Inte så poppis
En liten, rödhårig, fräknig POJKDOCKA som jag fick av några
Som straff fick han vara pappa som var iväg och jobbade hela dagarna. Hans arbetsplats låg längst in i garderoben och han har nog fortfarande inte kommit ut ur garderoben. De virkade shortsen till trots.
Kram
Agneta
Det tillhörde nog vår uppfostran att vi skulle ha en pojkdocka. Min var mer lik en flicka förutom att den då hade snopp, under den rosa pyjamasen....Undrar om jag har blivit en bättre människa för att jag hade en pojkdocka?
Men hallå, som kompensation för pojkdockan fick du ju Lena som var den sötaste av dockor, vad fick jag?! Jo, Sibylla som hade samma frisyr och hårfärg som pojkdockan och så Pia förstås men hon såg exakt ut som vår lågstadiefröken från Blenkinge så hon var inte nåt vidare hon heller, och när Ylva fick Bella vad fick jag om inte Lillbella?!
Själv fick jag bara färgade dockor av min ack så politiskt korrekta ömma moder.
Nina:Med fyra döttrar därhemma borde du kanske haft bättre nytta av flickdockor. Eller är det så att du tagit fel, att de har snopp under sina rosa pyjamasar?
Mellanbarnet:Pia var väl en boxer från Finland, utan några gemensamma drag med vår fröken? Men jag hade en blek svarthårig docka som var väldigt likt vår faster L. Hon fick vara med pappa på jobbet i garderoben hela dagarna och fick inte ens något namn. Den som ändå haft en Lillbella!
Malena:Lyckost dig. Vi fick färga våra dockor själva. Med tusch. Det blev inte alls bra.
