Glädjebloggen

Nu har Obama jobbat två dagar i Vita huset. Undrar hur han har det. Tänker mycket på honom.
Jag vet hur det är att vara ny på jobbet. Innan man vet var saker och ting finns, hur jargongen är i fikarummet och hur man ser på det där med flextid och sånt.
Och som vanligt så blev det ingen tid avsatt till introduktion. Bush åkte ju iväg med helikopter så fort eden var svuren.
Men förhoppningsvis har han en provaställning på 6 månader så att han när som helst kan avbryta anställningen om det inte känns rätt.

Kram
Agneta

Nu när alla har relativt nya almanackor som gapar tomma så vill jag göra er uppmärksamma på att Almedalsveckan
fr o m i år är flyttad från vecka 28 till vecka 27.  

Kram
Agneta

SVT:s programdirektör Annie Wegelius har blivit upptaxerad p g a oredovisade aktieaffärer. Detta var förstanyhet på Aktuellts 21-sändning ikväll. Annie själv ville dock inte uttala sig i teve. Inte heller hennes chef, SVT-chefen Eva Hamilton ville uttala sig i teve. Om alla hade resonerat som dem så hade dessa två damer snart varit arbetslösa. I så fall blir vi tre.

Kram
Agneta

Det gröna partiet inom alliansen vill ha en ökning av realinkomsten för de mest utsatta grupperna, dvs dem själva. Vi i det bruna partiet, som innehar finansposten, anser att en sådan enbart kan bli aktuell om vi får en kraftig ökning av de hushållsnära tjänsterna och att det är de i det gröna partiet som ensamma skall svara för den ökningen.
De tycker emellertid att det framförallt bidragsdelen som skall ökas, inte den som är förenat med någon form av prestation, det som i dagligt tal kallas lön.

Rättvisefrågor är en annan sak vi diskuterat. En av medlemmarna i det gröna partiet och tillika min son, sa att eftersom han brukar säga att jag är hans favoritmamma bör jag i rättvisans namn säga att han är mitt favoritbarn. Vad säger ni om det?

Kram
Agneta

Om någon tror att min tillvaro som hemmavarande är en dans på rosor så tror man fel. Men det är heller ingen Golgata-vandring om någon tror det. Tiden går minst lika fort som när man jobbar mot betalning och man hinner fortfarande inte med allt man tänkt eller borde. Men jag tillåter mig ibland att pussla med mina barn eller att låta bli att sminka mig. Däremot har jag slutat att titta på Nyhetsmorgon och att leka med klippdockor.

Men jag sökte i alla fall ett jobb igår, efter att ha fått ett tips från en initierad person om att arabiska och gotländska i vissa kretsar anses likvärdigt. Jag vill väldigt gärna ha det jobbet eftersom det passar min personlighet. Så om ni tycker om mig och vill mig väl så kan ni väl hålla en liten tumme när tillfälle ges?

Kram
Agneta 

I familjen har vi en allians, vi skulle kunna kalla den den grön-bruna röran. Barnen företräder den gröna falangen pga sin ringa ålder medan vi vuxna som blivit lite ringrostiga tillhör den bruna.

Vi i alliansen försöker samarbeta i viktiga frågor, och är t ex helt eniga när det gäller miljöfrågor. Vi är för en bättre miljö och mot miljöförstöring. I praktiken innebär det att vi sorterar soporna (i 8 olika sektioner), stänger av datorerna då de inte används (dvs nattetid) samt äter oxfilé endast på nyårsafton.

Vi är också överens när det gäller infrastrukturfrågor, även om de gröna vill skynda på utbyggnaden av det mobila bredbandet något mer än de bruna.

Däremot står vi väldigt långt ifrån varandra när det gäller arbetsmarknadspolitiken. De bruna anser att arbetet skall fördelas lika och rättvist mellan medborgarna, vilket de gröna motsätter sig. De anser att de tråkiga arbetsuppgifterna fördelas på en person, förslagsvis kvinnan i församligen, medan de roliga uppgifterna, dem slåss man om.

