Glädjebloggen

från anställningsintervjun.

Som jag tidigare berättat så var jag på anställningsintervju igår. Det var en mycket informell intervju som snarare var ett samtal mellan 3 personer, vilket passade mig väl. Jag hatar när det skall vara så himla professionellt med frågeformulär och djupanalyser för att få fram om man är helt perfekt. Jag gillar inte när bemanningsfretag är inblandade, vilket de alltså inte var här.

Det verkade inte finnas några restriktioner för hur jag frväntades leva mitt privatliv även om jag tror att de skulle uppskatta om jag inte körde för fort och höll mig på rätt sida vägen.

För en gång skull kände jag att jag faktiskt skulle kunna klara detta och t o m få användning av de ytterst få saker som jag känner att jag är riktigt bra på. Så hoppas, hoppas, hoppas.

Om jag får det så börjar jag nu på tisdag. Som några få invigda vet så har jag en annan sak på gång på tisdag. Vet inte om jag fixar två så stora saker samtidigt, får ev skjuta på den andra aktiviteten. Men får jag inte jobbet så har jag kanske inte förmågan att genomföra det andra heller. Vi får väl se.


Beträffande intervjun så fick jag rådet av en närstående som vill mig väl att vara mig själv på intervjun. Och det var nog tur att jag följde det rådet, för tänk om jag kommit dit som Ingvar Oldsberg!

Kram
Agneta