Ett helt sekel
Idag var det ett reportage i lokaltidningen om en kvinna i kommunen som fyller 100 år i morgon. Visst är det en hisnande känsla när man tänker på att hon var 10 år när första världskriget slutade. Hon föddes innan allmän rösträtt infördes och minns tydligt när den första bilen i kommunen kom körande utanför huset.
Hennes man dog för drygt 10 år sedan, så de fick ett långt liv tillsammans.
En släkting till mig hann också få uppleva sin 100-årsdag. Men hon hade varit änka i över 30 år då och var dessutom barnlös. Det blir många år av ensamhet.
Visst vill man ha ett långt liv, men bara om man har människor man älskar runt omkring sig.
I samband med detta kom jag att tänka på en paradox. Tänk att det är när vi levt så pass länge att vi har så mycket att minnas, som minnet börjar försvinna. Är inte det typiskt?
Kram
Agneta
Hennes man dog för drygt 10 år sedan, så de fick ett långt liv tillsammans.
En släkting till mig hann också få uppleva sin 100-årsdag. Men hon hade varit änka i över 30 år då och var dessutom barnlös. Det blir många år av ensamhet.
Visst vill man ha ett långt liv, men bara om man har människor man älskar runt omkring sig.
I samband med detta kom jag att tänka på en paradox. Tänk att det är när vi levt så pass länge att vi har så mycket att minnas, som minnet börjar försvinna. Är inte det typiskt?
Kram
Agneta
Kommentarer
Trackback