Inte heller i trafiksäkerhetsfrågor har vi lyckats komma fram till en gemensam ståndpunkt, då de gröna arbetar hårt med att få till ett förbud mot cykelhjälmslagen. Här tillämpas civil olydnad då man ständigt väljer att bryta mot lagen för att markera sitt ogillande.

I ekonomiska frågor är det lika svårt att nå enighet, då de bruna anser att man inte bör låna tll konsumtion medan de gröna hävdar att man bör konsumera sig ur lågkonjunkturen. Ja, de vill t o m gå så långt att de påstår att konsumtion löser alla typer av problem. Särskilt depression.

Beträffande FRA-lagen är vi ganska eniga, även om de bruna anser att en viss övervakning av internet-trafiken i vissa fall kan vara befogad.

I grundlagsfrågorna är vi däremot helt överens, förutom på en liten punkt. Vi i den bruna falanangen anser att en viss inskränkning i yttrandefihetsgundlagen bör gälla vid t ex släktkalas och kyrkobesök.

Sucessionsordningen har vi dock inte utarbetat något program för. Jag frågade de gröna på vårt frukostmöte i morse om de ansåg att det är riktigt att kronan ärvs enligt agnatisk, kognatisk, linjär, priomogenitur eller ej. Det blev helt tyst. Jag utgår från att tystnaden berodde på att de inte hunnit ta ställning i frågan än.
Själv kan jag ställa upp på de tre första peinciperna, manlig och kvinnlig tronflöljd om vartannat i rakt nedstigande led, men varför ar det alltid den äldste som skall ärva. Det bör vi nog diskutera, vi lär bli 3 mot 2 där.
Fast om jag tänker efter så tog jag det kanske i fel ordning, Vi borde kanske bestämma om vi är för ärvd krona innan vi diskuterar detaljerna i tronföljden? Tänkte inte på det.

Kram
Agneta

Jag tycker att riksdagmän och kvinnor skall tjäna så mycket pengar att de inte skall behöva på med en massa extraknäck på sin trots allt begränsade fritid. Särskilt illa tycker jag att det är när de förekommer i reklaminslag. Inte skall väl t ex centerriksdagsmannen Fredrik Federley behöva knäcka extra som Boxer-mannen Robert?

Om han inte kan leva på sin riksdagslön får han kanske fundera på att byta boende. Han behver kanske inte bo i Hammarby sjöstad utan kan bo på landet. Det får ju alla andra andra centerpartister göra.

Idag är det luciadagen och det påminner mig om en episod för snart 25 år sedan. Jag jobbade som lärarvikarie i en skola på mellersta Gotland.
På morgonen hade vi haft traditionsenligt luciafirande varefter de sedvanliga lektionerna tog vid. I den klass jag skulle ha så skulle vi gå igenom subtraktion med uppställningar. Eftersom jag ville verka pedagogisk, min unga ålder till trots, så skulle jag ta ett exempel ur deras omedlebara vardag. Jag antog att alla barnen längtade väldigt mycket till julafton som barn brukar så här års. Därför kom jag på att de skulle få räkna ut hur många dagar det var kvar till julafton.
Så jag gjorde följande uppställning:
  24
-13

Jag bad barnen skriva upp talet i sina räknehäften och räcka upp handen när de räknat ut svaret. Blixtsanbbt räckte en av de svagaste eleverna upp handen och sa: 11.

"Bra Patrik" (jo, skolbarnen hette så på den tiden) "Berätta för din kamrater hur du gjorde när du räknade ut det"
"-Jo, jag tänkte på den där sången vi sjöng i luciatåget i morse, Lusselelle, lusselelle, elva nätter kvar till jul..."

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Ha nu en underbar Luciadag allihopa. För egen del blir det julbord med bowling tillsammans med den närmaste släkten.

Kram
Agneta

är ordet för dagen, i fall ni undrar.

Kram
Agneta

Jag är nu inne på min andra vecka som arbetsbefriad. Det innebär att jag kan sova hur länge jag har lust och gå upp när jag vill. Av familjeskäl är det dock bäst att jag vill gå upp klockan 06.30.

När sedan barnen lämnats till kommunal förvaring och maken dragit iväg till sin stimulansplats på borstfabriken så kan jag själv välja om jag vill se "Sköna Susanna och gubbarna" på teve eller ej. Den fick en geting, vilket är bra för att vara en sentida Åse-Nisse-film. Jag valde bort den.

