en tvåbent katt och varit vid ryggen jag också...
Nja, jag menar snarare att jag gav mig ut på okänd krokig väg men nu hittat hem till runda huset igen. Förr eller senare tvingas man säkert ut bland dikena igen.
En tvåbent katt är inget vidare, den trillar bara omkull.
Instämmer. Livet har många vägskäl och korsningar, tur är väl det.
Du är verkligen en klok kvinna A! Vilken tur att du gav dig själv tid att upptäcka det. Och oss andra en möjlighet att njuta av det.
Kram
U: Tack det samma! Jag försökte göra inlägg hos dig men det gick inte eftersom jag glömt mitt lösenord. Men det jag tänkte säga (angående jeans- resp halmhatt)var: det spelar ingen roll vad du har på huvudet. Det viktigaste är vad du har i det.