Glädjebloggen

Och tänker man efter så finns det flera exempel på detta i vår omvärld. Personligen har jag lite svårt att se skillnad på Göran Persson och Urban Bäckström, Maria Lundkvist och Viweka Seldahl, Dan Ekborg och Peter Dalle. För att inte tala om Judit och Judit i comhem-reklamen. Kanske är det svårare att hålla isär dem för att de heter likadant, annars hade jag kanske kunnat skilja dem åt om jag velat.

Om jag har en dubbelgångare hoppas jag för det första att det är en hon, för det andra att hon inte hittar på dumheter och för det tredje att hon bor långt från mig, så att jag inte straffas för hennes dumheter. Annars kan det gå som för den äldste sonen då han var på festivaldax i fredags.

För att ta det hela från början så hade jag skjutsat honom till tåget ( eller pendeln om du så vill) som skulle ta honom till Hässleholm. Drygt en timme senare skickar han följande sms: "Har precis blivit tagen av snuten!".

Ett sådant meddelande, mina vänner, gör verkligen en förortsmorsa stolt och jag ringde genast upp för att få lite fler detaljer i dramat. Det visade sig att det kommit fram tre uniformerade poliser till honom och bett honom legitimera sig. Som tur var så hade han körkortet med sig och kunde visa upp.

Han är visserligen bara 15 men mogen för sin ålder och redan skicklig urkundsförfalskare så det var inga problem för honom att fixa körkort.

(Skojade bara, det är mopedkörkort)

Det var tydligen så att polisen sökte efter en person som hade uppenbara likheter med min son. Inte så kul alltså att vara likt någon i närområdet som är eftersökt av polisen. Fast mellansonen var övertygad om att det var Lars Adaktusson de var på jakt efter.

När vi ändå är inne på ämnet dubbelgångare på Festivaldax så trodde sig maken se Gert från Hem till Tyringe sitta ensam vid ett bord och dricka öl. För er som inte vet vilken av karaktärerna i realitysåpan jag menar så är det den kärlestörstande ljudnörden som åker på spa för att vila upp sig från arbetslösheten. Han var det som vi inte såg sitta vid bordet, för det var inte han utan hans dubbelgångare. Det otäcka i sammanhanget var dock att i samma ögonblick som vi konstaterade att det inte var Gert så kom han gående på andra sidan gatan. Men det kanske var planerat. Den riktige Gert hade kanske skickat ut låtsas-Gert lite i förväg som en liten aptitretare.

Om jag hade en dubbelgångare som bodde i min närhet utan att vara kriminell och jag fick disponera henne fritt under veckan så hade jag nog inte gjort som Gert, d v s låtit henne agera förband. Nej jag hade hellre låtit henne göra saker i mitt ställe, som att åka till jobbet på måndagar, veckohandla på tisdagar, skjutsa till träningen på onsdagar, äta