Istället valde jag att åka till arbetsförmedlingen kl.09.00 igår. Alttså jag valde inte att åka till af, det är man så illa tvungen till, men jag valde själv att åka dit klockan 09.00 istället för 10.15. Nej minsann, här skall ingen tvinga mig till saker, inte.
Det visade sig vara ett bra val att åka dit då. Jag hade nämligen turen att träffa på en riktig Anod. En myndighetsperson som i kraft av sitt ämbete var mycket professionell men ändå så peronligt engagerad och positiv som bara få människor klarar av.
Hon sa att det var OK för mig att njuta av den lediga tillvaron, för hon trodde inte att den skulle vara långvarig.

När jag kom hem var jag på strålande humör och då valde jag att tvätta fast inte tvättkorgen var full. När barnen kom hem kunde jag krama dem så länge som de bara stod ut. I ena fallet rörde det sig om en tiondels sekund, i det andra fallet fick vi bryta för kvällsmat och läxläsning.

Idag skall vi nog baka pepparkakor. Fast de finns förstås att köpa också, det brukar bli både billigare och godare. Och ikväll skall jag lyssna på Anna-Lena Brundin (och Biggan) på HÄCK i Hässleholm.

Kram
Agneta

För er som inte hade möjlighet att ta semester för att titta på Nyhetsmorgon kan jag berätta att det borde ni ha gjort. Inte så mycket för inslagets skull utan mest för att det var så otroligt skönt att sitta i pyjamas en måndagmorgon, med en kopp kaffe i handen och titta på kyrkan man döptes och giftes i i direktsändning och inte behöva tänka på mycket mer än att släppa ut hunden och hämta barnen.
En dag eller två kan man väl få känna så, utan att betraktas som arbetsovillig och samhällsfarlig? Jag har ju inte valt situationen själv, varför man får försöka göra det bästa av situationen.

Någon hattprovning blev det dock inte. Inte för att jag inte hade lust, för det hade jag verkligen. Jag hade nog tyckt det var kul. Men problemet är att det är så väldigt ont om hattaffärer nu för tiden.

Fram till för något år sedan fanns det faktiskt en hattaffär i Vinslöv. I den sålde man underkläder.
Den hette "Nya hattaffären". Det som skilde den från den gamla hattaffären var troligtvis att den gamla lades ner när den nya öppnades. Men nu är även den nya nerlagd och det går inte längre att skilja dem åt på det viset. Dessvärre har inte "Nya hattaffären" blivit ersatt med "Den ännu nyare hattaffären". Det är synd, för där hade jag annars kunnat tillbringa några timmar idag.
Men vi har en slakteributik i Vinslöv, och ett café. Inredningsmässigt går det nästan inte att skilja dem åt. Jag tror att de anlitat samma inredare. Som modell lär han ha haft en charkbutik i Polen på 1960-talet. Den stilen är väldigt gångbar och ändamålsenlig än idag. I slakteributiker. Funkar dock inte lika bra i cafémiljö, om jag får säga mitt.

Och så var jag på arbetsförmedlingen och träffade en myndighetsperson, en sådan som jag var fram till i fredags. Vi hade säkert en hel del gemensamt, myndighetspersonen och jag, förutom att jag hade något mindre skäggväxt. Men arbetsförmedligen är ungefär lika uppiggande som Fonus. Kunderna pratar inte, forslas hit och dit utan egen vilja och förväntar sig ingenting av framtiden.

I morgon skall jag nog förnya mig lite. Kanske titta på Nyhetsmorgon på lilla teven istället. Och så skall jag nog läsa del två av Norra Skåne före del ett. Och när barnen kommer hem kan vi spela det klassiska sällskapsspelet "Ålar och rulltrappor". Det kommer attbli en underbar dag, det känner jag på mig.

Kram
Agneta

Redan i onsdags fick jag reda på att mitt vikariat inte förlängs efter den 30 november, dvs idag. Det innebär att jag haft hela helgen på mig att fundera på vad jag skall göra istället.

