Vi som blommar sent! *
Det har jag alltid gjort, så det var i sig inget nytt, det som var nytt var att jag tog det som en komplimang. Det gjorde jag inte för 25 år sedan.
Jag brukar tänka mycket i liknelser (det är jag och Jesus, typ) och om man liknar olika männsikors utvecklingsfaser med olika sorters blommor så brukar folk förstå vad jag menar. T ex så här:
I min klass på högstadiet så hade jag några vårblommor av båda könen. Ståndare och pistiller var fullt utvecklade redan då och de stod i sin allra fagraste blom, redo att plockas. Alla andra i klassen som knappt börjat gro var naturligtvis avundsjuka.
Idag (vid ca 40) känns de igen på att de, trots att både midjemått och mode förändrats sedan högstadiet, fortfarande har samma kläder som de hade då och som de var såååå snygga i. Tajta vita jeans av märket gul & blå. De klär sig m a o som när de var tonåringar. De har ofta också barnbarn.
Dess motsats är höstblomman. De som aldrig syntes men som helt plötsligt, när alla andra vissnat, slår ut i full blom. De har väntat och väntat men så en dag hörs "Vår bästa tid är nu" under de fallna löven och de vissna blommorna från våren och sommaren och upp sticker en aster.
Idag känns de igen på att de bär likadana kläder som vårblommornas barn. De klär sig m a o som om de vore tonåringar. De har ofta småbarn eller är gravida.
Däremellan kommer sommarblommorna, som de stora flertalet tillhör. De är uppvuxna under stentuff konkurrens men blommar också som mest när efterfrågan är störst och flest har tid att njuta av dem.
Har idag medelstora sticklingar
Sedan finns det förstås också vintergröna växter. De som aldrig riktigt blommar ut men som heller aldrig vissnar, odlas inte främst för sin skönhets skull utan för att den är praktisk. Är ibland lite mossig.
Den sista varianten är perenner. De som är vackra redan som knopp och fortsätter att blomma år efter år. De äkta varianterna heter på latin ofta något med Babs, såsom Lillus Babsius eller Alice Babsius. De är väldigt sällsynta.
En betydligt vanligare sort är de s.k falska perennerna. De kan vara förädiskt lika de äkta men skiljer sig framförallt från dem eftersom de falska måste beskäras flera gånger per år, gärna utomlands. En vanlig variant av falsk perenn är den s.k Drottningblomman som härstammar från Brasilien men som kom till Sverige via Tyskland i mitten på 1970-talet.
Men istället för att jag skall ägna mig åt självgoda fantasier om vilken variant jag själv är så skall jag avslöja hemligheten bakom min ungdomliga look, nämligen mycket smink och dålig belysning.
Kram
Agneta
* Rubriken är lånad från en sångtitel av Nisse Hellberg
Det är det som rullar efter att "lammen tystnar"...
(ganska långsökt men jag tror du kan räkna ut det)
hm.."lammen tystnar" (film) hm... rullar när den är slut (.... .. .. ... .........)...
Är du mé???
Underbar text du skrivit, känner igen dem allihop. Undrar vilken art jag tillhör.
Ha en underbar dag!!
Kram.
Instämmer med Petra, underbar text. Själv har jag i alla år levt i tron att "snart, snart, snart slår jag ut"´. Den som väntar på nåt gott räds icke Sjögläntan!
Ni är båda äkta perennner, så ni behöver inte fundera längre.
Fantasisk text. Jag skulle vilja lägga till under "vårblommorna" att de har ett extremt rotsystem. Man ser dom oftast på exakt samma ställe där de först blommade, rent geografiskt.
Höstblommorna dyker däremot upp på helt andra ställen än där man såg dom senast. Att de blommar ut i full prakt kan ha med två saker att göra; all skit de fick ta under uppväxten blev till slut näring när de planterades i bättre jord, samt att vårblommorna förbrukade allt syre i sin omgivning.