Funderade på att gå in i en hattaffär och prova så många hattar jag har lust till. Kanske köpa den roligaste och gå på stan och bli ett exentriskt inslag i gatubilden.
Eller också skall jag baka struvor och sy mina egna kläder. Jag skulle även kunna lägga i en maskin tvätt mitt på dagen och bjuda in grannarna på kaffe. Fast det sista verkar ju lite väl wild and crazy, jag är ju trots allt svensk. Grannar skall man titta på bakom gardinen, inte bjuda hem.

Som ni förstår var det svårt att bestämma sig, men situationen löste sig på ett oväntat och smidigt sätt efter ett telefonsamtal med min ömma moder. Jag skall titta på Nyhetsmorgon hela veckan. För kan ni tänka er, att precis samma vecka som jag blir arbetslös sänder TV4 från Kräklingbo hela veckan. Är inte det en händelse som ser ut som en tanke?

Det handlar  främst om Krakas krog, som är en prisbelönt krog i min hemsocken. När jag googlade på Krakas krog alldeles nyss så fick jag fram "Kräkningar? Gå in på www.magskolan.se"

Sugen på den hemsidan någon?

Kram
Agneta

Nu har postens vd Lars G Nordström bestämt sig för att avstå hela sin rekordlön på drygt 900 000:- Både den han fått hittills och den han skulle få framöver.
Nu reagerar facket. För de gillar inte att man jobbar gratis, trots att man är pensionär. Men en bonus i form av gratis brevporto kanske kan vara en rimlig ersättning. Fast det är väl en skatteplikitg förmån förstås.

Kram
Agneta

I förrgår var jag på anställningsintervju på det jobb jag haft sedan ett halvår tillbaka. Det kändes lite märkligt. Ena stunden sitter man och tramsar tillsammans i fikarummet, nästa stund skall man föra en seriös dialog om varför man bör få fortsätta, för att i nästa stund gå tillbaka och jobba ihop som om inget hänt.

Det var väl inte min bästa intervju genom tiderna, men jag säger som Simple Red:"If You don´t know me by now, you will never, never, never know me"

Här i favvisen David Brents smäktande version.

http://www.youtube.com/watch?v=DN41XutK61Y

Kram
Agneta

Postens VD, Lars G Nordström har drygt 900 000:- i månadslön. Det har jag också. Månadslön alltså. Det är det minsann inte alla som har. En del har timlön, andra har ackordslön, vissa har provisionslön och så finns det de som har pension. Som Lars G Nordstöm t ex.

Och så finns det pensionärer som vanvårdats i Halland i många år. Gamla som fick lägga sig kl.13.00 för att personalen skulle hinna få dem i säng innan "Hem till gården" började, eller vad det nu var de tittade på. Hur blir man så avtrubbad från all empati?

Och hur är man funtad om man tycker att man gör sig förtjänt av ca 1 miljon skattekronor i månaden? Hoppas att han åtminstone skänker en del av sina pengar till välgörenhet.

Själv har jag och barnen samlat ihop 7 plastkassar med kläder ,och handlat kammar, tandkräm, tvål m.m till ett barnhem i Polen.I barnens skola har de nämligen ett projekt just nu som bl a går ut på att hjälpa barnen på barnhemmet till en drägligare tillvaro. En hängiven mamma och en entusiastisk lärare är allt som behövs för att fylla en lastbil eller två med förnödenheter och julklappar till de föräldralösa barnen på andra sidan Östersjön.
Visst är det sådana personer som vinner våra hjärtan och vår beundran. Inte gamla överbetalda, självgoda krössusar?

"Oh think twice, it´s another day for me and you in paradise"
Phil Collins

Kram
Agneta

Jag är nere i en självförtroendesvacka just nu. Denna svacka är helt och hållet arbetsrelaterad.

Mitt vikariat går ut nästa vecka. Kanske får jag fortsätta, kanske inte. Och så har jag sökt Jobbet med stort J. Ett jobb jag verkligen, verkligen vill ha och tror att jag skulle klara galant. Inte sådär medelmåttligt hyfsat lagom bra, som annars, utan riktigt bra. Men tyvärr så har jag inte hört något, vilket jag borde ha gjort vid det här laget. Och marknadsföring är som bekant inte min bästa gren. Särskilt inte när det gäller arbete.
Jag har ganska bra självförtroende på det privata planet, men så fort det kommer till arbete så rasar det som en Volvo-aktie i kristid.

Men när det känns så här så finns det bara en sak att göra. Klä på sig pyjamasen, gona ner sig under täcket med maken och sätta på David Brent och sträckse så många avsnitt av "The Office" som man hinner innan man somnar. Om inte det hjälper mot en annalkande depression gör ingen psykofarmaca i världen det heller.

"OOOOOOOOggy, Oggy, oink, oink, oink!"
Garret

Kram
Agneta

Idag fick jag facktidningen "Kollega" som ges ut av Unionen. I den står bl a att läsa: "Snart kan det bli möjligt att spara till barnens framtida fackliga medlemskap.... " Förslaget går ut på att föräldrar och far- och morföräldrar ska ges mjlighet att spara till barn och barnbarns framtida fackliga medlemskap, enligt ungefär samma princip som bosparande."

Jag vill inte låta negativ och bakåtsträvande men jag tror inte att det kommer att bli någon jättesuccé. Om det inte skulle vara för att få se sonens min, när han på 18-årsdagen får ett kuvert av sina föräldrar med orden "Nu min son, på din myndighetsdag skall du få se vad Mamma och jag sparat ihop till dig under alla år: GRATTIS ÄLSKADE BARN  ett livslångt medlemskap i LO. Det är värt lika mycket som ett körkort men ger dig större trygghet, livet ut"

Ja, nu när jag tänker på det och ser det i skrift så kanske det inte är så dumt ändå.

Kram
Agneta

Idag har det varit mycket USA i media och säkert även på fikarasterna runt om i världen. Efter en oäääääääändlig valkampanj får vi imorgon reda på vem det blir. Men allt tyder på att USA får sin första färgade president.

Är inte det ett märkligt uttryck för icke-vita människor? Ordet "färgad" är ju perfekt particip, vilket är resultatet av en verbhandling. Detta skall då tolkas som att någon har färgat Obama m fl och att han således var ofärgad (vit?) från början.
Konstigt.

En annan konstig sak är att U.S.A är ca 6-8 timmar efter oss per dygn. Det blir drygt 50 timmar i veckan. På ett decennium blir det mer än 3 år. Hur skall de någonsin hinna i fatt oss? Och hur märker vi i så fall när det skett? Kanske får de ett eget kungahus där alla är släkt med sig själva och man ärver ämbetet efter sina föräldrar. Det känns både modernt och praktiskt, då man slipper en massa tidskrävande, demokratiska presidentval.

Tänk om jag skulle vara född den 6 november 1966, fast i New York istället för i Kräklingbo, då hade jag inte ens fyllt 30 än.
Och hade jag fötts i Kina hade jag väl varit pensionär. Fast då hade jag nog inte fötts alls, eftersom man bara får ha ett barn där och helst inga flickor.

Kram
Agneta

För er som följer serien SOS Gute på torsdagar 20.00 i kanal 5 vill jag göra ett förtydligande: Stockholmsveckan och politikerveckan är INTE samma sak.

Kram
Agneta

Gudarna skall veta att jag inte alltid jublar över de politiska förslag och beslut som kommer från våra politiker, varken på riksplanet eller lokalplanet, men härom dagen läste jag i lokaltidningen om ett förslag som gjorde mig optimistisk.

Det är Hässleholms kommun som har långt framskridna planer på att anställa mångfalsdcoacher i syfte att stötta kollegor i utanförskap samt stimulera till mångfaldstänkande.

"Här i kommunen råder precis samma fördömar och samma trista skämt mot invandrare, religiösa och homosexuella som på många andra arbetsplatser i landet" konstaterar man självkritiskt i artikeln.

Att i kristider satsa på en sådan åtgärd är modigt och mycket klokt. I lågkonjunktur ser man oftast ingen tillväxt, förutom just när det gäller främlingsfientlighet.

Så grattis Hässleholms kommun, mer sånt och mindre Fru-Gårman-fjanterier.

Kram
Agneta